Häxtävlingen

Av Eva Ibbotson

Den store, mörke trollkarlen har tröttnat lite på att vara stor, mörk, trollkarl. Det verkar vara ett jobbigt arbete. Så han väntar på sin efterträdare men han dyker aldrig upp. Då föreslår hans tjänare atthan kanske skulle ta och gifta sig och på så vis på någon som kan ta över efter honom. Detta förslag tas emot med sura miner. Ska det bli magiska barn måste en trollkarl gifta sig med en häxa och det vill inte den här trollkarlen. Han vill nämligen inte ha en häxa med hårstrån på hakan och vårtor på näsan. Men han övertalas och så utlyses en häxtävling. Den häxa som kan utföra den mest mörka och hemska trollkonsten ska bli hans fru.

Sju häxor kallas och vill alla bli den mäktiges brud. Bland de sju finns en vacker, blond och blåögd häxa i vars fotspår det växer blomster i och vars hår det alltid vilar en fågel, ekorre eller fladdermus. Hon är nämligen vit och hur mycket hon än försöker kan hon inte framkalla minsta svart. Hon förälskar sig djupt i trollkarlen men vet att hon är chanslös.

Men, en dag träffar hon en pojke med en mask och allt förändras...

Den här boken läste jag när jag var liten och jag tyckte mycket om den. Det är alltid intressant att läsa sådana böcker igen när man är vuxen.
Det är en rolig bok och ganska charmig. Jag läse även "Den stora spökräddningen" av Ibbotson när jag var liten och i båda de här böckerna blandas ont och gott, kärlek och mörker i en salig blandning. Jag vet inte om det finns någon sensmoral i hennes böcker. Kanske ska de helt enklelt bara vara charmiga och roliga. Kanske vill hon säga att ingenting faktiskt är bara svart eller vitt. Jag vet inte...

Det tråkiga med den här boken är de sementerade könsrollerna men den skrevs trots allt för trettio år sedan. Så lite överseende får man ha.

Uppläsare är Björn Kjellman. Hans röst och skådespelartalang passar sig mycket bra för detta. Det som är lite irriterande är att det tar ett tag innan han bestämmer sig för vilka röster vissa av karaktärerna ska ha. De låter lite olika en bra bit in i boken. Det är synd men när det väl faller på plats blir lyssnandet riktigt angenämt.