Det här med att bokblogga

Det har verkligen många fördelar med att bokblogga.
Jag har hittat många andra bokälskare att inspirera och inspireras av. Jag har fått massa goda lästips och flera roliga läsutmaningar. Det finns så många spännande och duktiga bloggare att följa och det är också roligt att få dela med sig av sina läsupplevelser.

Så har jag också läst otroligt mycket under den här tiden.
Jag har altid läst mycket men inte som nu. Det har gått mer i perioder och jag har inte alls på samma sätt haft bokhögar som väntat.
Jag har också, i.o.m läsutmaningarna, läst sådant jag annarsinte kommit på själv.

Men det finns också en baksida av bokbloggandet som jag upplever det.
Jag känner en viss lässtress och ger mig själv aldrig andrum. Så fort en bok är slut börjar jag på en ny.
Förr kunde det ibland gå lång tid innan jag köpte eller lånade en ny bok. Och sen, när jag beställde ett paket böcker eller gick till biblan och lånade ett gäng var jag förväntansfull som på julafton.
Bristen på bokbrist gör att jag aldrig riktigt får längta. Det är bara när jag läser en riktigt tråkig bok som jag kan känna av det lite grann men inte alls lika starkt.
Den känslan kan jag verkligen sakna.

Ett annat utslag av bokbloggarstress är att jag ibland kan ha lite svårt att vara i boken jag är. Även om det är en bra bok kan jag redan i tankarna vara på väg till nästa i högen. Jag kan redan innan boken är slut börja formulera i huvudet hur jag ska skriva om den på bloggen.
Dock är jag ganska bra på att ta vara på nuet så när det gäller detta så kan jag skärpa till mig.

Det här med att alltid ha en ny bok på lager gör också att det nästan inte blir några omläsningar alls.
Innan bokbloggens födelse plockade jag ofta fram en gammal bok i brist på något annat. Det kan vara otroligt avslappnande att läsa en bok man läst flera gånger och ofta upptäcker jag även något nytt som jag inte tänkt på tidigare. Det är ungefär som att träffa vänner man känner väl. Man känner sig lugn och trygg samtidigt som fänskapen fördjupas.
Detta saknar jag verkligen och ska försöka åtgärda.
Det spelar ju inte mina läsare på bloggen någon roll om jag läser en bok för första eller femte gången. I alla fall inte om det är första gången jag bloggar om den.

För ett ganska bra tag sedan var jag inne på en bokblogg där bloggaren skrev sitt sista inlägg.
Anledningen till att hon la ner bloggen var att hon inte hann läsa mer än en bok i veckan och hon tyckte inte att det räckte. HoOn menade att man bör läsa mer än så om det ska vara värt att ha en bokblogg.
Sorgligt tycker jag.
Där kan man snacka bokbloggarstress.
Bokbloggandet är ingen tävling eller uppvisning i hur mycket man hinner läsa och hur litterär man är. Det är ju ett sätt att dela med sig av sina upplevelser och tipsa andra om god läsning. Ja, allt det där positiva som jag redan skrivit ovan.

Jag ska verkligen försöka få bort den här lässtressen jag har och bara ta tillvara allt det positiva bokbloggandet medför.
Det enda jag nog inte kommer lyckas åtgärda är den aldrig sinande bokhögen. Det går inte med läsutmaningar, alla underbara tips, och lusten att dela med sig av det jag läser.