Av Vibeke Olsson
En berättelse som utspelar sig under romarikets storhetstid. En berättelse om två halva människor, hon som inte kan ge liv, han som inte lyckas stiga i graderna utan tvärt om degraderas. Två människor som inte kan uppfylla sin tids förväntningar och idial men som älskar varandra.
En berättelse fylld av smärta, sorg, tomhet, hopp och kärlek.
Vibeke Olsson är en mycket god författare. Hennes berättelser är alltid så levande och färgstarka.
Det tog några kapitel innan jag riktigt fängslades av den här boken. LIte lång startsträcka alltså men det gjorde inte så mycket. Det var ett sätt att låta mig lära känna de två huvudkaraktärerna i lugn och ro.
Jag gillar också att Olsson låter både mannen och kvinnan berätta. Var annat kapitel är det Justinas och var annat Paulus perspektiv och ord som för berättelsen framåt. Hon har dessutom lyckats få olika karaktär på dessa kapitel. SOm att det faktiskt är två olika personer som skriver. Detta förstärks också av att det är två inläsare, en man och en kvinna.
Olsson lyfter fram det manliga hos mannen och det kvinliga hos kvinnan samtidigt som det blir uppenbart att både Paulus och Justina äger båda dragen och att det är just detta de uppskattar hos varandra.
Som läsare är det så frustrerande att uppleva hur de båda är så låsta i sina roller och i sin tids och kulturs könsidial. Samtidigt är det befriande när de inför varandra blottar sig och bryter mot allt detta.
Vibeke Olsson har tyvärr en tendens att göra livet otroligt besvärligt för sina karaktärer. Det ena värre än det andra inträffar. Ändå finns ljuset, hoppet och kärleken där.
En mycket läsvärd bok!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar