Recension - Offerrit, av Johannes Källström

Offerrit : en annorlunda berättelse om besatthet
Av Johannes Källström
Massolit förlag, 2010-10-22

ISBN: 9789197890236 • Förlag:
Format: Ljudbok (MP3 CD)

Det går inte så bra för kommunen. Fabriken ska läggas ner och hur ska då befolkningen kunna sysselsätta sig? Ja, överleva?
Det är adventstider och nu behöver människorna muntras upp, få se ett ljus i mörkret.
Man kontaktar den ende från kommunen som verkligen blivit något, lyckats. En sedan länge utflyttad man som blivit verkligt stor ute i världen.
Detta visar sig vara ett lyckodrag. Han är villig att göra en jätteinsats.
Men... När han och hans kumpan dyker upp blir inget som planerat...

Jag hade tänkt mig att detta skulle vara en skräckis utan de där gamla deckardragen. Men till min bedrövelse upptäckte jag snart att jag misstagit mig.
Där finns de gamla ledsamma dragen - poliser som tilltalar varandra med efternamn, en synnerligen eländig (men dock inte ungkarl) huvudpersonspolis, en odräglig polischef osv osv.
Jag blir förstås besviken men någonstans vid kapitel fyrtio (det är ganska korta kapitel) vänder det. Hurra!

Jag är ingen kännare av skräck och har inte så stor erfarenhet av den genren. Därför kan jag inte avgöra om det här är bra eller dålig skräck. Men på mig funkar den även om jag då hade velat ha mer av den varan och mindre av poliskonstaplar.

Jag gillar den här sortens skräck. Skräck som inte skrämmer en från vettet utan som ger små ilningar, skapar en härlig mörk stämning och får mig att vilja läsa mer.
De två karaktärerna som står för själva skräckinslagen är ett par riktigt sköna snubbar som vränger på tillvaron. Djuren de omger sig med hjälper också till att skapa en absurd overklighetskänsla.

Jag tyckte även länge att boken kändes väldigt förutsägbar. Men också detta försvann där vid kapitel fyrtio. Plötsligt var jag inte på något sätt säker på hur det hela skulle avlöpa. Mycket bra!

Jag kan tycka att det ibland, som så ofta när det gäller skräck, kan bli lite överdrivet.
Alltså att man försöker göra det ännu mera obehagligt genom vissa överdrivna detaljer.
Som i beskrivningen av en stor, skabbig råtta som befinner sig på fel plats och med ett rätt skrämmande beteende. Råttan, platsen och beteendet räcker gott och väl för att inge obehag. Men då lägger Källström till detaljen med ett öga som det rinner var ur.
Varför? Jag tycker inte det blir mer skrämmande för det. Tvärt om tar det udden av det hela.
Äckel är inte skräck för mig. Det är bara äckligt.

Rent språkligt är jag inte helt nöjd.
Källström har ett ok språk som funkar på den här sortens böcker. Men korrläsaren har inte gjort sitt jobb särskilt väl.
På flera ställen upprepas samma ord allt för ofta. Sådant tål jag verkligen inte men det må vara hänt. Värre är de ställen där en person t ex reser sig två gånger, vacklar fast han sitter på marken eller helt plötsligt har handskarna på fast de nyss var avtagna. Not good.

Över lag tycker jag att det här har varit en schyst läsupplevelse. Absolut tillräckligt bra för att jag skulle kunna tänka mig att ge mig på något mer av samma författare.

Uppläsare är Anders Ekborg och det är andra gången på kort tid jag får njuta av hans ljuva stämma.
Förra gången jag lyssnade till hans röst tyckte jag att han gjorde ett fantastiskt jobb. Den här gången börjar han ganska platt tycker jag. Men i takt med att berättelsen växer växer även hans uppläsning.

(Just nu finns den här boken på Bokus mellandagsrea, både på mp3-skiva, cd och inbunden.)