Den sista läsaren, av David Toscana

Mitt andra stopp i
Jordenruntresans
syd/mellanamerikavisstelse är Mexico och byn Icamole.

I Icamole finns ett nedlagt bibliotek och en avskedad bibliotekarie.
Denne bibliotekarie vägrar dock stänga biblioteket som är förlagt i hans eget hem.
Han ägnar dagarna åt att läsa böcker. De flesta får en censureringsstämpel och hamnar i "helvetet" = källaren. Några få faller honom i smaken och hamnar på de dammiga hyllorna.
När han inte läser är han konstant hungrig eftersom han inte längre får någon lön från staten.

En dag kommer hans son och berättar att han hittat en död flicka i sin brunn.
Lucio, som lever halvt i böckernas värld, identifierar flickan som en karaktär i en av hans favoritböcker. Sonen jämför han med en annan karaktär och ger honom en bok att läsa som ska hjälpa honom att lösa problemet med den vackra, unga, döda flickan.
När polisen dyker upp i byn och letar efter en försvunnen flicka "hjälper" han dessa på liknande sätt.

Verkligen en konstig och speciell historia det här. Men jag tycker om den! Ganska mycket tycker jag om den.
Den är fylld av ständiga hänvisningar till böcker och berättelser, sammanblandning av dikt och verklighet.
Det är en enkel men färgstark skildring av byn och byborna och vi får rätt så intimt bekanta oss med bibliotekarien Lucio och hans son.
Lätt rubbade känns de men jag tycker mig förstå mycket av det de är.
Så gillar jag den humor med vilken historien framförs.
En god läsupplevelse helt enkelt.

(Finns inte som ljudbok.)