Aprilväder

Av Viveca Lärn

Det här är den sjätte boken i serien om Saltön.
Jag hade inga höga förväntningar när jag satte igång att läsa. Jag älskade de första böckerna. Framför allt de tre första. Men sen tyckte jag att de taklade av en del, ungefär från högsta betyg till medel. Ändå har jag fortsatt läsa eftersom jag tycker så mycket om karaktärerna och inte riktigt vill släppa dom.
Den femte boken gjorde mig ganska besviken men ändå införskaffade jag även den sista. Det tog tid men för ett tag sen kände jag mig redo och stadd i kassa så då beställde jag hem den.

Och jag blev inte alls besv iken! Kanske för att mina förväntningar var så låga men också för att det var så roligt att hälsa på saltöborna igen. BOken var dessutom riktigt bra. Mer i stil med de första och alltså betydligt bättre en den femte.
Härligt!
De gamla karaktärerna fanns kvar allihop (utom de som dött) och det tillkom även en rad nya härliga personligheter.
T ex har en turkisk familj nu flyttat till Saltön och öppnat en restaurang som ger Lilla Hunden hård konkurrens.
Vissa av de gamla karaktärerna får vi lära känna lite närmare som t ex Baskermannen som tidigare mest varit en anspråkslös bifigur.

Något jag gillar med de här böckerna men som ibland kan bli lite överdrivet är karaktärernas oerhörda barnslighet. Jag tror att jag i en recension läste att skribenten skrev något i stil med att de verkar lätt efterblivna. Jag förstår tanken men kallar det hellre barnslighet än efterblivenhet.
För jag tror inte att Lärn vill framställa dom som efterblivna utan snarare lyfta fram det naiva och barnsliga som finns inom oss alla. Det blir ibland som sagt lite överdrivet så det kan tendera åt det där andra ordet men för det mesta är det roligt tillspetsat och ganska träffande.

En tendens jag upptäckt när jag läst den femte och sjätte boken är att Lärn nog påverkats en del av den tv-serie som producerats utifrån böckerna. VIssa saker har hon tillrättalagt så de stämmer överens med det som inte stämde överens mellan böckerna och serien.
Jag ser också att vissa detaljer som inte framkommit i böckerna tidigare men som funnits i tv-serien nu tagit form och utvecklats i de två sista böckerna.
Det gör egentligen inte så mycket men det känns som om författaren skriver med tv-saltön för ögonen. Det känns lite synd för jag tror att det styrt händelseförloppet i en riknting den inte skulle tagit om serien inte funnits. Fast kanske hade det då även bara funnits fyra böcker och inte så stort tryck på uppföljare.

Uppläsaren är författaren själv och jag tycker så mycket om hennes framställning. Det tar ett tag att vänja sig - särskilt om man tidigare lyssnat till hennes barnböcker - men sen blir det så bra.