söndag 28 maj 2017

Mors dag

Så säger jag dom
Orden
Dom jag aldrig någonsin
Trodde jag skulle säga

Och jag känner glädjen
Slockna i min famn
Men jag försäkrar
Att den kommer åter
Den kommer åter

Syrendoften
Jag vill fly in i den
Rakt in
Låta mig smekas av de svala, friska bladen
Låta mig rivas sönder och samman
Av dess grenar

Jag låter förstås bli
Lägger in en snus
Och tänker
Mors dag
Skit samma

fredag 26 maj 2017

Lite fredagspoesi

Dagens skrivövning från SkrivPuff

” Välj 5 ord på bokstaven K och skriv en text som innehåller minst 2 av dem.”

Katt, kompass, kärlek, kvällning, kosta

Kattvärmen på min mage
En fast punkt av kärlek att fokusera på
När min kompassnål bara snurrar runt
Runt
Runt

Om dagen
Om kvällningen
Om natten
Om gryningen

Det kostar
Kanske
Förmodligen
Absolut säkert
Är det värt sitt pris
Till slut

söndag 21 maj 2017

1984, av George Orwell

När jag inte mår så bra läser jag mycket. Massor! Jag läser i och för sig mycket när jag inte mår dåligt också men inte lika konstant. Mådåligtläsningen är ett rent flyktbeteende.
Men när jag mår tillräckligt dåligt kan jag knappast läsa alls. Inget fångar mig. Inget får mig att behålla koncentrationen. Tankarna och känslorna bara virvlar och far och kroppen är en enda rastlös ångestklump.
Med det vill jag, utan att bli för privat, säga att jag har haft en sådan vecka bakom mig nu.
Ändå kan jag inte vara utan böcker ens när det är som värst. Böckerna krävs för att jag ska stå ut med nätterna. Att ha en bok i örat är den enda möjligheten för mig att i alla fall ha en chans att somna. Och det är ett sällskap under vaktimmarna.
Jag klarar helt enkelt inte av tystnaden.

Så, senaste veckans nätter har jag spenderat tillsammans med boken ”1984”.
Det var inget vidare ångestsällskap.
Dels behöver en vara ganska skärpt för att hänga med, dels är det inte precis någon rolig historia.
Nu hade väl typ feel-good inte heller varit det ultimata men kanske något mitt emellan. Något utan t ex tortyr. Jag hatar tortyr!

Nej men, det här är säkert en lysande bok även om jag inte har kunnat uppskatta den riktigt. Jag tror i och för sig inte att jag fått ut jättemycket av den även i ett mera uppåt tillstånd.
Nu har jag hur som helst sovit och våndats mig igenom den här klassikern och prickat av ännu en borde-läsa-punkt på listan.
Äh, skoja bara, jag har ingen sådan lista.

Vadå? Jaha, vad boken handlar om. Mäh, det vet du väl?!
Om du inte vet det så får du faktiskt googla.
Jag tänker inte lägga ner energi på att göra en halvusel sammanfattning av bokens handling när säkert tusentals andra redan gjort det hundra gånger bättre.

fredag 19 maj 2017

Lite fredagspoesi

Dagens skrivövning från SkrivPuff

”Välj 5 ord på bokstaven L och skriv en text som innehåller minst 2 av dem.”

Liv, levande, lust, leende, långsamt

Jag välkomnar den
Smärtan
Den bottenlösa
Den nödvändiga
Den som måste värka ut
För att pånyttföda livet

Och jag känner den återvända
Lusten
Långsamt, långsamt
Och glädjen

Glädjen över fuktvarm morgon
Och vild fågelsång
Den som säger
Ropar;
Lev, så fort du kan

Glädjen
Över spindeltråd mot min hud
Och doften av träden
Marken
Strömmen

Och så det
Att jag lyckas locka fram
Det där leendet
Det där
Leendet

måndag 8 maj 2017

Glömskans musik, av Tim Winton

Georgie har flytt sitt förflutna och bor sedan tre år tillbaka i en liten fiskeby på Australiens västkust.
Hon bor tillsammans med byns beundrade storfiskare och hans barn. Men det har inte blivit som hon tänkt sig. Hon känner sig misslyckad både i relationen till mannen vars sorg hon ville rädda honom ifrån, och till barnen vars döda mor hon aldrig kan ersätta.
Nu dränker hon sin ångest om nätterna med internet och vodka.
Tills den dag då hon träffar den utstötte tjuvfiskaren Luther Fox och hans bottenlösa sorg och ensamhet.
Och Luthers liv förändras drastiskt när han möter henne.

Vilken bok, vilken resa!
Jag har färdats genom sorg och ångest, simmat i Indiska oceanen, levt australiensiskt fiskebyliv, liftat på Australiens vägar och befunnit mig i Australiens vildmark.
Jag har känt Australiens dofter, smaker, ljud och hetta.
Och jag har lärt känna en rad spännande och intressanta romankaraktärer som förmodligen kommer stanna kvar hos mig ett bra tag framöver.

Jag hittade den här boken av en slump och hade inga som helst förväntningar på den. Men jag älskar den!
Blandningen av värme, mörker och kärv romantik är oslagbar.
Jag tycker också att Winton på ett naturligt och medvetet sätt lyckats gestalta känslan av utanförskap vad det gäller könsnormer och andra förväntade normer. Ännu en sak jag uppskattar är romanens oväntade vändning. När jag började läsa boken kunde jag aldrig ana den resa som författaren skulle ta mig med på.

Oh, vad jag tycker att ni ska läsa den här boken!

lördag 6 maj 2017

Skrivövning - skillnad

Dagens skrivövning från SkrivPuff

”Skillnad”

- Men det är skillnad!
Hon vrålade. Han skakade på huvudet. Han förstod det inte. Han förstod det bara inte.
Varför skulle det vara skillnad? Varför skulle det göra mindre ont i honom än i henne. Varför trodde hon att hennes ständiga kritik inte sårade. Varför? För att han var kille? För att han inte skrattade lika högt som hon, inte grät lika våldsamt, inte skrek lika mycket och inte älskade lika passionerat?
Han hade hoppats. Hoppats att de den här gången skulle kunna sitta ned och prata med varandra som vuxna människor. Han längtade så efter hennes förståelse. Men hon hade förstås tagit det som kritik och börjat gråta och skrika. Såklart.
Och så kom beskyllningarna. Att allt han gjorde, eller inte gjorde, var menat att såra henne. När han då försökte tala om för henne hur orden hon slängde åt honom dagligen värkte i hjärtat kom det, de där orden: ”Men det är skillnad!”

Ja, kanske var det det, skillnad. Allt för stor skillnad, mellan dom. De där skillnaderna mellan deras personligheter som fick dom att oemotståndligt dras till varandra en gång i tiden. Hon som fick honom att känna sig levande. Han som fick henne att känna sig hel.
Nu höll dessa skillnader på att bryta ned dom. Allt blev sårigt. Hennes ord i honom, hans tystnad i henne.

- Vad ska vi göra då? Vill du att jag flyttar?
Hon slutade abrupt att gråta och stirrade på honom. Han såg i hennes ansikte att hon plötsligt såg allvaret i hans.
Och så började de tala.

måndag 1 maj 2017

Och vi ska ut och dansa

Vi ska bli berusade
Lagom
På Jäger och nostalgimusik
Och jag på snus

Och vi ska ut och dansa
Till musik som känns i kroppen
Och jag ska dansa det fulaste jag kan

Och ingen kommer att stöta på oss
Eftersom de kommer tro att vi är ett par

Kanske orkar vi stanna ute tills det ljusnar
Och gå hemåt i försommarnattssstad
Så där som förr i tiden

Och vi kommer ligga bredvid varandra i sängen
Med balkongdörren öppen
Inlindade i var sitt täcke
Och sluddra nonsens och hemligheter
Tills vi somnar
Och koltrasten väcker staden
Eller
Är det näktergalen