Högläsning - Varför är det så ont om Q

Kanske som bekant så läste jag för ett tag sedan boken Varför är det så ont om Q”. Nu har jag även läst den för mina barn. De gillade den! Framför allt min sjuåring. Hon tyckte att den var rolig och spännande och ibland märkte jag hur hon började sprattla med benen. Sprattel med benen betyder att det är lite läskigt.

Tvillingarna som är fem uppskattade den också men de var nog lite för små för den för de somnade varenda kväll innan kapitlet var utläst.
Det gjorde mig absolut ingenting för det gör nattningen smidigare och lite mindre utdragen.
En fördel med att läsa med händerna istället för ögonen är att jag kan läsa i kolmörker. Det främjar insomningen betydligt.

som högläsningsbok tyckte jag att den var lite knepig och krånglig. En del av karaktärerna har minst sagt ett något speciellt sätt att uttrycka sig på. Själva Boven slänger sig dessutom med en massa uppinningsrika ord och böjningar så som ”skruvifiera”, ”bullifikationer”, ”municipalracka” och ”finemangsapparejs”. (Jag kan meddela att Words stavningsprogram inte är särskilt nöjd över något av de orden. ”Inga stavningsförslag”.) Detta gör att jag, som inte är någon fena på högläsning med krångliga ord, ofta fastnar på de där orden och har svårt att få till det flyt och den snärt jag skulle vilja i Bovens repliker. Men det dög åt ungarna.

Hur som helst så lyckades alla tre barnen hålla sig vakna under hela det sista kapitlet. Det var bra för då fick de vara med om att ge Boven sitt namn. Bert Svensson blev det.