Tematrio - barnfavoriter

Nu börjar mitt liv äntligen plana ut lite. Jag har absolut inte gett upp bloggandet, bara haft fruktansvärt lite tid och ork för det. Men nu ser det ljusare ut igen.

Lyrans
tematrio är både otroligt lätt och vansinnigt svår att svara på.

"Berätta om tre barnboksfavoriter - dina egna, eller dina barns!"

Jag har inga barn så det blir mina egna favoriter. Men vad ska jag välja?! Jag har hur många favoriter som helst...
Det får bli som följer:

* Tove Jansson! Jag älskar hennes böcker om mumindalen och alla dess underbara invånare.

* C.S Lewis har jag nämnt förut men han måste bara ha en plats här. Serien om Narnia fick stor betydelse för mig när jag var liten och jag känner fortfarande stor kärlek till de berättelserna. Även om de ibland är lite väl barnuppfostrande. Fast det är bara något som stört mig som vuxen. Inte alls som liten.

* En lite nyare serie som jag läst nu som vuxen är den om Septimus Heap, skriven av Angie Sage. En fantasyserie för lite större barn - nio till tolv år läste jag någonstans. Men jag gillar verkligen de här böckerna. Lite i Hary P-stil fast tillräckligt annorlunda för att det inte ska bli dåligt. Magiker, trolldom, mystiska väsen, spöken, värme, humor och spänning. En myspysserie verkligen.

Allt går sönder

Av Chinua Achebe

Nu är novemberetappen i
jordenruntresan
avklarad.
Den här gången bar det av till Afrika och Nigeria. Alltså mitt andra besök i Afriak denna månad.

Visstelsen i NIgeria skiljer sig en hel del mot den i
Somalia.
I "Allt går sönder" får vi möta ibofolket och huvudpersonen är Okonkwo. En man vars bakgrund har gjort honom till en hård och hänsynslös man, allt för att inte bli som sin far. Han är mycket framgångsrik och framtiden ser ljus ut enda tills han av misstag dödar en stammedlem och därmed utvisas från byn några år. När han kommer tillbaka har vita missionärer dykt upp och inget är längre som förut.

Genom den här berättelsen får vi lära oss mycket om ibofolkets seder och bruk. Vi får också se både de onda och goda sidorna av missionen från väst - hur den talar till de utsatta och utstötta i det afrikansa samhället samtidigt som den river ner och förstör sådant som är äkta och väl fungerande. Äkta människokärlek från vissa av missionärerna, förakt från andra, parad med mer eller mindre oförståelse från båda skapar kaos, splittring och maktmissbruk.

Annars tycker jag att själva berättelsen är rätt ointressant. Den drivs inte särksilt mycket framåt och går helt enkelt mest ut på att beskriva hur det kunde se ut i en by på den tiden och hur kolonisationen påverkade Afrika. Inget dåligt syfte i och för sig men jag hade nog önskat lite mer driv och lite mer handling. Den används tydligen som lärobok i Afrika och det förstår jag att den fungerar bra som.

En läsvärd bok som man förmodligen får ut mer av om man inte har för höga krav på handlingen.

(Finns inte som ljudbok.)

Bokcirkelträff 2

I tisdags hade vi vår andra bokcirkelträff. Till denna gång hade vi tå gjort ett besök i Somalia via
En blomma i Afrikas öken.

Vi började med att äta en typisk afrikansk pudding, halva, som J tillagat. Det finns många olika sorters halva men detta var en somalisk variant med kummin och kardemumma. Den gjorde ingen jättesuccé tror jag men jag gillade den. NÅgra av mina kolegor smakade på den igår också och de gillade den betydligt mer tror jag. Hur som helst är det kul att även få smaka på den kultur vi kikat in i.

Det blev en mycket gemytlig träff. Den här gången våran läsupplevelse ganska likstämmig - en lättläst bok som berörde och satte spår.
Själv blev jag väldigt inspirerad till att göra något för arbetet mot kvinlig könsstympning i Afrika. En insamlingskampanj kanske?

Ett litet livstecken

Jo då, jag lever. Vädligt mycket lever jag. Livet är proppfullt av allt - jobb, katter, hus, lägenhetsförsäljning (som nu är i hamn), hästar i stallet och allt möjligt. Det finns inte mycket tid för bloggande och läsning av bloggar.
Men det kommer bli bättre. Ganska snart tror jag.

Ikväll t ex finns lite tid över som ni märker.
Jag kan berätta att lägenheten värmde riktigt gott i kassan. Efter att ha betalat deverse skulder har jag kunnat sätta undan ordentligt mycket på sparkontot.
Och det hela har jag firat med en rejäl beställning från Bokus.
Äntligen får jag de där böckerna som jag så lännge velat ha men hållt mig ifrån att köpa - Bågens mästare, Aprilväder och En förtjusande man. Det blev även Trollvinter för den var så billig.
Egentligen hade jag tänkt beställa mer men när jag satt där kände jag att jag inte vill köpa allt på en gång. Vad har jag då att längta efter? Så jag beställde de böcker jag verkligen ville ha mest av alla just nu.
Åh, det blir underbart när paketet kommer!

Sen ska jag väl tillägga att min ambition att inte köpa böcker alls nu under hösten inte har hållt hela vägen. Jag har fyndat en del på tradera och gjort några småköp på bokus.
Två av böckerna vi valt ut till bokcirkeln fanns som ljudbok så de "måste" jag ju förstås köpa då. Det är praktiskt med måsten ibland.
Men jag har varit duktig ändå tycker jag.

En blomma i Afrikas öken

Av Waris Dirie

Waris Dirie tillhör en somalisk nomadstam. När hon var 13 år flydde hon från sin familj i öknen eftersom hon inte ville gifta sig med den gamla gubbe hennes far hade bestämt.
Detta är hennes egen berättelse om hur det var att cäxa upp i öknen, i ständigt arbete och jakt på mat och vatten. Och hur hon sedan bröt sig ur sitt sammanhang, flydde och till slut blev en berömd fotomodell.

En otrolig berättelse om ett otroligt livsöde.
Det är underbart och fruktansvärt att läsa omförfattarens ursprung. Härligt med kärleken, enkelheten och sammanhållningen i familjen. Fruktansvärt med könsstympningsseden och alla dess vidriga konsekvenser.
I Waris Dirie finns en enorm styrka men också sårbarhet, svaghet och på flera sätt stor naivitet.
Boken är skrivet på ett enkelt, öppet och ärligt sätt. Bokens språk är förstås ett uttryck för Diries brist på utbildning men berättelsen spelgar intelligens, medvetenhet och reflexion.

Det har varit en gåva att få läsa den här boken. GIvetvis inte det mest storslagna jag läst men nära och verkligt, på riktigt.
Jag önskar Waris Dirie all framgång och allt stöd hon kan få i hennes kamp mot könsstympning och kvinnoförtryck i Somalia.

Tintin Anderzon gör en helt ok uppläsning även om jag kan tycka att hon ofta använder en väl barnslig röst när hon gestaltar Waris. Detta passar vär rätt bra när hon är liten men inte när hon är en vuxen kvinna.

Tematrio - Film

Den här veckan har
Lyran
fått till en tematrio som jag lätt kan svara på:

"Berätta om tre filmer där du även läst boken/böckerna. Vilken var bäst, boken eller filmen?"

Och dess utom har jag en stund över till att blogga idag.
Jag har redan skrivit om en hel del bra filmaticeringar i tidigare tematrios så dessa kommer jag undvika, trots att de annars kanske skulle ha varit ett av mina första val.

* Guldkompassen av Philip Pullman
Första boken i Pullmans fantastiska fantasyserie hade premiär i Sverige för snart två år sedan. Jag älskar böckerna och filmen är verkligen storslagen!

* Pianot av Jane Campion
Det här är en så vacker och sorglig berättelse. Jag läste den för många år sedan och är riktigt sugen på att läsa om den. Hur som helst så är filmen väldigt fin också. Det var inte på något sätt en besvikelse att se den. Det såg precis ut som jag föreställt mig och stämmningen var helt rätt. Kanske har det att göra med att Jane Campion själv regiserat. Dock saknas en stor del av berättelsen, förhistorien, men allt kan ju inte få plats i en film.

* Gökboet av Ken Kesey
En fantastisk klassiker som måste både ses och läsas!
Filmen är verkligen bra gjord utifrån boken utan att helt kopiera den. Vissa saker skiljer sig åt men det gör ingenting. Man har gjort det som måste göras för att få till en bra film. Boken är förstås mer av allt och man får lära känna personerna djupare. Den är dess utom skriven utifrån en viss persons perspektiv vilket gör läsningen och historien väldigt speciell.

(Endast Guldkompassen finns som ljudbok.)

Hanteringen av odöda

Av John Ajvide Lindqvist

En sommarkväll i Stockholm vaknar döda till liv. INte alla men de som dött under de två senaste månaderna. De kliver upp från sina bårar i bårhuset och försöker ta sig hem.
Det blir förstås kaos i samhället. Hur ska detta hanteras? Vad innebär det? Hur ska det ställas i relation till allt man tidigare vetat om livet och döden och kroppen?
Man gräver upp alla gravar där det kan finnas levande döda. Man tar hand om de "omlevande" och försöker vårda och förbättra deras tillstånd.
De är förstås i ett uselt skick, inte bara kroppsligt utan även själsligt. De svarar kraftfullt på de levandes mörka känslor. KÄnslor som förstås är mycket starka just kring de omlevande.
Anhöriga kastas mellanhopp och förtvivlan och ofta är det skräck och äckel som tar över när de träffar sina omlevande.

När jag började läsa boken var jag länge orolig för att det skulle bli för mycket, för överdrivet och för äckligt. Men det händer inte. Lindqvist är bra på att få till en god balans mellan det makabra och det mycket männskliga - sorgen, kärleken, skräcken, förtvivlan. Visst är det en del äckel men det hör ju till när det är skräck. Han håller sig alldeles innanför den gräns jag står ut med och tack vare bristen på svart och vitt och den ständigt närvarande kärleken blir det en berättelse som jag verkligen kan uppskatta.
Något annat mycket positivt är frånvaron av kommissarier och polisstationer. Mycket befriande!

En finfin författaruppläsning!