Darling Jim, av Christian Mörk

En fruktansvärd händelse skakar om Dublin. Tre kvinnor hittas döda i ett hus och de är uppenbarligen mördade. Det är två unga kvinnor och en gammal och det ser ut som att de har dödat varandra. Polisen går bet på fallet men de unga kvinnorna, som är systrar, vägrar låta sig glömmas. En kille som arbetar på posten hittar ett märkligt paket postad till ingen särskild. I paketet hittar han berättelsen om systrarna Walsh och "Darling Jim". Det här är en eggande berättelse som hela tiden lockar att läsa vidare. Den är fylld av hemligheter och mystiska företeelser samt har drag av övernaturlighet. Och det bästa av allt - inga kommisarier och polisstationer! Eller jo, en polis faktiskt. Men det sköna är att hon liksom är en parodi på deckarpoliser. Hon liksom försöker vara som poliserna i engelska tv-serier och blir mest pinsam och misslyckad. Det tackar jag Christian Mörk (jag hittar inte den där grejen på tangentbordet som gör det rätta ö:et) för. Äntligen nån som har fattat det där med hur trist det är med poliser. Det är över lag en god underhållningsroman. Språket är förstås inte särskilt speciellt på något sätt men författarens berättarlust kompencerar upp det. Det finns tyvärr vissa såna där missar som jag har väldigt svårt för. T ex förekommer ett övergivet hus och hänvisningen till när det övergavs stämmer inte överens med berättelsen och händelseförloppet. Otroligt störande korrslarv! Historien är bra men jag tycker tråkigt nog att den faller lite för platt på slutet. Den börjar riktigt bra och utlovar en hejdundrande final. Men den kommer inte tycker jag. Från att ha varit riktigt spännande planar historien ut till en ganska ospännande upplösning. Jag hade också önskat lite mer av det där övernaturliga som även det är mest framträdande i början. Peder Falks uppläsning gillar jag verkligen. Den gör rättvisa åt berättelsen tycker jag.