onsdag 17 januari 2018

Förvirring

Fast som en klippa
Skygg som en hind
Och flyktig som vinden

Och dina läppars distans
Dina händers korta, vibrerande beröring
Och din doft
Som du lämnar kvar åt mig att andas

Och mitt hjärtas förvirring
Eller ditt

lördag 30 december 2017

Lucia, av Cannie Möller

Det händer ofta att jag av en slump hittar böcker som jag blir nyfiken på när jag egentligen letar efter något annat. Den här gången sökte jag inspiration till en betraktelse som jag skulle hålla på vår luciagudstjänst i kyrkan. Det blev inte mycket av det så jag fick klara mig på egen hand. Däremot hittade jag två romaner som kändes spännande varav den ena var den här.

Lucia är 15 år och adopterad. Jimmy är ett par år äldre. Dessa två, med olika hudfärg, förälskar sig i varandra. Detta får Jimmy att till slut försöka bryta med sin barndomskamrat och hans polare som utgör ett rasist/nazistgäng.
Oroligheterna ökar allt mer i området där de bor för att till slut, när Lucia väljs till lucia, eskalera totalt.

Som roman är det här väl inget mästerverk och den satte i ärlighetens namn inga djupare spår hos mig.
Men den utspelar sig någon gång i början av 90-talet (gissar jag eftersom den skrivits 1995 vad jag kan förstå) då jag själv gick i högstadiet.
Då var en av våra luciakandidater mörkhyad och jag är ganska så säker på att hon till slut också valdes till lucia. Själv var jag aldrig någonsin på tapeten för en luciakanditatur. Jag gick inte ens med i luciatåget och brydde mig inte så värst mycket om det där.
Det förekom absolut inga våldsamheter men jag minns det diskuterades hejvilt. Bara det var ju stört.
Men det störda är ju att det fortfarande, tjugo år senare, blir ett himla liv om lucia inte står där ”traditionellt” blek och ljushårig. Så på det viset är boken fortfarande aktuell. Precis som den är det när det gäller grupptrycksmekanismer, identitetsökande, normer, lojalitet, rädslor, hat och allt det där andra ni vet.

En lättläst bok är det hur som helst som nog rekommenderas till skolungdomar. Kanske som diskussionsunderlag.
Fast kanske finns det bättre och mer uppdaterade romaner i ämnet.

Uppdaterad Sune = skämskudde!

När en har två femåringar och en sjuåring gäller det att hitta böcker för högläsning som passar båda åldrarna. Det är inte helt lätt. Men Sune är perfekt! Alla tre älskar dessa böcker. Liksom jag själv.

Trots att de första böckerna är över 30 år gamla funkar de än idag. Jag tycker att det är väldigt roligt att läsa berättelser för barnen som utspelar sig under min egen uppväxttid.
Och jag ser inget som helst problem med att de är skrivna utifrån sin tid med dess normer. Framför allt för att många av dessa normer fortfarande lever kvar.
jag har aldrig tyckt att det finns någon poäng med att undanhålla mina barn sådant. Tvärt om! Det är bra att det kommer upp så att vi kan prata om det. Och det gör vi under läsningens gång.
Dessutom bryter flera av karaktärerna ofta med könsnormerna. Sune själv är ingen stereotyp pojke. Han är ingen hårding, han älskar tjejer, har tjejkompisar och gillar att leka med ”tjejgrejer”. Hans bästa vän och stora kärlek Sofie är på flera sätt en tuff, orädd och rättfram tjej. Och när det ska spelas teater i skolan vägrar en flicka i klassen att ta på sig rollen som Rödluvan bara för att hon är tjej. Hon vill vara jägaren.

Så kommer då den här uppdaterade versionen av ”Tjejtjusaren Sune” (”Tjejtjusarmästaren Sune”) och jag bara undrar vad Sören och Anders pysslar med.
Till att börja med så blir det, för oss som läser böckerna i följdordning, väldigt underligt att plötsligt trilla rakt in i 2000-talet. Det blir helsnurrigt!
Ännu mer snurrigt blir det när berättelsen inte stämmer överens med boken före. T ex så har Sune plötsligt flyttat 30 mil bort, inte 15 som det var meningen. Och Sunes kompis Conny Bertilsson, som tidigare lyssnade på klassisk musik, lyssnar inte längre på musik över huvud taget. Onödiga och obegripliga ändringar.
En annan ändring är att det från början var p.g.a. pappa Rudolfs jobb de skulle flytta. Nu är det hans mamma som ska arbeta med något slags integrationsprojekt på biblioteket i den nya staden. Just den ändringen är dock uppenbart i linje med författarnas intension att göra boken mindre könsstereotyp.

Ännu en sådan uppdatering är presentationen av Sunes familj precis i början av boken. Där förklarar de att familjer inte behöver vara mamma, pappa barn utan att de kan se ut lite hur som helst, och de ger några exempel.
Sedan kommer det lite fler liknande detaljer senare i boken.

Så har vi de här 2000-tals referenserna som känns väldigt påklistrade och stundtals ganska pinsamma. Som att barnen spelar spel på sina läsplattor. Läsplattor läser en på, inte spelar. Surfplattor kan en däremot spela spel på. Bara ifall att någon mer än författarna inte skulle ha koll på detta.
Priset tar nog ändå i slutet av boken när Sune är mörkrädd och inte kan sova. Då surfar han på Wikipedia och läser om gräs för att sedan lägga ifrån sig tidningen (vilken han läser ur i originalboken).

Jag är själv en pk-tjej men den här pk-strävan tillsammans med 2000-talsmiljön och missarna gör det hela rätt pinsamt.
Den uppdaterade Sune är rejält krystad och rent ut sagt slarvig.
Kort sagt – jag sågar den och drar skämskudden över huvudet.

Anders och Sören, jag älskar ert författarskap och jag älskar Sune!
Vi behöver tala med våra barn om normer men då får vi inte låtsas som att de inte finns.
Heja Sune, så som det var i begynnelsen!

söndag 24 december 2017

Julen

Och så finns inget av det kvar
Det som förr var julen
Eller det som jag så förtvivlat gärna
Ville skulle vara julen

Kvar finns ett barn som föder ett barn
I halmen och smutsen

Kvar finns trasigheten och brustenheten
Ödsligheten och befrielsen

Kvar finns jublande smärta
Och smärtande jubel

Kvar finns utsattheten och förståelsen
Uppgivenheten och känslan av förlust

Kvar finns leendet
Eftersom det finns en människa
Som vill var hos mig en stund

Och budskapet om en stor glädje
En glädje som inte når hjärtat
Förens jag sjunger ”gloria” med änglarna
Och ropar ut att ”dagen är kommen”

För du kom
Och hon höll dig i sin famn
Eftersom du är spädbarnsdoft
Och världens ljus
Och ensamhetens ensamhet

Och kanske har du aldrig känts så nära
Som den här julen
När allt som finns kvar
Är Du

tisdag 28 november 2017

Gråt

Jag gråter i tekoppen
Jag gråter i soppan
Jag gråter över disken

Jag gråter över förlusten
Jag gråter av lättnad
Jag gråter över tomheten

Jag gråter över trösten
Jag gråter över komplimangerna
Som värmer hjärta och själ

Jag gråter i sängen
I soffan
På golvet
I hästman

Jag gråter tillsammans med iskallt regn
Och hett duschvatten

Jag gråter för allt jag är värd
Och inte värd
Jag gråter när jag med bestämda fingrar
bänder loss hoppet
Som envisas med att klamra sig kvar

Men Du
Mitt hjärta
Det är inget farligt
Det är bara känslor
Och tårar
Och snor

Och jag lovar
Imorgon
Är det färdiggråtet

tisdag 21 november 2017

Magnetism

Ibland händer det
Att din röst blir så där
alldeles, alldeles mjuk
Och varm
Och överfylld av leende
Vet du vad det gör med mig?
Jag tror inte det

Förutom allt det där
Du vet
I kroppen, i magen, i hjärtat
Upphör all min hjärnverksamhet
Och så den där magnetismen
Hjälplöst
Rakt mot din famn

Jag kommer aldrig att kliva in
Utan en inbjudan
Men om du inte vill ha mig där
I famnen
Så le aldrig så där
Mot mig
Igen

måndag 20 november 2017

Gränsbrytarna, av Erik de la Reguera

Det tog ett tag men nu är den utläst, boken som varje människa i väst borde läsa.
Erik de la Reguera är journalist och författare. I den här boken följer han några migranter som, med risk för livet, flyr sitt land av ekonomiska eller politiska skäl. Bl.a. åker han tillsammans med människor som flyr fattigdomen i Centralamerika på taket till ”dödens tåg”.Det är en livsfarlig resa som människor gör eftersom de inte på laglig väg kan ta sig över gränsen till USA. Människor som antingen inte får arbete i sitt hemland eller kan försörja sig i de fabriker vars varor utan problem tar sig över gränser. Varor som vi till låga priser konsummerar utan att ta konsekvenserna för det arbete vi inte betalar för.
Han bevittnar också hur desperata emigranter vid Greklands kust försöker ta sig in på hamnområden för att ta sig ombord på färjor och vidare till länder där de har någon, om liten, möjlighet att få asyl.
Och han besöker migrantläger i Bryssel där människor, utan tak över huvudet, sover på kartongbitar med, som högst, en filt att värma sig med. Levnadsförhållanden som leder till sjukdomar, löss och skabb p.g.a. kyla och svårigheter att sköta sin hygien.

Parallellt med berättelserna om dessa livsöden försöker Reguera förklara varför människor hindras från att färdas fritt över gränser. Han ger oss en bild av hur det har sett ut genom historien kring migration, asyl, nationalism, rasism m.m. och landar i vår nutid. En tid då det är svårare än någonsin att ta sig till Västeuropa och USA. Något som dessutom eskalerat sedan boken utkom 2014.

Det är otroligt nyttig och jobbig läsning. Jag känner ilska, förtvivlan, skam, upprördhet och hjälplöshet. Det finns så många fel i dagens politik och i den enskilda människans syn på migranter och migration.
Det människor utsätter sig för – misär, förnedring, utsatthet, våld och risk för livet – vittnar om hur ohållbar livssituationen i det egna landet är. Så länge som situationen i väst är bättre än dessa länders är det inget annat än vår skyldighet att föra en politik som gör det möjligt för människor att skapa sig en bättre tillvaro.

Reguera är, så vitt jag kan förstå, för fria gränser men är förstås också medveten omproblematiken i detta. Fria gränser fungerar inte med den asylrättspolitik som nu förs. Ett exempel på detta är eu-migranterna i vårt eget land. Människor avhyses från sina läger utan att erbjudas någon annan stans att ta vägen mer än hem till sitt eget land. De utsätts för hot, våld, trakasserier och rasism och är ett lätt byte för exploatering.
Ett annat exempel är kompetensflykt. Jag har själv ofta åkt taxi där chauffören varit högutbildad men inte kunnat få arbete inom sin profession.

Jag kan inte påstå att jag tycker att denna välskrivna bok var särskilt lättläst. Den kräver fokus och koncentration och kanske som bekant är det inte min starka sida just nu. Om en, liksom jag, är pinsamt dåligt insatt i världsekonomi är det inte heller helt enkelt. Dessutom har jag mest läst i sängen innan jag ska sova och jag har somnat fantastiskt bra till den. Så jag får erkänna att jag nog möjligen sovit mig igenom vissa delar eftersom jag inte riktigt kommit ihåg var jag befann mig vid insomnandet.
Att farbrorn som läser in boken smaskar med löständerna vande jag mig i alla fall vid och tänker att det kan vara så att det finns värre saker här i världen. Det kan vara så.

Som sagt så tycker jag att alla borde läsa den här boken. Faktabitarna kan kännas tunga och trassliga men en får ge det sin tid. Det är det minsta vi kan göra för de människor som satsar allt för att komma i närheten av den levnadsstandard som vi tar för givet.

Men om det ändå känns för övermäktigt så är lösningen ett klick bort.
besök då hemsidan Gränsbrytarnasom Reguera startade i samband med boksläppet.
eller hans egen sida Texter och anteckningar.

Stort tack till dig som tipsade mig om den här boken!