Varför är det så ont om Q, av Hans Alfredson

Det hände sig att u slutade fungera på mitt trådlösa tangentbord till min telefon.
Detta ledde till den kanske mest förvirrande sms-konversation som jag någonsin varit med om. Inte p.g.a. min u-löshet utan av hjärnan tillhörande min sms-partner. Till slut trodde jag att hen antingen intagit någon form av olaglig substans eller blivit telefonkapad. Så var det inte tack och lov.
Det handlade bara om Hasse Alfredsons bok ”Varför är det så ont om Q?”. De vaga referenserna var för mig helt obegripliga eftersom jag inte kände till boken.
Så kan jag ju inte ha det och nu är den läst!

”Varför är det så ont om Q?” handlar om Boven utan namn. Hans mamma tyckte att han skulle få heta Lisa (heja heja!) men det tyckte inte pappan (förstås) så då fick han bli utan namn. Detta gjorde honom så bitter att han började hata bokstäver eftersom han aldrig fick läsa sitt eget namn.
Så, han uppfinner en apparat som suger upp bokstäver och tillsammans med sin kompanjon q-hunden (som hunden heter eftersom han älskar att slicka i sig q:n) beger han sig ut på bokstavsjakt. Målet är att suga upp alla bokstäver i hela världen.
När pojken Pim upptäcker att bokstäverna i sin ABC-bok försvunnit tar han i sin tur, tillsammans med uppfinnare Johansson, upp jakten på bokstavstjuven.
Det är en gullig och rolig saga.
Jag älskar Johanssons uppfinningar för de talar rakt till barnet inom mig. I hans uppfinnarväska finns lösningen på allt. Precis som när jag var liten och lekte finns inga begränsningar. Med lite fantasi är allt möjligt.

Det är förstås också härligt med mamman som vill ge sin pojke namnet Lisa. Liksom duvmamman som gav sitt duvbarn namnet Bertil eftersom hon inte förstod att det var en flickduva. Något Bertil själv inte verkar bekymra sig nämnvärt över.

Och slutet är fantastiskt!

Den här ska jag helt klart läsa för mina barn. Den kommer de gilla tror jag.
Tack för tipset!

Lite jobbigt bara att Alfredson envisas med att skriva att Boven ”suger av” saker…