1984, av George Orwell

När jag inte mår så bra läser jag mycket. Massor! Jag läser i och för sig mycket när jag inte mår dåligt också men inte lika konstant. Mådåligtläsningen är ett rent flyktbeteende.
Men när jag mår tillräckligt dåligt kan jag knappast läsa alls. Inget fångar mig. Inget får mig att behålla koncentrationen. Tankarna och känslorna bara virvlar och far och kroppen är en enda rastlös ångestklump.
Med det vill jag, utan att bli för privat, säga att jag har haft en sådan vecka bakom mig nu.
Ändå kan jag inte vara utan böcker ens när det är som värst. Böckerna krävs för att jag ska stå ut med nätterna. Att ha en bok i örat är den enda möjligheten för mig att i alla fall ha en chans att somna. Och det är ett sällskap under vaktimmarna.
Jag klarar helt enkelt inte av tystnaden.

Så, senaste veckans nätter har jag spenderat tillsammans med boken ”1984”.
Det var inget vidare ångestsällskap.
Dels behöver en vara ganska skärpt för att hänga med, dels är det inte precis någon rolig historia.
Nu hade väl typ feel-good inte heller varit det ultimata men kanske något mitt emellan. Något utan t ex tortyr. Jag hatar tortyr!

Nej men, det här är säkert en lysande bok även om jag inte har kunnat uppskatta den riktigt. Jag tror i och för sig inte att jag fått ut jättemycket av den även i ett mera uppåt tillstånd.
Nu har jag hur som helst sovit och våndats mig igenom den här klassikern och prickat av ännu en borde-läsa-punkt på listan.
Äh, skoja bara, jag har ingen sådan lista.

Vadå? Jaha, vad boken handlar om. Mäh, det vet du väl?!
Om du inte vet det så får du faktiskt googla.
Jag tänker inte lägga ner energi på att göra en halvusel sammanfattning av bokens handling när säkert tusentals andra redan gjort det hundra gånger bättre.