Ibland händer det
Att din röst blir så där
alldeles, alldeles mjuk
Och varm
Och överfylld av leende
Vet du vad det gör med mig?
Jag tror inte det
Förutom allt det där
Du vet
I kroppen, i magen, i hjärtat
Upphör all min hjärnverksamhet
Och så den där magnetismen
Hjälplöst
Rakt mot din famn
Jag kommer aldrig att kliva in
Utan en inbjudan
Men om du inte vill ha mig där
I famnen
Så le aldrig så där
Mot mig
Igen
tisdag 21 november 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar