Sonen, av Philipp Meyer

Oj, vilket blogguppehåll!
Det är något med sommaren, jag läser alltid massor men tappar bloggeriet. Få se nu om jag kan beta av några av läsupplevelserna i alla fall.

Den här romanen utspelar sig i Texas under ett spann på ca 200 år.
Det är berättelsen om pojken som tillfångatas av comancher och blir en del av stammen. Och om hur de vitas utrensning och epidemier får honom att lämna den nästan utplånade stammen för att återvända till ett liv som amerikan.

Det är berättelsen om sonen. Den liberale som avskyr hur sin far, och de flesta andra, behandlar Texas mexikaner. Som aldrig blir det fadern vill att han ska vara och aldrig helt den han själv vill vara.

Och det är berättelsen om barnbarnsbarnet. Hon som tillsammans med sin man tar över familjens ägor och företag. Som föder barn men som vägrar följa sin tids normer och reducera sig till mor och hemmafru och kämpar sig tillbaka till arbetet. Hon som med sin intelligens, list och skarpa näsa för affärer tillslut blir en av landets rikaste personer. Hon som ändå aldrig riktigt räknas, eftersom hon är kvinna.

Det är berättelsen om nybyggarnas förföljelse av ursprungsbefolkningen, om gränskrigen mellan Texas och Mexiko. Om jakten på olja och vad oljeindustrin gör med landet.
En berättelse fylld av våld, rasism, förtryck och exploatering. Kort sagt, USA:s stolta historia. Men det är också berättelsen om människor som på olika sätt formas av denna historia. Människor som, liksom vi alla, består av ont och gott och allt där emellan.

En tjock bok är det men så ruskigt, i sin rätta bemärkelse, bra. De tre huvudpersonernas berättelser varvas och det var lite rörigt i början tyckte jag innan jag fick kläm på vem som var vem och hur de hörde ihop med varandra. Romanen är fantastiskt välskriven och vi får till oss berättelserna på tre olika sätt – ett berättarjag som berättar sin historia, en i dagboksformat och en där huvudpersonens minnen målas upp för oss.
Att ta del av historia i romanform är otroligt effektivt. Även om romangestalterna är fiktiva är inte USA:s historia det, tyvärr. Kombinationen historia och fiktion gör den verkliga bakgrunden förfärande levande. Jag anser, på mitt kanske amatörmässiga vis, att Meyer har skrivit denna roman med stor insikt och påminner oss om en berättelse som vi borde komma ihåg när vi drar på oss ett par jeans och häller i oss coca cola.
Samtidigt är inte det här en berättelse om onda mot goda, om offer och förgripare. Och just detta gör det hela ännu mer trovärdigt och lätt att ta till sig.