Livet just nu...

...ger inte mycket utrymme för bloggandet. Än mindre för att läsa er andras bloggar.

Den tid jag får för mig själv på morgonen när lillan sover går åt till att ta hand om djuren, äta frukost, tömma och fylla disk- och tvättmaskin, plocka rätt på utspridda grejer osv.
Den tid jag får när hon sover på eftermiddagen ägnar jag till att fixa stallet och få i mig lite lunch. När det är gjort är jag så trött att jag inte har lust och ork till något annat än att krypa ner under filten med en bok. Det slutar i de allra flesta fall med at jag somnar.

Det är riktigt behagliga dagar nu när Mollsan och jag börjar få rutin på tillvaron men jag hinner fortfarande förstås långt ifrån med allt jag vill.

Men nu har hon faktiskt somnat om. Efter en underbar men intensiv helg med dop och huset fullt av folk är vi allihop ganska så trötta.

Läser gör jag i alla fall även om det går ganska så långsamt bitvis.
Innan januari är slut ska jag se till att rapportera om vad jag upplevt på läsfronten.

Hoppas ni alla har det bra!
Nu ska jag försöka hinna kika in på några bloggar innan M vaknar igen.

Bokklapparna

Hej och gott nytt år på er!

Jag ligger lite efter i bloggandet men även jag måste ju berätta vilka kantiga paket som låg under granen.
Det blev ganska många den här julen. Framför allt från mig.

Till Jonatan hade jag köpt Bulgakovs
Mästaren och Margarita.
Jag undrar jag vad han kommer tycka om den. Själv älskade jag den men jag anar att den kan vara för vriden för hans smak. Jag är väldigt sugen på att läsa om den själv.

Mamma fick Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer. Den har jag själv inte läst men skulle gärna höra Skäringer i en egen uppläsning. Synd att det inte finns...

Till min lillasyster blev det två begagnade böcker.
De gjorde båda stor succé.
Den ena var Kaskeloternas sång av Bent Haller. En bok som vi båda älskade som barn och som hon länge letat efter. Jag hittade till min stora glädje ett ex till henne på
Bokbörsen.
Den andra boken var Anne Rices De dödligas förförare. Det är den fjärde delen i hennes vampyrkrönika.
Min syster trodde bara den bestod av tre böcker. Hon hade hittat de tre första på
Bok-Galleriet
i Norrköping. När jag berättade att den består av fem böcker ville hon förstås även ha resten och skulle hålla utkik efter dom.
På Bokbörsen fanns massor med ex av denna fjärde del så det var bara att välja ett som verkade bra. Så det gjorde jag.
Det blev en riktig lyckträff eftersom den var i samma utgåva som de hon redan hade.
Jag måste ju också tillägga att när jag skulle köpa den här boken kollade jag först Wikipedia eftersom jag inte kom ihåg vad den hette. Då upptäckte jag att krönikan inte består av fem utan av tio böcker. Bara det att de fem sista inte är översatta till svenska. Det önskar jag att de vore.

Systers man fick av mig Svensk Maffia fortsättningenav Lasse Wierup och Matti Larsson. Sånt älskar han.

Själv fick jag också jätte fina bokklappar.
Från mamma och pappa fick jag ☺Hunden av Kerstin Ekman.

Från min fina svärmor fick jag en nobelpristagare minsann - Vargas Llosas Den stygga flickans rackartyg. Den är jag så förväntansfull inför.
Jag fick dessutom 400 kr på Bokus som jag förstås redan spenderat. Jag hade hoppats på en fin mellandagsrea men den var inget vidare bland ljudböckerna. Tre böcker blev det i alla fall (men då fick jag sticka till lite grann själv förstås):
Från vaggan till deadline av Robert Gustafsson
Det blåser på månen av Eric Linklater
Högläsaren av Bernhard Schlink

Där fanns också en bok från lilla älsklingsmolly under granen. När handlade hon den montro...? Hon måste ha varit framme och fingrat på min dator när jag vänt ryggen till.
Tårtgeneralen av Philip och Fredrik fick jag av henne.
Den ska hon och jag ligga och läsa under den helt underbara värmefilten jag fick av Jonatan.

Molly, jag och Jonatan fick av syster med man Lär och lek med Snille och Fixa. Det är egentligen lärarmaterial men de tänkte att den skulle passa våran familj. Och det gör den verkligen. En massa roliga grejer vi kan göra tillsammans.

Molly fick också en rolig bok av sin farmors mor och farmors far. En bok med fina bilder på djur och så knappar så man hör hur dom låter - tuppen, kossan, hästen, grisen osv. Jättefestlig och uppskattad av den lilla.

Ja, nu har vi att läsa medan vinden och blötsnön viner runt knutarna. Mys!

Minnen, av Torgny Lindgren

Åh, Torgny, denna ljuvliga man vars böcker jag aldrig riktigt begripit mig på.

I denna bok får vi kika in i Lindgrens minne. Han berättar episoder ur sitt och sin släkts liv, inte som det med nödvändighet begav sig utan som han minns det.

Första delen av boken tycker jag om där han berättar om sin familj och släkt, sin barndom och ungdom. Men sen... Ja, sen berättar han om möten med gamla gubbförfattare och andra gamla gubbar och då är jag inte med längre. Riktigt tråkigt och jag bara somnade och somnade och somnade. Men det är ok. Vi är liksom på ganska olika plan Torgny och jag...

Mitt favoritställe är nog när han cyklar på en gångare, skäller ut denne efter noter för att sedan åka till sin redaktion för att skriva en artikel om en odräglig cykelmarodör som samma dag kört på en stackars oskyldig gångtrafikant.

Det är också kul det här med hans tankar om minnet.
T ex, ett av hans minnen menar hans vänner att han inte kan ha eftersom han inte var född när händelsen inträffade. Men han minns det. Så där kan det verkligen vara.
Jag har själv minnen som jag undrar om jag verkligen varit med om eller om jag själv bara målat upp det i min hjärna.

Torgny Lindgren läser själv sin bok och det är en sån fröjd att höra honom.
Jag har ju även haft glädjen att få lyssna till honom lajv när han föreläste för oss på Pastoralinstitutet i Uppsala. Det var fantastiskt!

Recension - Offerrit, av Johannes Källström

Offerrit : en annorlunda berättelse om besatthet
Av Johannes Källström
Massolit förlag, 2010-10-22

ISBN: 9789197890236 • Förlag:
Format: Ljudbok (MP3 CD)

Det går inte så bra för kommunen. Fabriken ska läggas ner och hur ska då befolkningen kunna sysselsätta sig? Ja, överleva?
Det är adventstider och nu behöver människorna muntras upp, få se ett ljus i mörkret.
Man kontaktar den ende från kommunen som verkligen blivit något, lyckats. En sedan länge utflyttad man som blivit verkligt stor ute i världen.
Detta visar sig vara ett lyckodrag. Han är villig att göra en jätteinsats.
Men... När han och hans kumpan dyker upp blir inget som planerat...

Jag hade tänkt mig att detta skulle vara en skräckis utan de där gamla deckardragen. Men till min bedrövelse upptäckte jag snart att jag misstagit mig.
Där finns de gamla ledsamma dragen - poliser som tilltalar varandra med efternamn, en synnerligen eländig (men dock inte ungkarl) huvudpersonspolis, en odräglig polischef osv osv.
Jag blir förstås besviken men någonstans vid kapitel fyrtio (det är ganska korta kapitel) vänder det. Hurra!

Jag är ingen kännare av skräck och har inte så stor erfarenhet av den genren. Därför kan jag inte avgöra om det här är bra eller dålig skräck. Men på mig funkar den även om jag då hade velat ha mer av den varan och mindre av poliskonstaplar.

Jag gillar den här sortens skräck. Skräck som inte skrämmer en från vettet utan som ger små ilningar, skapar en härlig mörk stämning och får mig att vilja läsa mer.
De två karaktärerna som står för själva skräckinslagen är ett par riktigt sköna snubbar som vränger på tillvaron. Djuren de omger sig med hjälper också till att skapa en absurd overklighetskänsla.

Jag tyckte även länge att boken kändes väldigt förutsägbar. Men också detta försvann där vid kapitel fyrtio. Plötsligt var jag inte på något sätt säker på hur det hela skulle avlöpa. Mycket bra!

Jag kan tycka att det ibland, som så ofta när det gäller skräck, kan bli lite överdrivet.
Alltså att man försöker göra det ännu mera obehagligt genom vissa överdrivna detaljer.
Som i beskrivningen av en stor, skabbig råtta som befinner sig på fel plats och med ett rätt skrämmande beteende. Råttan, platsen och beteendet räcker gott och väl för att inge obehag. Men då lägger Källström till detaljen med ett öga som det rinner var ur.
Varför? Jag tycker inte det blir mer skrämmande för det. Tvärt om tar det udden av det hela.
Äckel är inte skräck för mig. Det är bara äckligt.

Rent språkligt är jag inte helt nöjd.
Källström har ett ok språk som funkar på den här sortens böcker. Men korrläsaren har inte gjort sitt jobb särskilt väl.
På flera ställen upprepas samma ord allt för ofta. Sådant tål jag verkligen inte men det må vara hänt. Värre är de ställen där en person t ex reser sig två gånger, vacklar fast han sitter på marken eller helt plötsligt har handskarna på fast de nyss var avtagna. Not good.

Över lag tycker jag att det här har varit en schyst läsupplevelse. Absolut tillräckligt bra för att jag skulle kunna tänka mig att ge mig på något mer av samma författare.

Uppläsare är Anders Ekborg och det är andra gången på kort tid jag får njuta av hans ljuva stämma.
Förra gången jag lyssnade till hans röst tyckte jag att han gjorde ett fantastiskt jobb. Den här gången börjar han ganska platt tycker jag. Men i takt med att berättelsen växer växer även hans uppläsning.

(Just nu finns den här boken på Bokus mellandagsrea, både på mp3-skiva, cd och inbunden.)

Det bästa ljudboksformatet!

Jag tycker allra bäst om att lyssna på ljudböcker i ipoden eftersom den är mycket smidigare på alla sätt och vis - inga skivbyten, inga lösa laddningsbara batterier att slarva bort, lättare och nättare. Den stör dessutom inte resten av familjen när jag läser på kvällar och nätter. Cd-spelaren surrar och burrar och har sig.
Det är visserligen lite jobbigare när man somnar ifrån ipoden eftersom den bara går och går men fördelarna uppväger tycker jag.

Jag köper dock aldrig nedladdningsbara mp3-böcker eftersom jag tycker det är så tråkigt att inte ha den fysiskt. Jag älskar min hylla med ljudböcker!

Så det bästa ljudboksformatet är helt klart mp3 på cd-skiva.
Då får jag både boken i min ipod och i min bokhylla. Mp3-bokomslagen är dessutom mycket mycket tunnare än cd-boksomslag så man får plats med fler.

Tyvärr är det inte så många böcker som ges ut på mp3-skiva.
Jag hoppas verkligen fler förlag anammar detta utmärkta koncept!

Varghunden, av Jack London

Varghunden läste jag när jag var liten och jag minns att jag blev väldigt berörd av den. Liksom jag blev av allt som hade med djur att göra.
Även om Vittand inte gjorde lika starkt intryck på mig nu så var det ett mycket kärt återseende.

Varghunden handlar om Vittand som är trefjärdedels varg och en fjärdedels hund. Vi får följa honom från det att han blir till och på hans krokiga väg genom livet.
Vi får uppleva hat och krälek genom en varghunds kropp och gjärta.

Jag gillar Jack London. Jag gillar klassiker. De kunde det där med äventyr, författarna förr i tiden...
jag måste nog ändå säga att jag tyker bättre om Londons bok
Skriet från vildmarken.
Den gick verkligen rakt in även i mitt vuxna hjärta.

Jag tror att den här läsupplevelsen försämrades lite av Tomas Löfdahls uppläsning. Jag tyckte inte alls om den. Alldeles för okänslig.

Lyckan är en sällsam fågel, av Anna Gavalda

Jag fick den här boken av min lillasyster för ett tag sen.
Hon hade köpt den till sig själv men tyckte den var så deprimerande så att hon inte orkade läsa klart den. Jag tror inte hon hade kommit längre än till cd fyra.

Jag hade hört och läst från fler håll att det här var en seg deppbok så jag drog mig för att börja läsa den.
Jag hade förmodligen aldrig ens läst den om jag inte fått den från systra.
Men eftersom jag tyckte så otroligt mycket om
Tillsammans är man mindre ensam
så ville jag ändå ge den en chans.
Så det gjorde jag med inställningen att den inte alls skulle vara lika bra som min tidigare upplevelse av Gavaldas författeri.

Och oh, vilken tur för mig att min syster övergav den. För det här var en helt fantastisk bok!
Visst är den sorgsen men på ett härligt melodramatiskt sätt.
Och mannen som är huvudperson upplever jag inte alls som någon tragisk stackare. Han är snarare en människa med ett oupprett förflutet, som på många sätt haft ett vackert liv, men som nu hamnat i en livskris = nått en livsavgörande vändpunkt.

Mannen i sig är kanske inte den mest spännande personen men de karaktärer som omger honom är det desto mer.
Från första meningen vill jag bara glupa i mig den här boken med dess språk, karaktärer och gripande historia. Mums!

och det vänder faktiskt.
På en gård bland en massa djur och barn, hos en kvinna med en minst lika dramatisk och gripande berättelse som mannens, där vänder det.

Anders Ekborg gör en av de finaste uppläsningar jag hört!