Av Susanna Alakoski
Ännu en bok i raden av mörka barndomsskildringar. Det är 70-talets Ystad och vi får följa Lenas uppväxt i en missbrukarfamilj. I början ler jag ofta men ju djupare föräldrarnas missbruk blir desto färre blir leendena. MItt hjärta gråter, som alltid, av sådana här berättelser. Det är kanske inte en så orginell bok men vad har det för betydelse när barn gång på gång, överallt i världen, lever under dessa eller liknande förhållanden. Det är så lätt att glömma bort att de här barnen existerar och att de finns alldeles i närheten.
Tack Anja för tipset!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar