Björnen kommer!, av Mattias Göransson

Undertitel – Om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag.
Och det är precis det den här boken handlar om. Större delen är en beskrivning av vårt lands historia av, minst sagt, pinsamma och kostsamma ubåtsjakt. Med stor entusiasm och övertygelse har militären och allmänheten gett sig i kast med kränkande ubåtar från ”främmande makt” (läs Ryssland). Ubåtar som visat sig vara minkar, rullstensåsar, vanliga fartyg, fiskstim eller absolut ingenting.
Men ryssrädslan har såklart inte enbart rört ubåtar utan även annat spionage och här har bl.a. polska, visserligen illegala men helt ofarliga, tavelförsäljare samt svampplockande ryska lastbilschaufförer utpekats som spioner.

Författarens syfte med boken är inte att framställa Ryssland som något annat än det är. Tvärt om vill han skapa förståelse för vår omvärld och för mekanismer i vårt eget land.
Han beskriver hur ett helt folks rädsla skapar ett mönsterseende som gör att det vi förväntar oss se, det ser vi.
Han beskriver hur enormt stort utrymme varje misstanke om ubåtskränkning fått i media och hur allmänheten då plötsligt sett ubåtar överallt och på de mest omöjliga platser. När inga hållbara bevis sedan har kunnat presenteras, snarare oerhört starka motbevis, har media varit anmärkningsvärt tysta. Och militären har inte velat erkänna sina misstag utan hävdat att de fortfarande inte kan utesluta ubåtskränkning. Att de till och med har bevis för detta som de inte kan presentera eftersom det är hemligstämplat material för Sveriges säkerhet. I efterhand har det uppdagats att några sådana bevis aldrig funnits.

Genom historien har det enbart dykt upp en faktisk ubåt i Sverige. Det var U 137 som gick på grund i Gåsefjärden. Det uppfattades av de flesta som en given kränkning och ett självklart spionage men inte av de personer som fortfarande hade någon form av logiskt tänkande i behåll. Det handlade med all sannolikhet om en felnavigering. Ingen ubåt som vill agera obemärkt åker i övervattensläge med full fart in i Gåsefjärden.

Men alla luftrumskränkningar då? Ja, när ryssen kränker luftrum då blir det ett stort hallå. När andra länder gör det hörs sällan något om det. Och framför allt inte när Nato eller Sverige kränker Rysslands luftrum. Det samma gäller när ubåtar av annan nationalitet än Ryssland tar sig in på våra vatten.

Så, behöver vi inte vara rädda för Ryssland då? Inte värst enligt Göransson. Visst har det funnits ryska spioner men Sverige är nästan uteslutande intressant i Rysslands ögon när det kommer till vårt samarbete med Nato. Ryssland är i militärt underläge och mycket beroende av handelsavtalen med väst. En rysk attack mot Sverige skulle bli förödande för ryssarna eftersom de skulle få hela västvärlden emot sig.
Så länge vi inte ingår i Nato kommer vi med all sannolikhet få vara ifred för Ryssland.

Det finns så mycket mer som jag skulle vilja skriva men då blir det här en uppsats och det verkar ju onödigt när det går att läsa själva boken. Och den är verkligen läsvärd! Den är otroligt spännande och lättsamt skriven samtidigt som det är ett mycket gediget arbete med gått om källhänvisningar.
Det har varit lustfylld, förfärande och lärorik läsning som fått mig att svära och skratta och vilja dra alla världens skämskuddar över huvudet.

Så om du är rädd för att ryssen ska komma så läs den här boken. Du behöver inte oroa dig för att du kommer att bli en ryssälskare efter läsningen men kanske får du lite perspektiv på världen och Sverige som land.