Som stjärnor på himlen, av Barbara Kingsolver

Alice har på egen hand uppfostrat sin dotter Taylor och visat henne att en kvinna klarar sig alldeles utmärkt utan en man. Trots detta vill Alice göra ett nytt försök att leva i tvåsamhet och gifter om sig. Nu är hon mer än utled på sitt äktenskap som belamrat hemmet med gamla bilstrålkastare och i övrigt mest består av tystnad och tv-tittande.
Samtidigt oroar hon sig för hur hennes egen inställning till män påverkat hennes dotter.
Taylor lever tillsammans med en man som älskar henne förtvivlat men hon har svårt att visa känslor tillbaka och hennes livs centrum är adoptivdottern Turtle. Turtle som när hon var tre år utan vidare lämnades i Taylors bil på en bensinstation.
Så händer något som river upp Taylors och Turtles liv och Alice bestämmer sig för att lämna sin man och komma dottern och barnbarnet till undsättning.
Förutom de tre huvudpersonerna får vi stifta bekantskap med en rad färgstarka romangestalter. Och förutom författarens underbara porträttering av kvinnlig styrka och svaghet får vi även en inblick i den cherokeeindianska kulturen och historien. I alla fall så som det begav sig för ungefär 25 år sedan då boken skrevs.

I höstas läste jag en annan av Kingsolvers böcker och den föll jag pladask för. Den var dock lite av en tegelsten och inte helt lättsmält så det tog ett tag innan jag orkade ge mig in i ännu en av hennes böcker. Den här hade jag dock inte behövt vänta så länge med att läsa. Den är inte alls lika tjock och den kräver inte riktigt lika mycket av läsaren. Men den gjorde mig på intet sätt besviken.
Jag bara älskar den här författarens språk som är så njutbart vackert utan att vara överlastat. För att inte tala om värmen och humorn som harmoniserar med berättelsens mörka sidor.

Kingsolvers författarskap berör mig verkligen på djupet. Det är något med hennes tilltal som på samma gång är så oerhört charmerande och gripande.
Jag har fullkomligt älskat mig igenom varje sida av den här boken.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna göra romanen rättvisa här. Till viss del för att det gick lite för lång tid från utläsning till att jag nu kom mig för att blogga om den. Men mest för att den helt enkelt måste upplevas.
Så gör det, upplev den!

Halvtidsföräldern

Det är tiden då jag får njuta av tystnaden och ensamheten.
Tiden då jag får vara alldeles ifred med mig själv.
En tid när jag får sova hela nätterna och inte har sängen full av ungar.
Det är tiden för återhämtning och samlande av energi.
Det är tiden då jag kan jobba kvällar och helger utan stress och dåligt samvete.
Och tiden när jag kan göra saker för min egen skull.
Tiden då jag kan fyrtioårskrisa och kräkas i taxin och veta att det inte drabbar någon dagen därpå.
Och det är tiden då jag kan vila i vetskapen om att de har det så väldigt bra där de är.

Det är saknadens och längtans tid.
Det är all den tid som är deras men inte längre min.
Det en tid med förväntningar och upplevelser som jag inte får dela med dom.
Och en tid med oåterkalleligen förlorad gemenskap.
Det är tiden utan pussar och kramar och ”jag älskar dig mamma”.
Det är tiden med en säng kall av frånvaron på ungar.
Och tiden då jag undrar om det är deras röster jag hör från skolgården.

Men allt det som denna tid rymmer gör den tid då de är hos mig så oändligt värdefull.
En halvtidsförälder är att vara en halv förälder, halva tiden.
Resten av tiden är hon en tjugofyratimmarsförälder plus med extra allt.

Judas barn, av Markus Heitz

Det hela börjar i Serbien 1667 när en liten flicka mister sin mor och blir omhändertagen av den mystiske far som hon aldrig tidigare träffat. Han är forskare och ingår i ett hemligt forskarsällskap – Judas barn. Det visar sig vara hemligt inte bara p.g.a. arten av deras forskning utan också arten av medlemmarnas natur. Flickan får tidigt lära sig att det forskningsarbete som fadern och Judas barn ägnar sig åt är till mänsklighetens gagn och inget annat. Men desto djupare involverad hon blir i Judas barn desto fler sanningar uppdagas.
I Leipzig, Ungefär trehundra år senare, skriver Theresia ned sin berättelse. Berättelsen om Judas barn och hennes eget liv, smärtan, skulden, kärleken och sorgen.

Det här är en så gott som genomgående mörk historia, spännande och välskriven. Jag hade önskat mig lite mer problematisering kring gott och ont och lite mindre av utdragna blodiga scener. Som underhållning är den klart godkänd och det var en berättelse som jag med lätthet drogs in i.
Men faktiskt så var den för lång. Vissa böcker kan inte vara för långa enligt mig. Ibland spelar det ingen roll hur långa en bok är, jag känner ändå en sorg och tomhet när det är över. Så var det då inte med den här. Mest p.g.a allt för många skildringar av slagsmål och vampyrdödande. Inte för att jag tycker att det är skrämmande utan för att jag snabbt blir mättat och uttråkad av det.

I min smak var det här nog en 3+. Hade jag varit lite mer vampyrtokig och gillat skräck av det lite blodigare slaget skulle den nog vara uppe på minst en 4:a.

Ett par mellantvåskitbraböckertips

När jag har läst en bok som gjort stort avtryck i mig är det svårt att börja på en ny. Då behöver jag läsa något som inte berör mig lika starkt men som ändå väcker intresse. Om du är likadan så kommer här två boktips till dig.

”Dödskaravanen” av Mats Rasmie
I slutet av 1800-talet lockas människor från ett Sverige med fattigdom och arbetslöshet till ett Brasilien som i kampanjer utmålas som ett rent paradis. Vi får följa paret Arvid och Anna som förförs av dessa kampanjer och lämnar sitt hemland Sverige. Det visar sig förstås inte riktigt bli som de tänkt sig. Folk dör som flugor och i de tillfälliga läger emigranterna placeras i innan de når målet råder omänskliga förhållanden. Endast de starkaste överlever och väl framme på den plats där de ska få bruka jorden väntar ett mycket hårt arbete för att göra platsen bebolig och marken odlingsbar.

Jag kände inte till den svenska migrationen till Brasilien så boken var intressant just därför. Men den är ganska platt och trist skriven och jag hade önskat mig mer historisk information. Den lämnar en del frågetecken hos mig. Jag måste läsa mer om det här känner jag och det är ju bra när litteratur väcker nyfikenhet, men jag tycker att författaren hade kunnat göra något mycket bättre av ett så pass spännande och inspirerande stoff.

”Exit Kalahari” av Jenny Söderqvist och Helene Åberg
När SVT-medarbetarna Jenny och Helene ärr på uppdrag i Botswana och bestämmer sig för att under några lediga dagar göra en utflykt i Kalaharis naturreservat. Deras hyrbil fattar eld och de måste, utan proviant eller skydd mot ormar och lejon, till fots ta sig tillbaka till civilisationen. Under tiden pågår en febril aktivitet för att hitta de båda kvinnorna och de uppmärksammas i media så väl i Sverige som internationellt.

Boken är skriven i korta kapitel där Jenny och Helene turas om att berätta deras gemensamma historia. Målande, lättläst med ett tillfredställande språk. Ett äventyr som sätter djupa spår hos författarna men som trots allt slutar lyckligt.
Inte en berättelse som stannade kvar särskilt länge hos mig men bra om en vill fly sin egen verklighet en stund utan att själv investera så väldigt mycket.

Nattfilm, av Marisha Pessl

Journalisten Scott McGrath har fått sin karriär raserad efter att följt upp ett tips som han fått angående skräckfilmsregisören Cordova. När Cordovas dotter dör och självmord fastställs tar Scott upp jakten igen. Han har inte längre något att karriärsmässigt förlora men allt att vinna. Mot sin vilja får han två mycket kantstötta ungdomar till sin hjälp. De blir alla tre djupt involverade i mysteriet kring den mytomspunna och kultförklarade regisören och hans dotter, och den verklighet som Scott trott sig leva i visar sig vara en annan. Eller…?

Jag har bloggat om så många bra böcker på sistone att jag börjar tröttna på mina adverb. Så jag tar helt enkelt och varierar mig med ett: jävlar i helvete vilken bra bok!
Det här är skräck just precis som jag vill ha den – galet spännande och ruggig utan att vara blodig. Jag älskar också när en inte vet om det är övernaturligheter inblandat eller inte. Likaså när inget är uppenbart och berättelsen vindlar sig på ett sätt som inte går att förutsäga. Och så slutet, så magnifikt, otillfredsställande bar!

Det är kort sagt en bok med allt en kan önska sig – en välskriven bladvändare med både djup och humor, ett rikt persongalleri och en genial historia.
Läs, läs, läs!

Sönder och samman och fullkomlig

Jag behövde längtan och den sötsalta smärtan
Jag behövde branden i blodet och fallets svindelkänsla
Jag behövde sarga mitt hjärta mot din taggtrådssköld och känna gruset mot kinden
Jag behövde och jag lät mig behöva
Vältrade mig i, plågade mig med och njöt av det
Allt medan du, full av ovetskap, såg på mig som på vem som helst
Jag behövde och nu behöver jag inte längre
Jag har älskat mig sönder och samman och fullkomlig
Utan att förstå det har du gjort mig hel
Och jag är lättare, friare och vackrare än någonsin

Ett varmt och hjärtinnerligt tack från mig och från världen!

I mitten av februari fick jag hem min poesibok Toner in i hjärtat. Nu har jag endast ett fåtal böcker kvar.
Idag har jag tack vare alla ni underbara som köpt den, och tack vare min mormor som betalat hela produktionen kunnat sätta in 2960 kr var till WWF,Svenska kyrkans internationella arbeteochLove and hope.Tusen tusen tack till er allihop!

Jag skulle ju vilja lägga upp en bild på boken här men blogger är inget vidare tillgänglighetsanpassad så jag lyckas inte med det. Men härfinns en artikel om min utgivning och bild på boken.

Jag tror att marknaden börjar bli mättad nu men det finns som sagt ett fåtal böcker kvar och jag kommer att beställa hem ett litet gäng till att ha på lager för alla eventualiteter. Så om det fortfarande finns någon där ute som är sugen på att köpa min bok så kan du kontakta mig på fb:s messenger, mejla mig på mikaela.s.larsson@gmail.com eller bara säga till mig när vi ses.

Ännu ett stort och varmt tack till er som uppmuntrat mig till att göra detta, alla som visat uppskattning för mitt skrivande och min bok, och alla som bidragit till möjligheten att göra världen lite bättre genom att köpa Toner in i hjärtat.