Ursäkta, hur dags går jorden under? : miljöfrågor för oss som hellre blundar

Av Peter Eriksson

Äntligen är den här lilla boken utläst. Fyra cd-skivor och det tog över en vecka. Jag har bara somnat och somnat.

Det är precis som det låter - en bok om miljö för vanligt folk.
En liten redogörelse för hur klimat och milösituationen ser ut och några tips om hur man i vardagslivet kan göra något åt det.

Jag är inte jätteimponerad. Jag är ju ganska milöjmedveten och lärde mig inte så mycket nytt av boken. Däremot hade jag hoppats att den skulle vara mer inspirerande. Jag kan ibland behöva några små knuffar och puffar i rätt riktning. Det lyckades inte Peter Eriksson med i särskilt stor utsträckning.
Jag hade önskat mer av tips och råd i boken. Till största delen består den av en beskrivning av hur det ser ut i vår värld. Det var riktigt segt att ta sig igenom detta. Det hade varit mycket bättre om varje kapitel avslutats med konkreta råd och knep för att bli mer miljösmart. Istället kommer detta bara i ett litet stycke på slutet.

Författaren lägger an en skämtsam polare- och jag-är-precis-som-du-ton som nog är menad att lätta upp och att visa att han förstår dig och mig precis nrä vi inte orkar tänka på miljön. Det funkar dock inte riktigt eftersom han ändå tar sig själv som gott exempel.
Försöket att inte använda pekpinnar håller inte riktigt. Då är det bättre att stå för pekpinnarna.

Några bra tips har jag i alla fall fått från boken så som adresser till intressanta hemsidor samt bekräftelsen på att man faktiskt inte blandar ihop alla våra sorterade sopor. Detta övertygade mig Eriksson om med ett enda argument - penningar. Det är en alldeles för stor och god investering att återanvända t ex konservburkar för att bara bränna upp alltihop, som vissa påstår att man gör.

Ja ja, nog om detta. Jag tror att det här kan vara en helt ok bok för någon som vill få lite större koll på det här med miljö och klimat men, som Eriksson själv säger, läs även andra böcker. Den här måste kompletteras och även läsas med ett visst mått av kritiskt tänkande.

Jag tror faktiskt kanske att man också (om man kan) ska läsa den som textbok. Författaruppläsningen förstärker nämligen intrycket av lite tillgjort "tjena polare, man kan vara miljömedveten och gilla porr på samma gång"....