Av Annie Proulx
Jag vet inte hur jag ska beskriva den här bokens huvudkaraktär. Mislyckad känns inte som helt rätt. Det är helt enkelt en man som inte varit något värd i vare sig sina egna eller andras ögon, någonsin.
Han gifter sig med en kvinna som mycket snart börjar hata och bedra honom.
När hon sedan dör i en bilolycka tillsammans med en av sina "pojkvänner" rasar Quoyles värld totalt. Han övertalas av sin faster att han och de två barnen ska flytta med henne till New Foundland och fasterns barndomshem.
Flytten till det den karja och vackra fiskebygden blir omvälvande och helande för hela familjen.
Proulx har ett mycket rikt språk och hon skriver på ett ganska annorlunda sätt. Jag fängslas och fascineras av berättelsen och dess karaktärer. Vi får tilsammans med Quoyle möta en rad udda och livsmärkta människor.
Beskrivningarna av de här människorna är ofta ganska ofördelaktiga, t.o.m obehagliga och ibland riktigt äckliga. Jag undrar varför. Är det för att Proulx vill, genom personernas yttre, visa på deras trasiga inre? Eller är människor helt enkelt fula i hennes ögon?
Emellertid skalas ytan av mer och mer i takt med att deras inre blottläggs.
Det var lite som peeling för själen att läsa den här boken. Liksom skönt att slippa allt mjukt och vackert och tillrättalagt. Ett tjärvt och uppfriskande språk som renar på djupet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Filmen är inte fy skam heller. /J
Har läst flera andra av Proulx' böcker, men Sjöfartsnytt är i en klass för sig. Gillar sättet Quoyle får "ta revansch" och vända sitt loserliv till något som känns betydligt mer äkta. Helt klart en av mycket få böcker jag skulle kunna tänka mig att läsa om, så här ett decennium senare...
Ja, jag har länge tänkt se filmen. Började se den för nåt år sen men såg inte klart av någon anledning. Den verkade väldigt lovande.
Ja, det är verkligen en speciell bok.
Skicka en kommentar