Julen

Och så finns inget av det kvar
Det som förr var julen
Eller det som jag så förtvivlat gärna
Ville skulle vara julen

Kvar finns ett barn som föder ett barn
I halmen och smutsen

Kvar finns trasigheten och brustenheten
Ödsligheten och befrielsen

Kvar finns jublande smärta
Och smärtande jubel

Kvar finns utsattheten och förståelsen
Uppgivenheten och känslan av förlust

Kvar finns leendet
Eftersom det finns en människa
Som vill var hos mig en stund

Och budskapet om en stor glädje
En glädje som inte når hjärtat
Förens jag sjunger ”gloria” med änglarna
Och ropar ut att ”dagen är kommen”

För du kom
Och hon höll dig i sin famn
Eftersom du är spädbarnsdoft
Och världens ljus
Och ensamhetens ensamhet

Och kanske har du aldrig känts så nära
Som den här julen
När allt som finns kvar
Är Du