Ja, nu har jag registrerat mig på
poeter.se.
Inte för att jag någonsin betraktat mig själv som poet men det är oerhört inspirerande och jag har redan förverkligat några tankefoster som legat på lut.
Om ni blir nyfikna på mina texter så kika in på
min sida.
Där finns några texter som jag publicerat här på bloggen men även ett gäng nya.
Och det kommer fler!
torsdag 25 mars 2010
onsdag 24 mars 2010
Kvinnomasker av Fumiko Enchi
En stark berättelse om komplicerade relationer, hemligheter och levnadsöden.
Det är en berättelse vari det egentligen inte händer så mycket. Ändå fängslas jag av de speciella karaktärerna och deras liv. Historiens hemlighetsfullhet gör mig nyfiken och får mig att vilja veta mer.
Jag fascineras också så av den japanska kulturen och berättarkonsten.
Allt är så främmande och exotiskt men samtidigt oerhört välbekant eftersom det är människor som skildras.
En kittlande roman som slutar alldeles i rätt tid för att inte bli för utdragen.
(Finns inte som ljudbok.)
Det är en berättelse vari det egentligen inte händer så mycket. Ändå fängslas jag av de speciella karaktärerna och deras liv. Historiens hemlighetsfullhet gör mig nyfiken och får mig att vilja veta mer.
Jag fascineras också så av den japanska kulturen och berättarkonsten.
Allt är så främmande och exotiskt men samtidigt oerhört välbekant eftersom det är människor som skildras.
En kittlande roman som slutar alldeles i rätt tid för att inte bli för utdragen.
(Finns inte som ljudbok.)
tisdag 23 mars 2010
Fatta eld av Suzanne Collins
Detta är andra delen i Collins serie Hungerspelen.
Därför tänker jag inte nämna något om handlingen. Det skulle nämligen förstöra väldigt mycket för den som fortfarande inte läst
den första delen.
Men det jag kan säga är att jag inte blev besviken. Andra delen är lika bra och lika spännande. Just en sån bok jag behövde läsa nu. Jag kunde inte sluta läsa och plöjde den på ett dygn.
Riktigt härligt!
Den slutar oerhört tvärt - eN riktig cliff hanger - och nu måste jag vänta i evigheter på nästa del.
Det är nämligen så att det tar flera månader efter att en bok kommit ut i bokhandeln innan den kommer som talbok från
TPB.
Så jag får vackert vänta när ni andra gottar er i den tredje delen i serien.
Fast då har jag ju mitt goda kvar å andra sidan.
Serien finns inte som ljudbok och jag är fortfarande lika förundrad över detta.
Hur kan man inte producera Hungerspelen som ljudbok?
Kanske finns den på engelska om man är lagd åt att lyssna på engelska böcker. Det kan jag nog tänka mig att den gör.
Därför tänker jag inte nämna något om handlingen. Det skulle nämligen förstöra väldigt mycket för den som fortfarande inte läst
den första delen.
Men det jag kan säga är att jag inte blev besviken. Andra delen är lika bra och lika spännande. Just en sån bok jag behövde läsa nu. Jag kunde inte sluta läsa och plöjde den på ett dygn.
Riktigt härligt!
Den slutar oerhört tvärt - eN riktig cliff hanger - och nu måste jag vänta i evigheter på nästa del.
Det är nämligen så att det tar flera månader efter att en bok kommit ut i bokhandeln innan den kommer som talbok från
TPB.
Så jag får vackert vänta när ni andra gottar er i den tredje delen i serien.
Fast då har jag ju mitt goda kvar å andra sidan.
Serien finns inte som ljudbok och jag är fortfarande lika förundrad över detta.
Hur kan man inte producera Hungerspelen som ljudbok?
Kanske finns den på engelska om man är lagd åt att lyssna på engelska böcker. Det kan jag nog tänka mig att den gör.
fredag 19 mars 2010
Dvärgen av Pär Lagerkvist
Genom en hovdvärgs ögon får vi följa livet vid hovet - genom banketter, kärlek, krig, belägring, hungersnöd, pest, tragedier o.s.v.
Denna dvärg nedlåter sig inte, som andra dvärgar, till gyckleri men han är den trognaste av tjänare.
Furstinnan som han hatar är han odelat lojal och avslöjar aldrig hennes hemligheter och utför utan protester hennes uppdrag. Fursten som han beundrar följer han som en skugga och honom är han beredd att göra vad som helst för.
Dvärgen skriver sin krönika och hans ord dryper av hat, förakt, bitterhet och synism. Han betraktar mänskligheten som något avskyvärt liksom kärleken.
Sig själv ser han inte som mänsklig. Dvärgsläktet är något för sig. Något annat.
Detta blir hans sätt på vilket han skyddar sig från den förödmjukelse han ständigt utsätts för p.g.a sitt dvärgskap.
Trots att detta är en ganska kort roman blev detta ännu en bok jag inte tagit mig igenom. Fast nästan faktiskt. Jag läste större delen av berättelsen och så nu på morgonen hoppade jag lite bara så att jag fick veta slutet och förstå hur det hängde ihop.
Jag älskar medeltidsromaner och har läst ett antal sådana. Den här bidrog inte till särskilt mycket i genren.
Men det är en klassiker och roligt att läsa p.g.a detta. Intressant är också själva dvärgen men efter ett tag blev jag rätt less på hans bittra tjat.
Jag hade varit nöjd om boken varit hälften så kort.
Jag skulle absolut inte avråda från att läsa Dvärgen. Men om du (liksom jag just nu har) har koncentrationssvårigheter och vill ha något som är lättare att svälja så ska du nog välja något annat eller vänta med denna tills du är i rätt sinnesstämning.
Uppläsaren Jan-Olof Strandberg gör ett riktigt bra jobb. Det är en utmärkt tolkning där han utan att överdriva får fram dvärgens alla känslor. Imponerande att han orkar hålla samma glöd rakt igenom berättelsen.
Denna dvärg nedlåter sig inte, som andra dvärgar, till gyckleri men han är den trognaste av tjänare.
Furstinnan som han hatar är han odelat lojal och avslöjar aldrig hennes hemligheter och utför utan protester hennes uppdrag. Fursten som han beundrar följer han som en skugga och honom är han beredd att göra vad som helst för.
Dvärgen skriver sin krönika och hans ord dryper av hat, förakt, bitterhet och synism. Han betraktar mänskligheten som något avskyvärt liksom kärleken.
Sig själv ser han inte som mänsklig. Dvärgsläktet är något för sig. Något annat.
Detta blir hans sätt på vilket han skyddar sig från den förödmjukelse han ständigt utsätts för p.g.a sitt dvärgskap.
Trots att detta är en ganska kort roman blev detta ännu en bok jag inte tagit mig igenom. Fast nästan faktiskt. Jag läste större delen av berättelsen och så nu på morgonen hoppade jag lite bara så att jag fick veta slutet och förstå hur det hängde ihop.
Jag älskar medeltidsromaner och har läst ett antal sådana. Den här bidrog inte till särskilt mycket i genren.
Men det är en klassiker och roligt att läsa p.g.a detta. Intressant är också själva dvärgen men efter ett tag blev jag rätt less på hans bittra tjat.
Jag hade varit nöjd om boken varit hälften så kort.
Jag skulle absolut inte avråda från att läsa Dvärgen. Men om du (liksom jag just nu har) har koncentrationssvårigheter och vill ha något som är lättare att svälja så ska du nog välja något annat eller vänta med denna tills du är i rätt sinnesstämning.
Uppläsaren Jan-Olof Strandberg gör ett riktigt bra jobb. Det är en utmärkt tolkning där han utan att överdriva får fram dvärgens alla känslor. Imponerande att han orkar hålla samma glöd rakt igenom berättelsen.
torsdag 18 mars 2010
Trevligt kulturevenemang i Norrköping nu på lördag!
Nu på lördag, 20/3, har kulturföreningen Genero Theatru öppet hus mellan klockan 12.00 och 14.30.
Där bjuds på musik, monologläsningar, boktips samt högläsning av min syster Marica Källner.
För ytterligare information kika in på
Maricas blogg.
Där bjuds på musik, monologläsningar, boktips samt högläsning av min syster Marica Källner.
För ytterligare information kika in på
Maricas blogg.
fredag 12 mars 2010
Skrivutmaning 2010:71 - Fredagsmys
Dagens skrivövning från
Skrivpuff:
"Skriv om fredagsmys."
"Nu är det dags för fredagsmyyyys"
Reklamfilmen gick om och om igen. Sången klistrade sig fast vid hans hjärna.
Mekaniskt gick han fram till hyllan med snacks och tog en påse chips. Grill fick det bli. Inte hans favorit egentligen men den påminde om hans barndom. Då när chips bara var något man åt när det var melodifestival eller något annat speciellt på tv. Då när man fick ta med sin kudde och sitt täcke och krypa ner i soffan med mamma och pappa.
Den tradition som han förgäves försökt överföra till sina egna barn. Sabina hade tyckt han var fånig. Så länge det inte var chips i veckorna behövde man väl inte ha några såna restriktioner.
Och om de bara lät barna äta chips så sällan var de ju tvugna att gör alikadant själva. Sabina älskade chips.
Han plockade också ner en cola i korgen samt potatissallad och en grillad kyckling. Så fick det bli ikväll.
Dels orkade han inte engagera sig i någon matlagning, dels ville han fort ut ur affären.
Vart han än tittade såg han föräldrar med barn.
Väl hemma satte han på tv:n och slog sig ner i soffan.
Han åt kycklingen med fingrarna och potatissalladen direkt ur förpackningen. Cola i det stora ölglaset.
Han blev vansinnigt mätt men öppnade ändå chipspåsen.
Det var Lets dance på tv och han tittade och åt med värkande hjärta.
Han längtade så efter sina barn.
Det skulle inte vara så här. De skulle vara här tillsammans.
Sitta och titta på Lets dance, äta chips och dricka cola.
De skulle sitta nära honom.
Lukas skulle bli alldeles fet och smulig om de små händerna och Love skulle spilla cola över sin pyamas.
Sen skulle de somna lutade mot honom.
Varför var det inte så?
Varför var de istället för hos honom i soffan trettio mil bort?
Och varför skulle han bara få ha dom hos sig var annan helg?
Det var inte rättvist. Han borde ha kämpat mer för dom.
Han borde ändra sitt liv. Söka jobb och bostad nära sina barn.
Han stod bara inte ut med det här.
Programmet avbröts för tredje gången av reklamen.
"Fredagsmyyyyyyyyys".
Skrivpuff:
"Skriv om fredagsmys."
"Nu är det dags för fredagsmyyyys"
Reklamfilmen gick om och om igen. Sången klistrade sig fast vid hans hjärna.
Mekaniskt gick han fram till hyllan med snacks och tog en påse chips. Grill fick det bli. Inte hans favorit egentligen men den påminde om hans barndom. Då när chips bara var något man åt när det var melodifestival eller något annat speciellt på tv. Då när man fick ta med sin kudde och sitt täcke och krypa ner i soffan med mamma och pappa.
Den tradition som han förgäves försökt överföra till sina egna barn. Sabina hade tyckt han var fånig. Så länge det inte var chips i veckorna behövde man väl inte ha några såna restriktioner.
Och om de bara lät barna äta chips så sällan var de ju tvugna att gör alikadant själva. Sabina älskade chips.
Han plockade också ner en cola i korgen samt potatissallad och en grillad kyckling. Så fick det bli ikväll.
Dels orkade han inte engagera sig i någon matlagning, dels ville han fort ut ur affären.
Vart han än tittade såg han föräldrar med barn.
Väl hemma satte han på tv:n och slog sig ner i soffan.
Han åt kycklingen med fingrarna och potatissalladen direkt ur förpackningen. Cola i det stora ölglaset.
Han blev vansinnigt mätt men öppnade ändå chipspåsen.
Det var Lets dance på tv och han tittade och åt med värkande hjärta.
Han längtade så efter sina barn.
Det skulle inte vara så här. De skulle vara här tillsammans.
Sitta och titta på Lets dance, äta chips och dricka cola.
De skulle sitta nära honom.
Lukas skulle bli alldeles fet och smulig om de små händerna och Love skulle spilla cola över sin pyamas.
Sen skulle de somna lutade mot honom.
Varför var det inte så?
Varför var de istället för hos honom i soffan trettio mil bort?
Och varför skulle han bara få ha dom hos sig var annan helg?
Det var inte rättvist. Han borde ha kämpat mer för dom.
Han borde ändra sitt liv. Söka jobb och bostad nära sina barn.
Han stod bara inte ut med det här.
Programmet avbröts för tredje gången av reklamen.
"Fredagsmyyyyyyyyys".
onsdag 10 mars 2010
Krigets skola av Alexandre Najjar
Årets andra resstopp i
Jordenruntresan
blev mellanösterns libanon.
I Krigets skola får vi i korta sekvenser följa Alexandre Najjars uppväxt i Beirut under inbördeskriget.
Det är en ren och öppen skildring, på samma gång nära och saklig.
På ganska få sidor får vi en god inblick i vilka konsekvenser kriget fick i människors vardag.
Jag tyckte mycket om den här lilla boken. Jag tycker det är väldigt givande att få följa vardagsmänniskan som drabbas av krig. MYcket mer givande än att läsa om soldater. För det är vardagsmänniskan jag verkligen kan identifiera mig med. Det är hennes situation jag kan förstå och verkligen sätta mig in i.
Det enda jag har att klaga på är att boken är för kort.
(Finns inte som ljudbok.)
Jordenruntresan
blev mellanösterns libanon.
I Krigets skola får vi i korta sekvenser följa Alexandre Najjars uppväxt i Beirut under inbördeskriget.
Det är en ren och öppen skildring, på samma gång nära och saklig.
På ganska få sidor får vi en god inblick i vilka konsekvenser kriget fick i människors vardag.
Jag tyckte mycket om den här lilla boken. Jag tycker det är väldigt givande att få följa vardagsmänniskan som drabbas av krig. MYcket mer givande än att läsa om soldater. För det är vardagsmänniskan jag verkligen kan identifiera mig med. Det är hennes situation jag kan förstå och verkligen sätta mig in i.
Det enda jag har att klaga på är att boken är för kort.
(Finns inte som ljudbok.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)