Glömskans musik, av Tim Winton

Georgie har flytt sitt förflutna och bor sedan tre år tillbaka i en liten fiskeby på Australiens västkust.
Hon bor tillsammans med byns beundrade storfiskare och hans barn. Men det har inte blivit som hon tänkt sig. Hon känner sig misslyckad både i relationen till mannen vars sorg hon ville rädda honom ifrån, och till barnen vars döda mor hon aldrig kan ersätta.
Nu dränker hon sin ångest om nätterna med internet och vodka.
Tills den dag då hon träffar den utstötte tjuvfiskaren Luther Fox och hans bottenlösa sorg och ensamhet.
Och Luthers liv förändras drastiskt när han möter henne.

Vilken bok, vilken resa!
Jag har färdats genom sorg och ångest, simmat i Indiska oceanen, levt australiensiskt fiskebyliv, liftat på Australiens vägar och befunnit mig i Australiens vildmark.
Jag har känt Australiens dofter, smaker, ljud och hetta.
Och jag har lärt känna en rad spännande och intressanta romankaraktärer som förmodligen kommer stanna kvar hos mig ett bra tag framöver.

Jag hittade den här boken av en slump och hade inga som helst förväntningar på den. Men jag älskar den!
Blandningen av värme, mörker och kärv romantik är oslagbar.
Jag tycker också att Winton på ett naturligt och medvetet sätt lyckats gestalta känslan av utanförskap vad det gäller könsnormer och andra förväntade normer. Ännu en sak jag uppskattar är romanens oväntade vändning. När jag började läsa boken kunde jag aldrig ana den resa som författaren skulle ta mig med på.

Oh, vad jag tycker att ni ska läsa den här boken!