Sen på bollen som jag är med det mesta har jag nu studerat 2019 års ”nyordslista”. Att jag alls gjort det beror på att jag börjat prenummerera på Språktidningen som är en av de tidningar som Punktskriftstjänstenerbjuder för en minst sagt överkomlig slant.
Det är verkligen rolig läsning! I det här första numret står det bl.a. om ”hemligspråken. Om du inte vet var orden bast, doja och fika kommer ifrån kan du läsa om det här.
Men nu var det ju inte gammelord jag skulle skriva om utan nyord.
2019 års lista är ingen munter historia men den säger en hel del om den tid vi lever i. Vad sägs om antivaxxare, artdöden, cybersoldat, deepfake, hjärtslagslag, hundvissla, hybridkrig, klimatnödläge, sharenting och övervakningsekonomi. Fräscht va?!
Men antivaxxare… Ett för jävvla töntigt ord ändå på något så pass allvarligt som vaccinskeptisism.
Det finns faktiskt några lite mer peppiga ord också så som gretaeffekten, grönt körfält, ikiagi (”upplevelse av att tillvaron är meningsfull), menskonst och nattborgmästare. Det där sista värderar jag också som ett töntord men det är väl härligt med personer som ”främjar nöjeslivet”.
”Digital tvilling” får en ju också säga är ett positivt laddat begrepp. Det handlar alltså om att kunna göra en digital avbild av verkligheten. Då kan en t ex prova mediciner på den digitala tvillingen istället för att exprimentera med en riktig människa. Det känns bra. Om det funkar vill säga…
Ni som gillar att någon exempel smaskar, viskar eller prasslar rakt in i ert hjärnsystem vet säkert också att det kallas ”asmr” eller hjärnorgasm. Du som inte vet om du gillar detta kan lätt undersöka saken viaYouTubesom erbjuder ett brett sortiment av asmr-klipp.
Själv tycker jag att det är fasansfullt men njut ni som kan!
Min favorit är nog ändå ”dra åt helvetekapital”. En besparing som gör det möjligt att lämna en kass relation utan att hamna på bar backe. Jag visste inte att det var så det kallades men lyckligtvis hade jag ett sådant när det begav sig. (OBS! För känsliga läsare så hade mitt ex aldrig låtit mig stå på bar backe men ”dra åt helvetekapitalet” underlättade saker och ting helt klart.)
Jaha, för dig som vill läsa hela listan eller inte vet vad alla orden betyder så hittar du domhär.
Nu ska jag och stavningskontrollen ta oss en dust. Det blir kul!
onsdag 22 januari 2020
måndag 13 januari 2020
Hjärtat stannar sist, av Margaret Atwood
Vi befinner oss återigen i en havererad framtid. Människor har blivit av med sina hem, arbeten och sociala nätverk. Laglösheten är utbredd och minnet av ett gott liv ett minne blott.
Romanens huvudpersoner är ett gift par. Deras tillvaro består av bilen de bor i, hennes arbete på en sunkig bar och hans jakt efter arbete.
Så ser hon en tv-reklam om ett projekt där deltagarna erbjuds att flytta in i en stad med hem, sysselsättning och all önskvärd bekvämlighet. Hon förförs av tanken på lakan och gardiner och övertygar sin man som motvilligt går med på att ansöka.
De blir antagna och allt det utlovade, och så högt eftertraktade, infrias.
Paret får ett hus som de måste dela med ett annat par, men aldrig samtidigt. Ena månaden får de nämligen tillbringa i staden och leva ett vanligt harmoniskt liv. Den andra månaden får de flytta in i stadens fängelse där de får arbeta med olika saker. När de befinner sig i fängelset lever det andra paret i huset. Och så turas de om månad efter månad.
Hon njuter i fulla drag medan han inte är helt övertygad. Men så händer något som vänder uppochner på deras liv och allt blir förstås en enda härva där inget är som det från början verkade.
Atwood levererar som vanligt bevis på sin stora insikt i och kunskap om teknisk, politisk och samhällelig utveckling. Vi får oss också till livs hennes karaktäristiska, mustiga språk och vindlande berättarkonst.
Ändå måste jag säga att jag inte är överdrivet imponerad. Jag vet inte vad det är. Kanske är boken något förutsägbar. Det kanske jag inte hade reagerat på om någon annan skrivit den men det är Atwood vi talar om och då blir jag besviken. Det känns för mycket som ett hopkok av sådant som redan berättats.
Jag har hört en del kritik om boken och kan inte stämma in i allt detta. Den är absolut läsvärd men håller inte samma nivå som annat jag läst av henne. Men som tur är finns det mer och det var självklart inte den sista bok jag läst av Margaret Atwood.
Romanens huvudpersoner är ett gift par. Deras tillvaro består av bilen de bor i, hennes arbete på en sunkig bar och hans jakt efter arbete.
Så ser hon en tv-reklam om ett projekt där deltagarna erbjuds att flytta in i en stad med hem, sysselsättning och all önskvärd bekvämlighet. Hon förförs av tanken på lakan och gardiner och övertygar sin man som motvilligt går med på att ansöka.
De blir antagna och allt det utlovade, och så högt eftertraktade, infrias.
Paret får ett hus som de måste dela med ett annat par, men aldrig samtidigt. Ena månaden får de nämligen tillbringa i staden och leva ett vanligt harmoniskt liv. Den andra månaden får de flytta in i stadens fängelse där de får arbeta med olika saker. När de befinner sig i fängelset lever det andra paret i huset. Och så turas de om månad efter månad.
Hon njuter i fulla drag medan han inte är helt övertygad. Men så händer något som vänder uppochner på deras liv och allt blir förstås en enda härva där inget är som det från början verkade.
Atwood levererar som vanligt bevis på sin stora insikt i och kunskap om teknisk, politisk och samhällelig utveckling. Vi får oss också till livs hennes karaktäristiska, mustiga språk och vindlande berättarkonst.
Ändå måste jag säga att jag inte är överdrivet imponerad. Jag vet inte vad det är. Kanske är boken något förutsägbar. Det kanske jag inte hade reagerat på om någon annan skrivit den men det är Atwood vi talar om och då blir jag besviken. Det känns för mycket som ett hopkok av sådant som redan berättats.
Jag har hört en del kritik om boken och kan inte stämma in i allt detta. Den är absolut läsvärd men håller inte samma nivå som annat jag läst av henne. Men som tur är finns det mer och det var självklart inte den sista bok jag läst av Margaret Atwood.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)