Kastlös av Mulk Raj Anand

Bakha är gatsoparens son och latrintömmare. Han tillhör alltså de lägst stående människorna i Indien. han är kastlös, oren, oberörbar.
Under en dag får vi följa Bakha. Vi får uppleva Indien genom honom. Vi får känna latrinens stank, basarens dofter, solen om dagen, kylan på natten. Vi får se alla färgranna klädedräkter, gatornas smuts, templets storslagenhet, slummens missär genom hans ögon. Vi får höra stadens alla ljud genom hans öron.
Vi får uppleva hur det är att vara kastlös. Hur det är att inte kunna hämta upp vatten ur brunnen själv eftersom den då skulle bli orenad, utan måste vänta på att någon vänlig själ i högre kast ska förbarma sig och fylla på ens vattenkanna. Hur det är att behöva ropa "oren, oren" på gatorna så ingen ska råka röra vid en och bli oren. Hur det är att vara kastlös när man ska handla och måste lägga pengarna på en planka vid försäljarens fötter så att han/hon kan hälla vatten på slantarna för att inte orenas. Hur det är att stå nedanför någons hus och tigga mat efter utfört dagsverke. Man kan inte gå up på trappan för då orenar man huset utan man måste ropa och hoppas på att någon hör och kommer ner med några rester.

Den här dagen får Bakha uppleva otroligt många obehagligheter men också en del fina saker och vi får följa med i han starka och skiftande känsloliv.
Bakha är en stark man med starka känslor men också högst medveten om sin fasansfullt låga ställning och gör därför allt för att ödmjuka sig, visa respekt och tacksamhet mot allt och alla omkring sig.

En stark berättelse som ibland blir lite mycket. Det känns som om författaren försöker fånga in de kastlösas alla känslor och upplevelser i en enda person under en enda dag.
Men lärorikt är det.
Boken är skriven på 1920-talet och på vissa sätt kanske förutsättningarna har förändrats något. Jag vet faktiskt inte.
Men i t ex "De små tingens gud" verkar de "oberörbara" ändå inte rktigt vara oberörbara. Mycket lågt stående och emd mycket lite värde, ja visst, men de verkar inte anses som orena längre. Eller kanske beror det på att bokens karaktärer inte är så ortodoxa.

Något som också finns med i "Kastlös" som i de flesta av de böcker jag läst av indiska författare finns dyrkan av de vita och deras seder och bruk.
Trots de vitas och västs förtryck är betrkatas de av många indier (i dessa böcker) som något förmer än de flesta av de högsta i Indien.
Vad är det som gör att dessa människor börjar förakta och ta avstånd från sitt eget arv, sin egen kultur och sina egna seder till förmån för västvärlden?
Jag har svårt att förstå det.
Men i Bakhas fall tror jag att det handlar om längtan efter att vara mänsklig i andra människors ögon. Visst är han fåfäng och larvig med sina engelska kläder som han går oh sover i men det handlar nog inte om kläderna. Det handlar om att de vita inte skäller på honom om han kommer för nära. De kan behandla honom som skit men de skriker inte "oren, oren" åt honom
Därför är hans högsta dröm att få tömma de engelska soldaternas nattkärl.

(Finns inte som ljudbok.)