Giftträdets Bibel, av Barbara Kingsolver

Det här är berättelsen om en pastorsfamilj som får, eller rättare sagt, pastorn tar sig, ett missionsuppdrag i Belgiska Kongo. Den berättas av fem olika röster – pastorsfrun och parets fyra barn.
Det är en berättelse om den kristna missionens mörkaste sida. Det är också en berättelse om hur det är att vara människa, om utanförskap, om kärlek på olika plan, om komplicerade familjerelationer, om västvärldens övergrepp och exploatering, om tro, om tvivel, om bottenlös sorg och mycket, mycket mer.
Det tog lång tid för mig att läsa den här boken. Inte bara för att den består av många sidor utan också för att den krävde min fulla närvaro. Med andra ord så somnade så fort jag försökte läsa i horisontellt läge. Men jag nuddade aldrig, någonsin vid tanken att ge upp boken för när jag väl fokuserade var jag helt fängslad och tagen.
Det är en sammansatt historien med ett oerhört vackert språk och en oemotståndlig humor som är helt i min smak.
Romanen är också fylld med en mängd färgstarka karaktärer och författaren lyckas med konststycket att ge varje berättarröst dess alldeles egna uttryck. Jag kunde utan problem somna i ett kapitel och vakna i ett annat och med en gång förstå vems berättarröst som just då var i farten. (Jag lyssnar alltså på böcker för den som inte redan har koll på det.)

Det här är inte en bok för dig som är sugen på något lättsmält men det är en läsupplevelse utöver det vanliga.
Jag har skrattat, gråtit, smakat, doftat, hört och sett mig igenom den här underbara romanen. Och i min läslista finns nu ännu en bok av den här briljanta författaren. Jag måste bara ta lite sats innan jag ger mig på den.