Yashim är eunuck och sultanhovets detektiv.
1838 inträffar en rad märkliga mord i Istanbul och då Yashim själv råkar bli involverad har han inget annat val än att ta på sig att lösa fallet. Annars riskerar han sitt rykte och anseende.
Vi får följa Yashim genom Istanbuls gator, på marknader, i affärer och små kebabberior samt ner i de vindlande vattengångarna under staden. Vi får möta en rad olika personligheter och vi får känna smaken, doften och färgerna i den osmanska huvudstaden.
En färgstark berättelse med en komplicerad intrig och många spännande karaktärer.
Detta är andra boken i serien om Yashim men den första jag har läst.
Och trots skönheten i både språk och miljö- och karaktärbeskrivningar så... Nej alltså, deckare är bara inget för mig.
Jag tänkte att den annorlundamiljön skulle göra det bättre. Det gjorde det på sätt och vis men jag fångas inte av själva historien. Jag tycker inte det är vare sig roligt eller spännande med deckargåtor.
Men om du har tröttnat på den engelska lantbygden, de svenska småstäderna, stockholmsstressen, bårhus och trötta kommissarier är det här kanske boken för dig.
Den är inte helt enkel att hänga med i med alla inblandade och den speciella kulturen men om du är en van deckarläsare tror jag verkligen att du skulle uppskatta detta.
Författaren är inte själv från Turkiet men forskare och historiker och det märks att han kan det här med research.
Det jag numera ofta tänker på när jag läser böcker som utspelar sig i ett land varifrån författaren inte kommer är att dessa böcker ofta är mer beskrivande än böcker skrivna av någon som är född och uppvuxen i landet. I det senare fallet tas mycket kunskap för given.
Detta är förstås både på gott och ont. Det goda är att vi faktiskt får ett inifrånperspektiv. Det, om inte onda så i alla fall lite knepiga, är att det kan vara svårt att kommanära berättelsen. Åtminstone är det så jag upplver det.
I fallet med Ormstenens gåta är det ett utifrånperspektiv vi får men också en deckargåta ochett historiskt nedslag i 1800-talets osmanska rike.
Uppläsaren Jacob Nordenson har en bra deckaruppläsarröst tycker jag. Behaglig att lyssna på och inte överdriven på något sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar