Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón

David är författare. En mycket begåvad sådan men ändå en riktig looser.
Han skriver typ ett evighetskontrakt med ett par skojare till förläggare och skriver under pseudonym. Ingen berömmelse där. Sedan ger han ut två böcker. Den ena skriver han åt sin vän (som tror att det är han själv som skriver), den andra är hans egen. Båda böckerna släpps samtidigt och Davids blir en flopp medan hans väns gör succé.
David lider också av fruktansvärda smärtor i huvudet och när han g¨r till en läkare får han reda på att han har en tumör och inte långt kvar att leva.

Men sedan dyker "förläggaren" upp. En synnerligen speciell man med ett erbjudande David inte kan motstå...
Berättelsen utvecklas allt mer till en absurd, förvirrad och hemsk historia.

Jag har tidigare (so jag ofta nämnt) läst Vindens skugga av Zafóns. En bok som jag älskar. I Ängelns lek finns samma vackra språk och flera intressanta karaktärer men annars håller den inte alls samma standard.
Den är lång. Jag tycker mycket om långa böcker men inte långa, händelselösa b öcker. Den här är under långa partier händelselös och ofta ganska upprepande. Riktigt spännande blir den inte förns på slutet men den milslånga startsträckan avtar glädjen i spänningen.

Jag kan inte säga att jag är besviken. Jag har läst några recensioner av boken så jag var beredd. Men lite hade jag hoppats på att bli glatt överraskad. Det blev jag inte.

Ändå är det inte en läsupplevelse jag vill vara utan men det är långt ifrån något omläsningsämne.

NIklas Flaks uppläsning tycker jag inte särskilt mycket om. Han läser "gubbigt". Jag har svårt för "gubbiga" uppläsare. De får gärna vara gubbar, bara de inte läser "gubbigt". Jag vet inte varför jag har problem med det men det har jag. Kanske är det, i det här fllet, för att den unge man som är bokens huvudperson får en gubbes röst. Det skapar nån sorts distans tycker jag.