Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om ett nattjobb."
Hon hörde gråten långt, långt borta. Hon visste att hon måste vakna, hon måste bara. Hon tvingade sig upp till ytan. Förlamad och illamående av trötthet låg hon kvar på mage. Försökte få benen att röra sig. FÖrsökte betvinga sina egna trötthetstårar.
- Snälla, snälla älskling, kan inte du ta henne den här gången? Bara den här gången...
Han låg också på mage och hans mun rörde sig knappt när han tvingade fram orden.
- Det går inte. Jag har tre viktiga möten imorn. Det går bara inte. Jag MÅSTE få sova när jag ska jobba.
- Och vad tror du att det jag gör både dag och natt är? Frågade hon in i kudden.
Men hon ålade sig över sängkanten och satte ner fötterna på det svala golvet. Det fick henne att vakna till liv något.
Hon hörde inte hans matta, framviskade "förlåt älskade du" när hon lämnade deras sovrum.
Hon vinglade så snabbt hon kunde in i dotterns rum och fram till hennes säng.
- Schhh, älskling, jag är här nu.
Hon tog upp den varma, gråtande lilla kroppen i sina armar och genast tystnade skriken. HOn drog in barnets doft av sömn , svett och gråt och lyckan och kärleken fyllde henne, överväldigade henne. Den värkande tröttheten fanns fortfarande där men nu helt i bakgrunden.
Att vara mamma var världens bästa jobb. Plågsamt och smärtsamt mitt i natten men världens bästa jobb.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Igenkänning bigtime - och snart börjar det om från scratch på vår front.. Väldigt beskrivande exakt hur det känns och hur stapplande man tar sig dit :-)
Frågar mig dock i mitt stilla sinne om det GÅR att skriva att man är trött och j-lig och inte VILL gå upp - utan att också för säkerhets skull skriva ut att man älskar sitt barn/att vara förälder... får man utelämna den passagen utan att känna sig som en dålig mamma/pappa? Men visst är det väl just de känslorna som hjälper just då man stapplat fram de där meterna.... Jag skulle ha gillat texten även UTAN de sista två meningarna - för jag tycker de känslorna framgår ändå. Tack för igenkännand text.
Jag tror att man kan skriva så. Det kanske är just så man känner i just den stunden och det innebär inte att man är en dålig mamma för det. Tycker jag.
Håller med Escarco om att de två sista meningarna kan uteslutas.
Glömde skriva att pappan vet inte vad han missar ;-)!
I vår familj har jag tagit all föräldraledighet varje gång, och alla nattpass eftersom mannen i huset måste sova. Som tur är behöver jag inte mycket sömn och somnar strax om när det är färdigammat.
Min lillasyster däremot var så vansinnigt trött efter två barn att hon helt sonika steriliserade sig för att inte hamna där igen.
Mycket igenkännande text, och som sagt högaktuell trots att lilleman slutat amma.
Sällar mig till trion som vill ta bort de två sista meningarna. Jag har ingen förstahandserfarenhet men jag gillar beskrivningen av den förlamande tröttheten.
Ja - nattjour sju dagar per vecka - och inget fackförbund som har ärendet på sin agenda.
Kommer ihåg så väl, både tröttheten och lyckokänslan.
Oj så lärorikt det är att läsa alla puffar och kommentarer, som jag gjort sedan årsskiftet nu!!
:-)
Tack så hemskt mycket för fin och kreativ kritik!
Bra att ni påpekar det där med de sista meningarna. Jag vet med mig att jag kan vara lite övertydlig ibland.
Väldigt fint skrivet. Jag tycker särskilt mycket om den den sista meningen.
Får nog börja kika in här oftare :) Kul med en skrivblogg.
Återigen, bra skrivet!
Hm, läste igenom kommentarerna just och såg att många ville ha bort dem två sista meningarna. Men, jag älskade ju den sista?
Ja ja, smaken är som baken. Bra skrivet iaf ;)
Tack så hemskt mycket Roza!
Roligt att du hittat hit!
Skicka en kommentar