En hund begraven

Av Reidar Jönsson

Det här är uppföjaren till en av mina favoritböcker - "Mit liv som hund". Jag såg med förväntan fram emot att få läsa denna uppföljare och jag blev inte besviken. Riktigt lika bra som den första är den inte men väldigt nära. Vi får möta en vuxen Ingemar och lyssna til hans berättelser om sin ungdom och åren till sjöss. Man kastas också rakt in i hans komplicerade relation till Louise.
Det är en berätelse om hur människor blir formade av sin bakgrund. En berätelse om en man som med mottot "det kunde varit värre" och med humorns hjälp försöker ta sig fram igenom livet. Detta funkar något så när för honom själv men inte för människor i hans omgivning.
"Det dunkade i kroppen som från en avlägsen smärta. Den kommer när Louise inte vill förstå att jag måste söka mig fram på mitt sätt. Jag behöver masker och förklädnader, coh jag behöver skrattet. Annars försvinner jag i ett hav av tårar. Förstod hon inte att jag berättade om mitt vansinniga liv som en gåva. Förstod hon inte att under allt bråte fanns en bild av mig. Är det mitt fel att en enda dag i mitt liv låter som en rövarhistoria? Varför passar inte mina erfarenheter in någonstans?"
Det är en underbar bok, fylld av humor, ensamhet, kärlek coh längtan, samt en massa härliga historier. Det går utmärkt att läsa boken utan att ha läst "MItt liv som hund" men jag skulle rekoommendera att läsa dom i rätt ordning. Man lär känna Ingemar bättre då. Han är värd att lära känna!

(Ingen av böckerna finns som ljudbok.)