Förflugna ord

Jag vänder ut och in på mig själv för att räcka till
Jag ser
Jag ger
Bekräftar
Tar in
Ger plats
Förstår
Lyssnar
Lyfter och bär
Honom, henne, dom, dig
Men jag har bara ett par händer
Ett par öron
Bara en famn
Och bara ett hjärta
Ett hjärta som ska rymma allt och lite till
Och då kan ett par förflugna ord från dig
För en stund, rasera hela mitt inre

Om jag

Om jag orkade så skulle jag baka en kaka och äta upp hela själv.
Om jag trodde att det hjälpte så skulle jag tala om för dig att det inte är som du tror.
Om jag ville så skulle jag göra något annat än att vila i ensamheten.
Om jag trodde att jag kunde så skulle jag leta upp någon att älska.
Om jag ville göra det enkelt för mig så skulle jag måla min värld i svart och vitt.
Om jag inte njöt så mycket av det så skulle jag inte somna och vakna ensam.
Om jag bara kunde så skulle jag ta kontrollen över mitt eget hjärta.
Om jag ville sluta drömma så skulle jag börja hata.
Om jag inte trodde på allt det där som är att vara människa så skulle jag rösta på…
Om jag inte trodde att det ger mer än det skadar, så skulle jag sluta skriva poesi.

Mörker

Det håller dig i ett skruvstäd
Och det sträcker sig efter mig
Mörkret i ditt liv

Och jag tänker att jag borde gå
Borde lämna dig stående där med övergivenheten
Den övergivenhet som drabbar en människa som inte längre orkar ge

Gå
För att bespara mig din smärta som är min
För att undfly mörkret
För att inte duka under av medkänsla om ömhet
Borde avstå från din vänskap
Och din närvaro i mitt liv

Men det går inte
Det är lika omöjligt som att med vilje få hjärtat att sluta slå
För jag vet vad ensamhet är
Och jag känner igen konturerna av det där mörkret
Det som funnits också i mitt liv
Det som aldrig får tillåtas att segra

Och jag stannar
För det är att vara människa
Att dela bördors tyngd
Att våga hålla kvar, med mjuka händer
Att tycka om, om, om

Innan

Jag vill säga dig
Och jag vill att du säger mig
Men så att vi sparar på orden
Så de inte sinar eller nöts ut

Jag vill dofta dig
Men inte så mycket att jag mättas
Jag vill smaka dig
Men inte så mycket att hungern stillas
Jag vill vidröra dig
Men inte så ofta så att jag upphör att längta

Och jag vill ha dig
Allt det där som är Du
Men du måste lämna mig
Innan dagen kommer
Då du tystnar
Mättas
Tröttnar

Stilla undran

Ler du?
Suckar du?
När du läser det jag skriver
Värmer det?
Stör det?
Berör det?
Irriterar det?
Eller alltihop?
När jag inte kan låta bli
Att strössla några smulor hjärta
Så att tystnaden dånar

Huvudet på en påle, av Gunnar Wall

Jag blev tipsad om den här boken för ganska så länge sedan men det tog ett tag innan jag vågade mig på den. Mina fördomar (om författaren och mig själv) sa mig att den nog skulle vara alldeles för tung och svår för mig. Men min boktipsare tog upp boken flera gånger och nyfikenheten växte. Och efter att ha kollat in författaren Gunnar Walls bloggdär jag upptäckte hans lättillgängliga språk och hur enkelt det var att följa hans resonemang bestämde jag mig för att göra ett försök.

I den första delen av boken gör han nedslag i historien där mycket odemokratiska aktiviteter pågått under demokratins mantel.
Han börjar med en lite längre beskrivning av regimen i Dominikanska Republiken under diktatorn Trujillo.och hur han understöddes och sedan krossades av ”demokratin” USA.
Wall ger flera exempel på hur USA upprätthåller regimer i länder där de har ekonomiska intressen, eller bara av bekvämlighet, tills diktatorn blir för besvärlig eller inte längre är till nytta.

Annat som Wall tar upp i den här delen av boken är den olagliga övervakningen och åsiktsregistreringen i Sverige och USA samt skillnaden däremellan – i USA fanns/finns medvetenheten om detta, i Sverige hade folk inte en aning.
Han beskriver NSA:sochCIA:s minst sagt tvivelaktiga verksamheter. Han berör Sveriges vapenaffär med Saudiarabien och, i samband med denna, svenska politikers ovilja att benämna Saudiarabien som en diktatur. Han tar upp Edward Snowdensavslöjanden och hur USA och Sverige hanterade detta.
Han tar upp Dag Hammarskjöldsdöd i en ”flygolycka” och ur svalt intresse den borgliga regeringen visat denna.
Ja, och mycket, mycket mer.

De första kapitlen om Dominikanska Republiken var lite sega att ta sig igenom men sedan var jag fast. Jag fångades totalt av Walls professionalitet, djupa kunskaper och skickliga journalistik. Och av de väl underbyggda berättelserna om mörkläggning och om hur s.k. demokratier har förfärande likheter med diktaturer. Även Sverige.

Den andra delen handlar om Palmemordet, som är något av Gunnar Walls specialitet. Här fokuseras på Lisbet Palme och hennes vittnesmål. Den här delen, till skillnad från den första, kräver en del förkunskaper. Men jag tror att det kan räcka med att se Uppdrag gransknings lättsmälta serie om Christer Petterssonför att klara av att hänga med skapligt.
Även här gick det trögt i början och jag var tveksam till om jag skulle ta mig igenom bokens andra hälft. Men när jag väl kom igång gick det inte att sluta.
Att det inte var Christer Pettersson som sköt Olof Palme är inga konstigheter. Inga bevis, inga motiv. Domen mot Christer Petersson stod och föll med Lisbet Palmes vittnesbörd vilket av flera skäl inte höll i rätten. Allt detta skriver Wall om i den här boken. Men också om hur Lisbet ställde villkor för sin medverkan. Villkor långt utöver vad vittnen annars får tillåtelse att ställa.
Han berättar också om hur Lisbets observation av två män vid mordplatsen försvinner och enbart blir till en. Och om möjligheten att mördaren hade sällskap med paret Palme på Sveavägen. Att det var någon de kände. Kanske t.o.m. kände väl. Om det var så det var, ja, då har Lisbet Palmes villkorande sin förklaring. För vem kunde hon egentligen lite på?

Jag kan inte säga annat än att den här boken borde läsas av alla. Det är så mycket vi inte vet och ser, eller inte låtsas se, inte vill eller orkar veta och se. Men med tanke på hur mycket vi matas med och glatt sväljer i bl.a. sociala medier behöver vi skärpa våra kritiska blickar något. Och förflytta detta fokus en aning ifrån Ryssland mot USA och vår egen svenska demokrati.
Och även om mordet på Olof Palme inte intresserar dig så läs då bara bokens första del. Eller någon annan av Walls böckersom berör ett ämne som intresserar dig.
Här har ni en författare och journalist som inte går på magkänsla eller tycker att den egna personen räcker gott som källa. Hans arbeten är gedigna liksom hans notregister.
Men var inte rädd, trots många och faktaspäckade sidor är han inte svårläst.
Det var för mig en ren fröjd att läsa Huvudet på en påle.
Nu är jag lite smartare än innan.

I mörkret

Jag vill träffa dig i mörkret
Där mina skavanker bleknar något

Jag vill träffa dig i mörkret
Där kvällen svalkar hudens hetta

Jag vill träffa dig i mörkret
Där våra ögon talar samma språk
Inget

I mörkret
Där läpparnas rörelser
Tungans eftertänksamhet
Och rösternas nyanser
Är allt som räknas
Och andetagen