lördag 9 september 2017

Så kan det vara

Så kan det vara
Att jag står i köket och trycker i mig choklad
Inte för att jag vill ha
Utan för att inte tappa byxorna

Att varje gång jag borstar tänderna
Måste jag tvinga min kropp att inte kräkas
Och det har inget
Med chokladen att göra

Att jag som inte är en särskilt förvirrad person
Dagligen måste be om ursäkt
Över min förvirring
Och att jag ibland upptäcker
Att det inte alls var jag
Utan någon annan
Som var förvirrad

Att jag inser att jag inte behöver
Men vill ha
Och att det är skillnad
Och bra

Att du ler
Ett av dina tusen leenden
Som är nytt för mig
Så att jag drunknar
Och inte förstår vad det är du säger

Att jag kliver in i Guds tystnad
Och somnar mellan vita, sjungande lakan
Och sover tills jag inte vill vakna
Och tillåter mig att somna om
Fast någon helt annanstans

Så kan det vara
Livet
Ibland

fredag 8 september 2017

Varför är det så ont om Q, av Hans Alfredson

Det hände sig att u slutade fungera på mitt trådlösa tangentbord till min telefon.
Detta ledde till den kanske mest förvirrande sms-konversation som jag någonsin varit med om. Inte p.g.a. min u-löshet utan av hjärnan tillhörande min sms-partner. Till slut trodde jag att hen antingen intagit någon form av olaglig substans eller blivit telefonkapad. Så var det inte tack och lov.
Det handlade bara om Hasse Alfredsons bok ”Varför är det så ont om Q?”. De vaga referenserna var för mig helt obegripliga eftersom jag inte kände till boken.
Så kan jag ju inte ha det och nu är den läst!

”Varför är det så ont om Q?” handlar om Boven utan namn. Hans mamma tyckte att han skulle få heta Lisa (heja heja!) men det tyckte inte pappan (förstås) så då fick han bli utan namn. Detta gjorde honom så bitter att han började hata bokstäver eftersom han aldrig fick läsa sitt eget namn.
Så, han uppfinner en apparat som suger upp bokstäver och tillsammans med sin kompanjon q-hunden (som hunden heter eftersom han älskar att slicka i sig q:n) beger han sig ut på bokstavsjakt. Målet är att suga upp alla bokstäver i hela världen.
När pojken Pim upptäcker att bokstäverna i sin ABC-bok försvunnit tar han i sin tur, tillsammans med uppfinnare Johansson, upp jakten på bokstavstjuven.
Det är en gullig och rolig saga.
Jag älskar Johanssons uppfinningar för de talar rakt till barnet inom mig. I hans uppfinnarväska finns lösningen på allt. Precis som när jag var liten och lekte finns inga begränsningar. Med lite fantasi är allt möjligt.

Det är förstås också härligt med mamman som vill ge sin pojke namnet Lisa. Liksom duvmamman som gav sitt duvbarn namnet Bertil eftersom hon inte förstod att det var en flickduva. Något Bertil själv inte verkar bekymra sig nämnvärt över.

Och slutet är fantastiskt!

Den här ska jag helt klart läsa för mina barn. Den kommer de gilla tror jag.
Tack för tipset!

Lite jobbigt bara att Alfredson envisas med att skriva att Boven ”suger av” saker…

måndag 4 september 2017

Skulden

Små armar som håller hårt
En liten röst som viskar;
Mamma, jag vill inte gå

Och vi gråter
Men bara inombords
För att nu är det som det är
Och för att jag är vuxen och måste vara stark
Hon för att hon är liten
Och stark

Sedan står jag där
Lutad mot den stängda dörren
Låter tårarna rinna
Och skulden skölja över mig
Skulden
Över att vi inte är samma familj som förr
Skulden
över att vi hade kunnat göra så mycket mer
Då, innan allt var för sent
Så mycket mer för att undvika det här
Inte för vår skull
Men
för
Deras

söndag 3 september 2017

Kanske

Efter år av ingenting
Vågar jag kanske tro på det igen
Att jag kan vara vacker

För kanske är en mun som vill bli kysst
Vackrare än en som inte vill bli det
En kropp som vill bli smekt
Vackrare än en som inte vill bli det
Kanske är ett befriat hjärta
Vackrare
Än ett förstummat av förtvivlan

Kanske vågar jag tro på det igen
Att jag kan vara vacker

tisdag 22 augusti 2017

SVJ, och var Roald Dahl vegetarian?

Sophie vaknar mitt i natten på barnhemmet där hon bor. När hon tittar ut genom fönstret ser hon en jätte vandra uppför gatan. När jätten förstår att han blivit upptäckt plockar han helt enkelt med sig Sophie hem.
Sophie är säker på att hon nu kommer bli uppäten men det visar sig att, till skillnad från sina jättefränder, är hennes tillfångatagare vegetarian och mycket vänlig.
Tillsammans gör de upp en plan för hur de ska få stopp på de andra, blodtörstiga jättarnas nattliga räder.

Den här har jag nu läst för min sexåring och det blev succé. Spänningen var stor och stundtals blev hon så förskräckt att hon gömde sig under täcket. Själva Stora Vänliga Jätten går det inte att låta bli att älska. Jätten som tokar till det med orden och som år så snäll och vill så väl. Vänskapen som uppstår mellan flickan och jätten är också berörande.
Dahl har också ett fantastiskt språk – vackert och flytande och som fungerar för både barn och vuxna. Dock var det inte helt lätt att högläsa de ordvrängerier som SVJ pysslar med. Men M hade roligt.

Efter att ha läst den här igen nu som vuxen och även en annan (vilken jag tror är en av hans sista böcker och som framför allt en av femåringarna älskar) – Mitt magiska finger – så har jag börjat fundera på om Roald Dahl möjligen var vegetarian. Jag försökte googla på det men fick det inte bekräftat.
Kanske var han som jag, wanna-be-vegetarian.

torsdag 17 augusti 2017

Ett litet liv, av Hanya Yanagihara

Äntligen är det över!
här om dagen, efter många veckors läsning, blev jag klar med den kanske mest plågsamma läsupplevelse i romanform som jag varit med om.
Jag har våndats, jag har varit illamående, jag har gråtit och jag har knappt stått ut. Jag har stundom plockat ut hörlurarna för att slippa höra vissa detaljer.
jag har till och med, mot min vana, tagit en paus och läst något helt annat.
Närmare bestämt Tove Janssons förtjusande lilla bok Farlig midsommar.(Vilken för övrigt är en utmärkt present om en råkar känna någon som avskyr förbudsskyltar lika intensivt som Snusmumriken.)

Det här är berättelsen om Willem, Malcolm, JB och Jude. De träffas och blir vänner på collige och följer sedan varandra genom livet.
Först framstår de här killarna som ett vanligt och ganska stereotypt grabbgäng men bara en liten bit in i boken förstår man att så inte är fallet.
Alla fyra bär på sina egna historier, sin egen längtan, sina egna svårigheter och hemligheter, och detta delar de med varandra. Alla delar med sig utom Jude. Jude vars bakgrund är så mörk och traumatisk att han aldrig någonsin vill berätta om det. Inte vill berätta om vad som varit, inte berätta om vad han gör mot sig själv i sitt självhat och självförrakt. Gör mot sig själv för att överleva. Han berättar inget för Jude vill bara verka normal och som alla andra. Vill bara glömma det som omöjligt går att glömma.

Över 700 sidor, 36 timmars lyssning, av outhärdlig smärta, plåga, fasa, sorg och skönhet. Men mitt i allt finns också glädje och humor och utan det hade det här varit ett, för mig, hopplöst projekt.
När det var ca fyra timmars lyssning kvar och jag gråtit en timme i sträck var jag otroligt nära att ge upp. Men det går ju inte! Så kan en bara inte göra. Så jag höll ut, enda till slutet.

Ändå så är det här är en helt otrolig roman. Helt otrolig!
Men kanske är det inte romanen som ska plockas fram när en själv har det rätt tufft och redan är ganska ångestladdad.
För att läsa ”Ett litet liv” är ren ångest. Ångest som ersätter blodet i ådrorna. Ångest som vibrerar i huden.
Ändå säger jag – läs den!
Läs den, läs den, läs den!
Fast bara om du, liksom jag, är förtjust i tegelstenar. Annars går det inte.

tisdag 15 augusti 2017

Kyss mig ändå

Jag vet att ensamhet inte är mindre ensam trots att vi är två
Jag vet att tiden är begränsad och att du troligtvis kommer resa dig och gå
Men jag vet också att tiden är för kort att slösas bort
Så kyss mig ändå

Jag vill ha din hetta och jag vill ha din kyla
För jag är utled på ljummenhet
Så fast jag vet hur kyla bränns och hur det känns att bli till aska
Så vill jag att du kysser mig ändå

Jag vet att lösningen på allt inte ligger i det där att vara två
Jag vet att tiden är begränsad och att det kanske blir jag som måste resa mig och gå
Men för en stund så blir det lättare att andas om jag får andas genom dig
Så kyss mig ändå

Jag vill ha din hetta och jag vill ha din kyla
För jag är utled på ljummenhet
Så fast jag vet hur kyla bränns och hur det känns att bli till aska
Så vill jag att du kysser mig ändå

Du är förnuft och jag är känsla och kanske är det en omöjlig kombination
Jag vet att en dag kanske båda inser att det är dags att resa sig och gå
Men just nu är du en dröm, är poesi och inget svårare än så
Så kyss mig ändå

Jag vill ha din hetta och jag vill ha din kyla
För jag är utled på ljummenhet
Så fast jag vet hur kyla bränns och hur det känns att bli till aska
Så vill jag att du kysser mig ändå

(Tja, lite toner till det kanske?)