Beatlesmanifestet av Einar Mar Gudmundsson

Det här är en lättläst och underhållande bok om hur det var att vara tonåring i 1960-talets Reykjavik.
Johan, som är bokens huvudperson och berättare, är en rätt vanlig tonårskille med rätt vanliga tonårsfunderingar.
Boken är fylld av skrönor och är rätt gullig och naiv rakt igenom.
Att vara tonåring på den tiden i den staden verkar ha varit ganska trevligt. Visst led man av tonårens vanliga våndor och visst fanns även där missär men klimatet verkar inte ha varit särskilt hårt ändå. Inte i jämförelse...
Förmodligen är tonåringarna i dagens Reykjavik inte lika naiva och avskärmade från resten av världen.
Det är lättsam, rolig och charmig läsning som berättar om livets ljusa och livets svåra och livets vardag, mitt emellan barn och vuxen.

Det är ganska befriande att detta inte är en skildring av en missanpassad tonåring. Eller en tonåring som har alkoholister till föräldrar eller som utsätts för misshandel coh övergrepp. Inte heller är han mobbad, deprimerad eller har ätstörningar. Det är helt enkelt en vanlig kille. Vare sig populär eller lägst i rang. Det är trevligt som omväxling tycker jag.

Vill du ha en rolig och okomplicerad bok som inte kräver så mycket av dig så är det här ett bra tips.

Det var väldigt kul att få visstas i Reykjavik också.
Det här är den sista boken vi läser i bokcirkeln och det känns som ett bra slut.
Egentligen skulle vi ha läst Universusm änglar av samma författare men eftersom den helt plötsligt inte fanns kvar på Bokus fick det bli denna.
Efter att ha läst Beatlesmanifestet är jag nu vädlgit sugen på att läsa även Universums änglar. Det är en helt annan historia och jag är mycket nyfiken på den.

(Beatlesmanifestet finns inte som ljudbok.)