Krigets skola av Alexandre Najjar

Årets andra resstopp i
Jordenruntresan
blev mellanösterns libanon.

I Krigets skola får vi i korta sekvenser följa Alexandre Najjars uppväxt i Beirut under inbördeskriget.
Det är en ren och öppen skildring, på samma gång nära och saklig.
På ganska få sidor får vi en god inblick i vilka konsekvenser kriget fick i människors vardag.

Jag tyckte mycket om den här lilla boken. Jag tycker det är väldigt givande att få följa vardagsmänniskan som drabbas av krig. MYcket mer givande än att läsa om soldater. För det är vardagsmänniskan jag verkligen kan identifiera mig med. Det är hennes situation jag kan förstå och verkligen sätta mig in i.
Det enda jag har att klaga på är att boken är för kort.

(Finns inte som ljudbok.)

Näej, jag ger upp, nu drar jag från Turkiet!

Mitt första resmål i
Jorden runt 2
blev ingen höjdare.
Jag befinner mig i Turkiet med Yasar Kemals bok Låt tistlarna brinna.

Berättelsen kretsar kring Memed och hans by samt de människor som finns runt omkring honom.
De rika roffar åt sig mark och gör de fatiga till förtryckta och maktlösa livegna.
Detta försöker Memed bryta sig ur. Han flyr och blir stråtrövare.
Vi får följa hans kamp för att uppnå hämd och återta sin oh andras rätt.

Jag kommer aldrig få reda på hur det slutar för jag orkar inte läsa klart.
Det är en bok som borde vara spännande. Skottlossning, eldstrider, intriger, svek, rövarband, dödande, fredlöshet osv osv, borde göra en spännande historia. Men det gör det inte.
Det blir mest bara långdraget och tjatigt. Det är liksom töntig western över det hela med pang pang och repliker som "pengarna eller livet" och "döda mig inte, jag gör vad som helst".
Historien är väldigt upprepande på många sätt och det har jag personligen svårt för. Till slut känns det som om jag har hört alla repliker och händelser flera gånger om.
Jag anar att det här inte är någon jättebra översättning faktiskt. Jag anar att originalspråket gör berättelsen mycket större rättvisa.

Inte nog med det. Den här boken finns inte som ljudbok utan jag har lånat den som talbok. Inläsaren är förskräcklig. Hon gör otroligt töntiga och fula röster. Hon skriker occh och lotsasgråter när karaktärerna gråter och håller på. På stockholmska är det också och det är en gammal inspelning och det låter som en gammal dålig film. Det är helt outhärdligt att lyssna på. Usch!

Det positiva jag kan säga om boken är att det är fina och målande miljö- och karaktärsbeskrivningar.
Men det räcker inte för mig.

Jag önskar er andra besökare i Turkiet lycka till och hoppas ni får en trevligare reseupplevelse än jag.
Själv drar jag nu vidare.