Blindgång

Av Marianne Fredriksson

Under en första adventsgudstjänst då kyrkan är ganska välfylld händer något märkligt. Två barn, en flicka och en pojke, lyfter från kyrkbänken och flyger mot taket. Valven öppnar sig och släpper ut de båda barnen som försvinner ur församlingens åsyn.
Detta "mirakel" påverkar många - de båda barnen, barnens respektive familjer, prästen och flera andra människor som är eller blir inblandade i historien.

Det här är en saga i vilken Fredriksson, som vanligt, ger sina karaktärer djup och skönhet. Hon är underbar när det gäller att gestalta livet med dess olika verkligheter, den flerbottnade människan och Gud. Det är en fröjd att få lära känna berättelsens aktörer och jag slukar glupskt i mig.
Jag tror att det här kanske är det vackraste jag läst av Marianne Fredriksson. Och jag har läst många av hennes böcker.

Fast det kan samtidigt nästan bli för mycket av det goda. Käraktärerna är ibland lite väl fantastiska. Säger lite väl ofta precis rätt saker vid rätt tillfälle.
Det gör egentligen inte så mycket eftersom det de säger berör och eftersom jag hör författarens röst och budskap bakom orden. Ett budskap som jag känner igen mig i. (Vi har t ex en teologi som liknar varandra ganska mycket.) Men ibland kand et som sagt bli för mycket och det är då svårt att ta till sig klokheterna som haglar på varandra.

Uppläsare är
Anna Godenius
och hon gör det riktigt, riktigt bra.