Ja, som ni ju alla vet så finns det alltid en god anledning till ett bokinköp.
Bortsett från att det faktiskt var ett bra tag sedan jag köpte några böcker (tror jag) så har det under en period varit dubbla medmera-poäng på Bokus. Jag tycker nog att det skälet väger tungt mot att jag numera är arbetslös och borde hålla lite hårt i mina slantar...
Tillsammans med att vi ändå behöver en svampbok och att det ju är lite onödigt att bara beställa en enda bok så bleknar det där arbetslöshetsargumentet helt bort.
Faktiskt så beställde jag ändå bara två ljudböcker (men villhalistan ökades på rejält när jag satt där och botaniserade).
Det blev Jag vägrar dö nyfiken av Babben Larsson. Den är jag i alla fall väldigt nyfiken på.
Och så gjorde jag ett sånt där lyckofynd ni vet. Jag hittade Varghunden av Jack London.
Den boken läste jag nån gång för lääääänge sen och bara älskade. Och jag är ganska övertygad om att jag kommer älska den nu också. Böcker där djur innehar huvudrollen är för mig oemotståndliga. London är dessutom en helt grym författare när det gäller denna genre.
Så blev det ju då Svampboken : våra svenska svampar i färg av Magnus Neuendorf.
En sån där liten smidig fickhandbok.
Det är förstås uteslutande Jonatan som kommer läsa den men jag får ju också en del av kakan när han plockar de smaskiga svamparna åt mig.
Jag beställde också två överraskningspocketar til älsklingen.
Eftersom han inte särskilt ofta kikar in här så tror jag det är ganska riskfritt att avslöja vilka.
Det blev Guldkompassen och Boktjuven.
Hoppas han kommer gilla dom!
Det tror jag.
tisdag 31 augusti 2010
lördag 28 augusti 2010
Brunstkalendern av Emma Hamberg
Tre systrar.
Den yngsta, Lena, har fyra barn, en hund, katter, kaniner och en ständigt frånvarande Make.
Mellansyster Åsa, en intelligent datanörd vilket har gjort henne ofattbart rik. Hon lever tillsammans med sin man i en fin, stor och ekande tom lägenhet. Denna lägenhet som de tänkt fylla med barn som vägrar komma.
Och så den äldsta, Marie. Hon arbetar häcken av sig på en rockbar, har tre älskare och lever i sin lilla etta tillsammans med sin hund och sina plastbröst som hon gav sig själv i fyrtioårspresent.
Systrarnas föräldrar är bönder och lever för sin gård och sin familj.
Ja, det här är vad det låter. En bok som bjuder på realtionstrassel, livskriser, sorg och kärlek, allt tillspetsat framställt med lite humor på toppen.
Inget fantastiskt men helt ok. Avslappnande och underhållande läsning.
Jag som bonnunge gillar förstås också just detaljerna kring bondelivet och djuren.
Dock blir jag alldeles trött och matt på karaktärernas ofta framträdande oförmåga att kommunisera med varandra. Fast det blir jag i och för sig i verkligheten också. Inte minst när det gäller mig själv. Så det är väl just det. Jag får nog av det i verkligheten.
Uppläsaren Anja Lundqvist passar mycket bra för den här sortens bok.
Den yngsta, Lena, har fyra barn, en hund, katter, kaniner och en ständigt frånvarande Make.
Mellansyster Åsa, en intelligent datanörd vilket har gjort henne ofattbart rik. Hon lever tillsammans med sin man i en fin, stor och ekande tom lägenhet. Denna lägenhet som de tänkt fylla med barn som vägrar komma.
Och så den äldsta, Marie. Hon arbetar häcken av sig på en rockbar, har tre älskare och lever i sin lilla etta tillsammans med sin hund och sina plastbröst som hon gav sig själv i fyrtioårspresent.
Systrarnas föräldrar är bönder och lever för sin gård och sin familj.
Ja, det här är vad det låter. En bok som bjuder på realtionstrassel, livskriser, sorg och kärlek, allt tillspetsat framställt med lite humor på toppen.
Inget fantastiskt men helt ok. Avslappnande och underhållande läsning.
Jag som bonnunge gillar förstås också just detaljerna kring bondelivet och djuren.
Dock blir jag alldeles trött och matt på karaktärernas ofta framträdande oförmåga att kommunisera med varandra. Fast det blir jag i och för sig i verkligheten också. Inte minst när det gäller mig själv. Så det är väl just det. Jag får nog av det i verkligheten.
Uppläsaren Anja Lundqvist passar mycket bra för den här sortens bok.
tisdag 24 augusti 2010
Det mörka tornet av Stephen King
Sjunde och sista delen i serien om "Det mörka tornet".
Jaha, så har jag nu följt Roland till slutet.
Resan har varit väldigt lång. Ibland rätt seg och tråkig men oftast mycket spännande och fantastisk.
Och seriens sista bok blev ingen besvikelse. Den var spännande rakt igenom, ett gäng härliga nya karaktärer infogades i berättelsen och King fick faktiskt ihop det riktigt bra på slutet.
Jag är mycket nöjd "och säger man tackar"!
(Finns skitdumt nog inte som ljudbok...)
Jaha, så har jag nu följt Roland till slutet.
Resan har varit väldigt lång. Ibland rätt seg och tråkig men oftast mycket spännande och fantastisk.
Och seriens sista bok blev ingen besvikelse. Den var spännande rakt igenom, ett gäng härliga nya karaktärer infogades i berättelsen och King fick faktiskt ihop det riktigt bra på slutet.
Jag är mycket nöjd "och säger man tackar"!
(Finns skitdumt nog inte som ljudbok...)
onsdag 18 augusti 2010
Nu ska det nog bli lite fart på bloggen
Det har inte blivit allt för tätt mellan blogginläggen på sistone. Jobb, graviditet, hemmafix och en allt för kort semester har tagit den mesta energin.
Men nu är jag arbetslös fram till förlossningen (ca två månader) och har massor med tid att både läsa och blogga.
Det ska bli härligt!
Men nu är jag arbetslös fram till förlossningen (ca två månader) och har massor med tid att både läsa och blogga.
Det ska bli härligt!
tisdag 17 augusti 2010
Älskade krig av Johanne Hildebrandt
Sara är en egocentrerad programledare vars kariär raseras när hon avslöjas som älskarinna till en minister.
Hon får erbjudandet att åka till Irak för att söka upp den man som var hennes första kärlek men som hon nu bittert hatat under 16 år. För denna resa får hon tillräckligt med pengar för att kunna betala sina eftersatta räkningar och bo kvar i sin fina östermalmlägenhet. Den ger henne också möjlighet att återupprätta sitt rykte som journalist.
Magnus, som är den man Sara söker, är amrikansk soldat i Irak. Ett livsvägval han gjort för att få bli en amrikansk medborgare och för att göra något av sitt eländiga liv.
Så är det Jasmin som arbetar som arabisk tolk för USA. Ett på flera sätt riskfyllt arbete men hon gör det för att kunna försörja sin familj.
Det här var inget vidare faktiskt. Jag hade ganska höga förväntningar på Älskade krig eftersom jag är mycket förtjust i Johanne Hildebrandt som författare. Men jag blev besviken. Jag tycker vare sig språket eller historien är särskilt bra. Jag irriterar mig verkligen på karaktärerna och jag tycker vare sig deras beteende eller dialogerna känns särskilt trovärdiga.
Men boken ska visst baseras på verkliga händelser, och vad vet jag om krig eller den svenska kändisvärlden...
jag är helelr inte alls särskilt förtjust i Sara Linds uppläsning. Jag vet inte riktigt vad som är felet men det kan vara den lite för hårda klangen i hennes röst.
Hon får erbjudandet att åka till Irak för att söka upp den man som var hennes första kärlek men som hon nu bittert hatat under 16 år. För denna resa får hon tillräckligt med pengar för att kunna betala sina eftersatta räkningar och bo kvar i sin fina östermalmlägenhet. Den ger henne också möjlighet att återupprätta sitt rykte som journalist.
Magnus, som är den man Sara söker, är amrikansk soldat i Irak. Ett livsvägval han gjort för att få bli en amrikansk medborgare och för att göra något av sitt eländiga liv.
Så är det Jasmin som arbetar som arabisk tolk för USA. Ett på flera sätt riskfyllt arbete men hon gör det för att kunna försörja sin familj.
Det här var inget vidare faktiskt. Jag hade ganska höga förväntningar på Älskade krig eftersom jag är mycket förtjust i Johanne Hildebrandt som författare. Men jag blev besviken. Jag tycker vare sig språket eller historien är särskilt bra. Jag irriterar mig verkligen på karaktärerna och jag tycker vare sig deras beteende eller dialogerna känns särskilt trovärdiga.
Men boken ska visst baseras på verkliga händelser, och vad vet jag om krig eller den svenska kändisvärlden...
jag är helelr inte alls särskilt förtjust i Sara Linds uppläsning. Jag vet inte riktigt vad som är felet men det kan vara den lite för hårda klangen i hennes röst.
måndag 16 augusti 2010
Flugornas herre av William Golding
Något jag förutsate mig det här bokåret var att unna mig själv omläsningar. Det har gått sådär... Eller nästan inte alls faktiskt.
Men så fick jag Flugornas herre i födelsedagspresent. En bok som jag verkligen önskat mig och en efterlängtad omläsning.
Flugornas herre handlar om ett gäng pojkar som blir strandsatta på en öde stillahavsö. Det flygplan som ska evakuera dom från något krig måste nödlanda och inga vuxna överlever.
Pojkarna är i åldrarna fem-sex till tolv-tretton år. De är helt utlämnade åt sig själva och åt det de har lärt sig genom filmer, böcker och genom att studera de vuxna.
Först är allt en härlig, spännande frihet och barnen lyckas få till någon form av samhällsstruktur. Men i takt med att leken blir allvar uppstår splittring och förvirring. Det mörka som skrämmer om natten börjar även fördunkla de solheta dagarna.
Ön utan vuxna blir en egen värld där barnen slutar vara barn för varandra och där vuxenvärlden och förnuftet bleknar bort allt mer.
Det är över tio år sedan jag läste den här boken för första gången och det var då en fantastisk upplevelse.
Jag var mycket förväntansfull inför omläsningen men det blev inte alls som jag tänkt mig. Vad jag nu tänkt mig...
Inte så att jag blev besviken på boken på något sätt. Absolut inte. Den är fortfarande fenomenal och oerhört starkt berörande. Problemet var att redan från de första raderna började jag känna obehag inför det jag visste skulle komma.
Jag mådde dåligt genom hela berättelsen och stod nästan inte ut med att läsa slutet.
Ganska märkligt faktiskt.
Jag blir ju lätt gripen när jag läser starka berättelser men ofta är det jud et jag vill.
Det här var nästan bara hemskt.
Men det är som sagt en superbra bok och förmodligen blir det en omläsning till. Och förmodligen kommer jag kunna njuta mer då jag är beredd på vad som väntar.
Sven Wollters uppläsning är bara oslagbart bra!
Men så fick jag Flugornas herre i födelsedagspresent. En bok som jag verkligen önskat mig och en efterlängtad omläsning.
Flugornas herre handlar om ett gäng pojkar som blir strandsatta på en öde stillahavsö. Det flygplan som ska evakuera dom från något krig måste nödlanda och inga vuxna överlever.
Pojkarna är i åldrarna fem-sex till tolv-tretton år. De är helt utlämnade åt sig själva och åt det de har lärt sig genom filmer, böcker och genom att studera de vuxna.
Först är allt en härlig, spännande frihet och barnen lyckas få till någon form av samhällsstruktur. Men i takt med att leken blir allvar uppstår splittring och förvirring. Det mörka som skrämmer om natten börjar även fördunkla de solheta dagarna.
Ön utan vuxna blir en egen värld där barnen slutar vara barn för varandra och där vuxenvärlden och förnuftet bleknar bort allt mer.
Det är över tio år sedan jag läste den här boken för första gången och det var då en fantastisk upplevelse.
Jag var mycket förväntansfull inför omläsningen men det blev inte alls som jag tänkt mig. Vad jag nu tänkt mig...
Inte så att jag blev besviken på boken på något sätt. Absolut inte. Den är fortfarande fenomenal och oerhört starkt berörande. Problemet var att redan från de första raderna började jag känna obehag inför det jag visste skulle komma.
Jag mådde dåligt genom hela berättelsen och stod nästan inte ut med att läsa slutet.
Ganska märkligt faktiskt.
Jag blir ju lätt gripen när jag läser starka berättelser men ofta är det jud et jag vill.
Det här var nästan bara hemskt.
Men det är som sagt en superbra bok och förmodligen blir det en omläsning till. Och förmodligen kommer jag kunna njuta mer då jag är beredd på vad som väntar.
Sven Wollters uppläsning är bara oslagbart bra!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)