Ok, här kommer en till skrivövning från
SkrivPuff.
Jag har skrivit några till också men dom har jag lagt som kommentarer direkt på SkrivPuff.
Alltså det här är första gången jag skriver något fiktivt på väldigt länge. Det känns lite läskigt och prestationsångestaktigt faktiskt. Men ok, här kommer det:
Utmaning 27
Skriv om någon som har anledning att skämmas.
Anna vrider sig i sängen. Åh vad hon gärna vill somna. Hon tittar på klockan igen. 00.47. Hjälp! Ska hon behöva ligga sömnlös hela jäkla natten för det här. Hon vänder sig en gång till. Andas djupt och lugnt. Försöker känna hur otroligt skön sängen är, hur nära sömnen hon är och hur hon bara behöver dra några andetag till för att somna. Och det lyckas nästan. Men så rycks hon upp ur sin halvslummer igen. Åh nej nej nej. Måtte hon inte läsa mejlet. Det hade hänt samma kväll. Anna hade suttit och skrivit ett mejl till Therese, en av sina bästa vänner. Therese bodde i Tyskland sedan ett par månader tillbaka så det mesta av deras kommunikation skedde över mejl. De stod varandra mycket nära och de berättade så gott som allt för varandra. Anna saknade deras samtal men att skriva till varandra gav deras vänskap på något sätt en ny dimension. Hur som helst så hade hon som vanligt skrivit ett mycket utförligt och detaljerat mejl. Bland annat berättade hon om lördagskvällen då hon varit ute med gänget. Hon hade blivit lite väl förfriskad och bl.a lyckats kräkas ner ett vilt hånglande par vid bardisken. Som tur var hade hon undvikit att kräkas på sig själv så hela sällskapet hade snabbt försvunnit därifrån och gått vidare till nästa ställe. Där hade hon också varit ganska pinsam och dansat något som hon själv tyckte var en otroligt sexig dans på ett bord något så när tomt på glas. Hon brukade inte dansa på bord men stället erbjöd ju inget dansgolv så vad gör man…? Kvällen slutade ändå ganska bra och Anton, som hon så länge varit sugen på, följde henne hem ja, det ena ledde till det andra. Hon beskrev hela kvällen, inklusive vad hon och Anton haft för sig, mycket noga i sitt mejl till Therese. Med en känsla av tillfredställelse över att ha fått skriva av sig skickade hon iväg sin lördagshistoria. Innan hon lämnade datorn slängde hon en snabb blick på sidan för att se att mejlet kommit iväg som det skulle. Hon stelnade till och tittade igen. Nej, det får inte vara sant. Nej men det får det inte. Hennes berättelse har inte bara skickats till Therese utan också till sin chef. Men hur sjutton gick det till? Jävla helvetes mejl! Kallsvettig skrev hon snabbt ett mejl till chefen där det stod.
"Läs inte mejlet jag just skickade. Det var inte menat till dig!"
Anna stönar och begraver huvudet i kudden. Varför varför finns det ingen funktion som gör det möjligt att ångra mejl man skickat? Hennes chef är en ganska bra chef men frågan är om hennes respekt för Anna kommer att vara större än nyfikenheten på sina anställda. Hur ska det bli imorgon på jobbet? Anna bestämmer sig. Hon går inte dit. Hon tänker gömma sig i sin säng för all framtid. Och med dom tankarna somnar hon till slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Gulp, vad man känner för Anna. Du beskriver väl hur en enda sekund kan föra en över tröskeln till något fasansfullt. Det skriver levande, och det blir lätt att dela Annas maktlöshet och frustration i natten! //Sofie
Uch! Jag är alltid lite nervös när jag skickar personliga mail och sms till någon att jag ska råka skicka det till någon annan också. Det har hänt mig en gång också och det värsta var att det var någon annans mail som skickades vidare och inte mitt. Det löste sig i alla fall men uch vilken ångest. Hoppas det blir ett mindre ångestladdat ämne nästa gång:-)
kul att ni kommer på frdag. Det ser jag verkligen fram emot.
Kram/V
Mamman säger:
Jag har fått ett sms som inte var ämnat till mig. Jag, chefen alltså, från en som jobbade hos mig. Inte så kul för den personen, det var inte meningen alls att jag skulle se det!
Mamman
Åh du får gärna ta med en bok. Det blev aldrig nåt med det igår.
Jobbigt att bara vänta men det är skönt att du kan läsa lite i alla fall.
kram, kram
Det gick väl bra, att skriva fiktion? För mig är det tvärtom, det är läskigt att skriva självupplevt.
Faktorn "litet för många år på universitetet" tror jag har stort förklaringsvärde. Men dagliga skrivövningar gör susen för fabulerandet! Nu har jag skrivit färdigt min sanna historia. Det var en pärs.
här fastnade jag från första rad till sista och så ska det ju vara.
Känner igen situationen, det har hänt några gånger men då inga pinsamheter och inget att skämmas över, utan bara kul i efterhand.
En härlig berättelse som skulle kunna vara sann så, bra jobbat!
Skicka en kommentar