Hanteringen av odöda

Av John Ajvide Lindqvist

En sommarkväll i Stockholm vaknar döda till liv. INte alla men de som dött under de två senaste månaderna. De kliver upp från sina bårar i bårhuset och försöker ta sig hem.
Det blir förstås kaos i samhället. Hur ska detta hanteras? Vad innebär det? Hur ska det ställas i relation till allt man tidigare vetat om livet och döden och kroppen?
Man gräver upp alla gravar där det kan finnas levande döda. Man tar hand om de "omlevande" och försöker vårda och förbättra deras tillstånd.
De är förstås i ett uselt skick, inte bara kroppsligt utan även själsligt. De svarar kraftfullt på de levandes mörka känslor. KÄnslor som förstås är mycket starka just kring de omlevande.
Anhöriga kastas mellanhopp och förtvivlan och ofta är det skräck och äckel som tar över när de träffar sina omlevande.

När jag började läsa boken var jag länge orolig för att det skulle bli för mycket, för överdrivet och för äckligt. Men det händer inte. Lindqvist är bra på att få till en god balans mellan det makabra och det mycket männskliga - sorgen, kärleken, skräcken, förtvivlan. Visst är det en del äckel men det hör ju till när det är skräck. Han håller sig alldeles innanför den gräns jag står ut med och tack vare bristen på svart och vitt och den ständigt närvarande kärleken blir det en berättelse som jag verkligen kan uppskatta.
Något annat mycket positivt är frånvaron av kommissarier och polisstationer. Mycket befriande!

En finfin författaruppläsning!