Skrivutmaning 2010:29 - Lakan

Dagens skrivövning från
Skrivpuff:

"Skriv om lakan"

Catharina var 14 år, 14 år och huvudstupa förälskad. Sten var allt hon saknat i sitt liv - trygghet, godhet, glädje. Och så var han så snygg! Det var svårt för henne att fatta att han ville ha en sådan som henne. Liten och spinkig, helt utan kurvor och med minimala bröst. En alkoholist till pappa och ett hem som mest liknade en soptipp. Dessutom var hon faktiskt rätt kknäpp om hon fick säga det själv. Men han ville ha henne och han älskade henne verkligen. Det visade han med all önskvärd tydlighet.

Sten var ett par år äldre än Catharina och han bodde tillsammans med sin mamma i ett av stadens mest välordnade områden.
Hans mamma var en underbar människa. Catharina älskade henne nästan lika mycket som hon älskade Sten. Hennes egen mamma dog när Catharina var 5 år och hon sträckte sig mot denna kvinnas moderlighet som blomman mot solen.
Stens mamma var en riktig mamma. En sådan som hade förkläde, bakade bullar och lindade upp håret på papiljotter.
I köket hängde blårutiga gardiner i fönstret där det också stod blomkrukor. På det runda köksbordet låg en blommig vaxduk och det pryddes alltid av en vas med blommor av olika slag. Köket doftade altid av mat och bakning och av något sött.
Catharina kunde sitta hur länge som helst vid Stens mammas köksbord och baa njuta av känslan av att vara hemma. För det här var verkligen ett hem, ett riktigt hem. Så främmande från hennes eget.

Ändå försökte Catharina att inte vara där allt för mycket. Hon ville inte tränga sig på, vara till besvär. Ibland kände hon sig till och med för smutsig för att kliva in i det skinande rena huset. Då kunde hon känna sig som den enda smutsfläcken i en annars perfekt värld.

Men det hände att hon stannade över natten. Då fick hon krypa ner mellan vita, manglade spetslakan som doftade ljuvligt. Det var inte påslakan utan sådana där filten låg ovanpå och lakanet veks över.

Den här kvällen var Catharina riktigt förkyld. Halsen var svullen och näsan var alldeles igentäppt. Hon hade försökte övertyga Stens mamma att hon skulle gå hem men det kom inte på fråga. Hon blev nedbäddad i den mjuka sängen mellan de svala lakanen och Stens mamma kom med ångande honungsvatten. Sten själv kom med en påse smågodis.
Sedan låg de där tillsammans i sängen, åt godis, pratade och njöt av varandras närhet.
Innan Catharina slumrade in med Stens arm omkring midjan tänkte hon att hon måste vara den absolut lyckligaste personen i världen.

Catharina drömde. Hon drömde att hon var på en fin middag. Överallt omkring henne satt gäster i fina kläder. Stiarinljusen glittrade i kristallglasen och bordsduken lyste bländande vit mot henne. Då kände hon att hon måste snyta sig. Snoret började rinna ur hennes näsa. Hon försökte dra in det men det gick inte. Hon såg sig desperat omkring efter en servett men hittade ingen. Hon kände i sina fickor men ingen näsduk hade hon på sig. Snoret rann och rann och till slut, helt desperat, tog hon tag i bordsduken och drog den till näsan...

Hon vaknade av sina egna kraftiga snytningar. Lättnad fyllde henne, det var bara en drömm.
Hon satt upprätt i sängen och snöt sig av ala krafter.
Men vad snöt hon sig i...?
Hon tittade.
Gröngult snor i vita, manglade spetslakan...

------------------------------------
(Berättelsen är baserad på en verklig historia, dock inte min egen...)