tisdag 7 september 2010

Prinsen och tiggargossen, av Mark Twain

En fatig pojke i Londons slumkvarter finner sig utan vidare i sin lott. Står ut med smuts, misshandel och människors hån. Han lever ett fritt liv och har en mor och systrar som älskar honom även om han dagligen får stryk av sin farmor och sin pappa. Men han har en dröm och det är att bara en enda gång få se en riktig prins.

Denna dröm går en dag i uppfyllelse och mer därtill. Prinsen bjuder in tiggarpojken till sitt gemak och där byter de för skojs skull kläder. Så händer det sig förstås att de båda pojkarna förväxlas.

Prinsen blir utslängd från slottet och får vara med om alla möjliga äventyr. Han får uppleva hur det är att vara fattig. Han får se hur folket lever.
Han möter ädla och lumpna människor. Bland dessa en hemvändande soldat, ett luffarband, en galen eremit och en snäll bondfamilj.
Han hamnar till coh med i fängelse.

Undertiden har tiggargossen fullt upp med att vara prins. Han har ingen aning om hur man gör och ingen tror honom när han påstår att han inte är prinsen. Rykten börjar spridas att rikets prins blivit sinnessjuk.

Denna klassiker är en verklig saga som innehåller äventyr, storslagenhet, ädelmod, värme, prinsar och prinsessor.
Men det är också en berättelse om 1500-talets London med dess omligande landsbygd. Under sagans yta får vi beskrivet hur människor levde och hade det.
Förmodligen ska den historiebeskrvningen inte läsas helt okritiskt men det är ändå en verklig värld och inte en sagovärld som beskrivs.

Jag gillar den här boken. Mysig läsning. Det är roligt att läsa gamla klassiker som speglar, inte bara tiden för historien, utan också den tid författaren lever i - värderingar, tankegångar, levnadsvillkor m.m.

Uppläsaren Örjan Blix har jag hört många gånger men aldrig förr i ljudboksformat. Han är ganska ofta förekommande bland talboksinläsarna.
han gör hur som helst en schyst uppläsning, proffs som han är.

Inga kommentarer: