De små tingens gud

Av Arundhati Roy

Den här boken har jag länge velat läsa och nu har jag gjort det.
Det är första boken i min bokcirkel som jag startat irl.
Jag hade ganska stora förväntningar på den och jag känner mig inte alls besviken.

Det är en indisk släktkrönika om människor vars liv inte blir som de tänkt sig. Jag brukar ha svårt för såna böcker eftersom bitterhet och missär brukar genomsyra berättelsen så obarmhärtigt. Dessa drag finns förstås också även här men där finns också mycket skönhet och kärlek. Och det är nog ändå sorgen snarare än bitterheten som dominerar. Inte hos alla karaktärer men i boken över lag.

Det värsta är nog att man redan från början får bekräftat att katastrofen kommer. Den nämns och den antyds och hjärtat drar ihop sig inför det hemska som komma skall.

BOken är skriven med ett underbart rikt och vackert språk som får sinnet att sjunga. Jag älskar när jag bara kan slappna av och föras fram på våg efter våg av böljande, färgstark och välskriven text.

Det här var mitt fjärde besök i Indien i år. Det känns kul att ha fått bekanta sig lite mer med denna del av världen, ur lite olika perspektiv.

De små tingens gud finns som ljudbok men tydligen är det en förkortad version. Därför lånade jag den istället som talbok på biblioteket.