Sommar och läsning är en dålig kombo

Men, tänker du kanske, sommar är ju den perfekta tiden för läsning!
Absolut! Särskilt för den som har semester… Nedräkning pågår!
Det är inte årstiden i sig som är bekymret utan Sommar i P1.

Jag håller just nu på med en otroligt bra bok men den har hård konkurens av detta fantastiska sommarprogram.
Vissa morgnar i färdtjänsten kan det ta så där tio dyrbara minuter för mig att bestämma mig för om det ska bli bok eller Sommar. Bok eller Sommar, bok eller Sommar, bok eller Sommar? Det är just nu för mig livets stora fråga.

Som tur är slukar jag inte alla programmen utan väljer ut det som verkligen intresserar mig. Och jag har lyssnat på två program som faktiskt kan relateras till läsning och som jag kan dela med mig av till er här i bloggen.

Det första jag lyssnade på var Gloria Ray Karlmark – medborgarrättskämpe som ingick i Little Rock Nine. Hon var en av de nio afroamerikaner som lyckades ta sig in på den rassegregerade skolan Little Rock Central High School.
Där genomled hon, tillsammans med de andra i gruppen, ett år av trakasserier och misshandel trots försök från staten att skydda.

Jag har läst en så bra 1900-talssvit skriven av Ken Follett.
Han är en mästare på att skriva historienära samtidigt som hans story är oerhört fängslande, spännande och underhållande.
Romaner av detta slag är i mitt tycke det bästa sättet att inmundiga historia.

Hur som helst, den sista delen – Evighetens rand – sträcker sig från 50-talet och framåt. Här får vi, bland mycket annat, följa medborgarrättsrörelsens kamp mot segregation.
Så lyssnar jag på Gloria Ray och hör hur hon berättar om den första skoldagen. Den dag då hon möts av ett stort antal poliser som vägrar släppa in henne och hennes kamrater i skolan. Just detta berättar också Follett om mycket målande i sin roman. Att kliva rakt in i Glorias berättelse kan jag därför utan problem. Plötsligt smälter dikt och verklighet samman på ett sätt som jag kanske aldrig upplevt om jag inte läst Follett.

En annan sommarpratare som jag lyssnat på är Ahmad Khan Mahmoodzada.
Han växte upp i Kabul men blev tvungen att fly till Sverige efter att ha spelat rollen som Hassan i filmen ”Flyga drake”.
Som säkert flera av er nog vet bygger filmen på boken med samma namn.
Den läste jag innan jag startade bloggen 2008 och har därför inte kommit mig för att skriva något utförligt om den. Men som så många andra älskade jag boken!
Filmen älskades inte i Afghanistans Kabul. Av flera skäl, som Ahmad förklarar i sitt sommarprat.
Lyssna på det!

Ett par andra prat jag tycker ni ska lyssna på, som inte har med litteratur att göra är Annika Lantz och Gunhild Stordalen.
Så har vi mannen som skulle kunna göra mig till stalker – poeten, musikern och aktivisten Emil Jensen! Honom har jag inte lyssnat på än men det behöver jag inte för att veta att det är fantastiskt. Lyckliga mig och dom av er som har det kvar!