Av Helena Henschen
Det här är berättelsen om Helena Henschens egen farmor SIgne. En kvinna ur borgarklassen som rörde sig bland stora författare och forskare. En kvinna som med Ellen Key som förebild tog upp kvinnokampen. Hon som inte nöjde sig med att vara "bara kvinna". Och trots sin kamp faller hon till föga för kärleken och inrättar sig i den klassiska hemmafrurollen två gånger för att sedan leva som älskarinna till en berömd hjärnforskare.
Och så allt detta i skuggan av två världskrig.
Det är en berättelse om en stark människa som gör högst medvetna val och för det mesta tar konsekvenserna av detta. Men också om en kvinna som faller offer både för sig själv och för samhället och rådande värderingar.
Jag fångas inte riktigt av boken. Tyvärr. Det var intressant läsning, absolut, men jag längtade inte efter att läsa mera.
Trots att Henschen målar upp en berättelse kring sin farmor , som hon tänker sig att det kan ha varit, är nog svängarna lite för snäva för min del. Jag vill ha mer. Mer detaljer. Jag vill komma Signe ännu mer inpå livet. Jag kan tänka mig att det finns dom som uppskattar just att berättelsen lämnar så pass mycket åt läsaren, men det faller inte riktigt mig på läppen.
Ändå är det som sagt intressant läsning och ger en god bild av tillståndet i Sverige och Europa under 1900-talets första hälft.
Inläsare är Irene LIndh. Hon läser mycket bra tycker jag även om hon har lite för mycket av sagotantskaraktär för den här sortens böcker. NÄr jag hör henne längtar jag efter berättelser om drakar, troll, älvor och prinsessor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag håller nog med dig men jag tyckte ändå att det var ganska mysig läsning. Perfekt att pyssla till.
Hoppas du har det bra
KRAM! /Veronica
Skicka en kommentar