onsdag 11 februari 2009

Jungfrutronen

Av Sue Monk Kidd

Jag vet inte hur jag ska beskriva bokens handling utan att det låter mer banalt än det är.
Jessie är i 40-årsåldern och drabbas av den välkända "livs-" eller "klimakteriekrisen". Hon lever i ett tryggt och kärleksfullt äktenskap men har börjat känna sig rastlös och otillfredställd med livet.
När Jessie var nio år dog hennes far vilket hon i alla år lagt skulden på sig själv för. På grund av detta har hon till stor del hållit sig undan den ö hon växte upp på och sina minnen därifrån.
Men så tvingas hon återvända till sin barndoms ö för att ta hand om sin mamma som huggit av ena fingret med en köttyxa.
På ön finns ett benediktinkloster och i klostret finns broder Thomas. Jessie blixtförälskar sig i denna munk och hennes liv tar en ny vändning.

Låter det som en bra bok? Den är faktiskt bra.
Själva kärlekshistoren imponerar inte på mig. Kanske för att jag är trött på kärlekshistorier. Framför allt sådana här förbjudna och omöjliga varianter. Jag tror det mest beror på att jag själv har lagt ner allt sånt. Jag har inte längre något behov av att identifiera mig med människor med trassliga kärleksrelationer. Men ändå är Jessies förälskelse av betydelse och jag skulle nog trots allt inte vilja vara utan den eftersom den på så många sätt är utlösande för henne.
Hur som helst så finns det så mycket mer än förälskelser i den här boken.
Alla fantastiska karaktärer och mysteriet kring mammans avhuggna finger. Ett mysterium som på något sätt hör samman med Jessies fars död och med den "jungfrutron" som finns i klostrets kapell.
Jag tyckte verkligen om "Jungfrutronen" från första rad. Den är välskriven med ett vackert språk. Den är underhållande och lättsmält men också intressant.
Hon beskriver Jessies ö på ett sätt som får mig att längta dit. Jag vill sitta i jungfrutronen. Jg vill padla på saltvattenfloden och höra aligatorerna råma. Jag vill möta munkarna och delta i deras mässa i klostret. Jag vill vara med på "flickkvällarna" på stranden...

Att Gunilla Rör gör en fantastisk inläsning gör knappast läsupplevelsen sämre.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, läs Låt den rätte komma in! Värd varje läs-sekund!! Ha en bra kväll!

Anonym sa...

Hej! De har nog gått fram men de har mycket att tänka på. Jag ska hälsa dem så fort jag hör av dem igen. Hästarna kommer att flyttas till en lösdrift för att underlätta samt att det blir bättre för hästarna själva. Vi vet inte var det blir än men troligen ska de i stallet där jag är nu ordna en plats åt dem fram till i vår iallafall. Människorna där är underbara så jag vet att hästarna kommer trivas och bli bortskämda.
Kram