Tack
För att den sakta återvänder
Livslusten
Tack för tårarna och regnet
Det förlösande, det helande
För att det hände
Under den ljusaste tiden
Tack för fikabordet
Där det är tillåtet
Att bryta ihop
Tack för orden som sägs
Och orden som inte behöver sägas
Och kramarna
Och stenarna som faller
Tack för tryggheten i handen
Som aldrig släpper taget
Tryggheten
I hans sovande tyngd
Mot min rygg
Tack för att jag
För en stund får behålla
Det jag trodde jag förlorat
Tack för ensamheten
Den som inte skrämmer
Tack för det
Som är alldeles mitt eget
Tack du eviga
För din gränslösa kärlek
Som strömmar runt mig
Genom mig
Inom mig
måndag 12 juni 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så fint ❤️
Skicka en kommentar