måndag 23 mars 2009

Utmaning 82

Igår tittade jag på
Hästmannen
och blev så inspirerad. Här kommer mitt svar på dagens skrivövning från
SkrivPuff:

"Du - eller din huvudperson - får chansen att starta en helt ny karriär. Skriv om första dagen på jobbet!"

Aaaaah, första dagen av mitt nya liv.
Det är en strålande dag i mitten av maj och jag står i nattlinnet på min soldränkta altan. Jag smeker den svarta katten som ligger och lapar värme på ett av de nötta trappstegen. Så skuttar jag ner för trappan och tar mig en barfotasvängom i det daggvåta gräset.
Första dagen av mitt nya liv!
Igår lämnade jag för sista gången min före detta arbetsplats. Det arbete som sett till att den trygga lönen förts in på mitt konto varje månad den 25:e. Nu finns inte den tryggheten längre. Och jag känner mig så fri!
Jag går in i huset och drar på mig en t.shirt, ett par gamla jeans och så gummistövlarna. Sedan börjar dagens arbete.
Först och främst ska koa mjölkas. Den lilla ljusbruna charolais'n vi införskaffade för en vecka sedan. Efter detta ska hönsen matas och äggen plockas.
När jag är på väg med gårdagens matrester till grisen kommer vår raggiga, dräktiga get fram till mig för att få sig en klapp. Snart blir det getmjölk också.

Som vi har sparat och jobbat för det här. I många år. Vårt lilla självhushåll är långt ifrån fullbordat. Den älskade maken jobbar fortfarande 50 % och det är mycket kvar som ska ordnas och införskaffas. Men idag är han i stan och köper frön som ska planteras i vårt nyupptagna grönsaksland. Potatisen är redan i jorden. Och ikväll ska vi iväg och titta på ett par nordsvenskar. Kanske kan vi redan i sommar börja förbereda vår åkerplätt för nästa års sådd. Och kanske kan vi snart börja dra timmer i skogen. Allt ska göras för hand och med häst. Inga bulrande maskiner.
Ja det finns oändligt att göra och varje liten uppgift och varje framsteg är en lycka.
Jag längtar efter att se jordkällaren fyllas med potatis och rotfrukter. Jag längtar efter att stå på torget och sälja ägg från våra hönor och tomater, sallad och gurka från vårt växthus.
Samtidigt njuter jag av varje spadtag. Jag älskar de tidiga morgnarna med pannan mot Mildas varma mage och strilet av mjölk i spannen. Hönornas kluckande och de varma morgonfärska äggen gör mig salig.
Tänk att det här är mitt liv nu.

4 kommentarer:

Cecilia Sahlström sa...

JA det måste jag säga, vilken drömtillvaro, så befriad från stress och hetsjakt! Det är tjusande med lantliv. Även om jag har bott så, och då längtade därifrån, i den tid som var då, kan jag åter nu känna dofterna från naturen, från djuren och de obefintliga stadsljuden! FInt! Cissi

Cecilia Sahlström sa...

Jo, jag har nämligen själv varit med om det! Huuuuuu....det är sant. Och han som förevisade bårhuset för oss (polisstudenter) slängde dessutom av skynket och vi alla studsade flera meter bakåt. Jätteobehaglig snubbe - den där mannen som förevisade. Han var liksom likfärgad - som gulnad och pergamentaktig - i huden. Men naturligtvis skulle liket in i kylen, det hade förmodligen precis kommit in till bårhuset! Cissi

Margareta sa...

Det låter som balans och harmoni och en inre längtan att leva på jordens villkor! Vackert!!

Anonym sa...

Åh, jag minns hur det var. Livet på landet, arbetet på åkrarna och korna i ladugården. Skörden på hösten, värmen som mötte tillsammans med ko-lukten på vintermorgonen när jag öppnade ladugårdsdörren. När korna släpptes ut på bete om våren.Kalvarna, hönsen och den lilla grisen. Jag minns den tiden med glädje!
Mamma