Moder jord i klimakteriet

— om klimatkrisen, hot och hopp
Birgitta Nyrinder (red.)

På fredag är det prästexamen. Vi kandidater har fått oss tilldelade denna bok och vi har fått välja två kapitel var kring vilka vi ska hålla ett io minuter långt föredrag. Jag valde kapitlen av Kerstin Bergman - Andlig mater-ialism - samt Marie Billings kapitel - Att återerövra jorden, kroppen, kärleken.

Boken är altså skriven av ett antal ekofeministteologer och jag kände mig lite skeptisk till det hela när vi fick vår uppgift. Dels har jag inte ägnat mig särskilt mycket åt vare sig ekofeminism eller feminismteologi, dels var jag lite orolig för att boken skulle vara lite för mycket allt-är-männens-fel-grejen. Men jag blev glat överaskad. I alla fall de artiklar jag läst var ganska välbalanserade och var både tankeväckande och bekräftande av min egen teologi. Visst finns kritik mot patriarkala maktstrukturer men för det mesta är det högst relevant. T ex behandlas problemen med uppdelningen av andligt och fysiskt där det andliga förknippas med det manliga, ordningen, det som värderas högst, och naturen/kroppen med kvinnan, kaoset, det som måste tuktas och t.o.m bekämpas. Hur kan vi bevara naturen och våra kroppar om vi ser dessa som våra motsatser? Om vi inte ser att kroppen är lika gudomlig som anden och att Gud inte är trancendent utan närvarande i våra kroppar och i allt levande? Milling talar om att vi inte behöver rädda "Moder jord". Hon räddar sig själv. Hennes överlevnadsförmåga och överlevnadsinstinkt är större än vår. Det är vi som måste rädda oss själva. MOder jord kommer fortsätta existera och leva men vi kommer inte göra det om vi fortsätter som vi gör.

Ja det är otroligt viktiga frågor det här och även om jag, som sagt, inte sysslat med detta särskilt mycket under mina studier så är det ett ämne som engagerar mig i högsta grad. Boken är absolut läsvärd!

(Finns ej som ljudbok.)