måndag 16 augusti 2010

Flugornas herre av William Golding

Något jag förutsate mig det här bokåret var att unna mig själv omläsningar. Det har gått sådär... Eller nästan inte alls faktiskt.
Men så fick jag Flugornas herre i födelsedagspresent. En bok som jag verkligen önskat mig och en efterlängtad omläsning.

Flugornas herre handlar om ett gäng pojkar som blir strandsatta på en öde stillahavsö. Det flygplan som ska evakuera dom från något krig måste nödlanda och inga vuxna överlever.
Pojkarna är i åldrarna fem-sex till tolv-tretton år. De är helt utlämnade åt sig själva och åt det de har lärt sig genom filmer, böcker och genom att studera de vuxna.

Först är allt en härlig, spännande frihet och barnen lyckas få till någon form av samhällsstruktur. Men i takt med att leken blir allvar uppstår splittring och förvirring. Det mörka som skrämmer om natten börjar även fördunkla de solheta dagarna.
Ön utan vuxna blir en egen värld där barnen slutar vara barn för varandra och där vuxenvärlden och förnuftet bleknar bort allt mer.

Det är över tio år sedan jag läste den här boken för första gången och det var då en fantastisk upplevelse.
Jag var mycket förväntansfull inför omläsningen men det blev inte alls som jag tänkt mig. Vad jag nu tänkt mig...

Inte så att jag blev besviken på boken på något sätt. Absolut inte. Den är fortfarande fenomenal och oerhört starkt berörande. Problemet var att redan från de första raderna började jag känna obehag inför det jag visste skulle komma.
Jag mådde dåligt genom hela berättelsen och stod nästan inte ut med att läsa slutet.
Ganska märkligt faktiskt.
Jag blir ju lätt gripen när jag läser starka berättelser men ofta är det jud et jag vill.
Det här var nästan bara hemskt.

Men det är som sagt en superbra bok och förmodligen blir det en omläsning till. Och förmodligen kommer jag kunna njuta mer då jag är beredd på vad som väntar.

Sven Wollters uppläsning är bara oslagbart bra!

Inga kommentarer: