I
den här veckans tematrio
ska vi "berätta om tre romaner som skildrar ursprungsbefolkningar och kolonisation".
* Budskap från andra sidan av Marlo Morgan
En oerhört fascinerande berättelse om en kvinna från den "moderna" civilasationen som blir "kidnappad" av den australiensiska urbefolkningen - aboriginerna. Hon får under en tid vandra tillsammans med dessa människor som hon först ser på med avsmak och rädsla men sedan allt mer med kärlek och respekt. Tiden med aboriginerna förändrar hennes liv och hennes syn på livet och mänskligheten. Hon får lära sig mycket om vad verklig gemensap innebär, både mellan människa och människa, och människa och naturen.
* Djungelbarn av Sabine Kuegler
Detta är en dokumentärroman (finns det något som heter så?) där författaren berättar om sin uppväxt som missionärsbarn i Västpapua. Hon och hennes familj flyttar ut i urskogen där de bygger upp et hem nära en naturfolksstam.
Sabine och hennes syskon växer upp där och leker och utvecklas tillsammans med stambarnen. När hon sedan blir äldre och ska möta västvärlden är det långt ifrån oproblematiskt.
(Finns som ljudbok.)
* Dansar med vargar av Michael Blake
Dansar med vargar är en sedan många år tillbaka högt älskad film.
För något år sedan så hittade jag den på biblioteket som (tal)bok och lånade den.
Boken är minst lika underbar som filmen (vars manus också är skrivet av Michael Blake) och handlar om löjtnant John Dunbar som förflyttas till en av amrikanernas sista utposter i Dakota.
När han kommer dit upptäcker han att den är övergiven men bestämmer sig ändå för att stanna.
Där får han inte bara möta vargen med de vita strumporna utan också siouxstammen. De, mannen och vargen, mannen och indianerna, närmar sig varandra och uppnår så småningom en varm vänskap byggd på respekt och ömsesidigt utbyte av föremål och kunskap.
Löjtnant Dunbar blir allt mer "Dansar med vargar" och till slut är han en av dom.
Som lite kuriosa kan jag nämna att en av de indianska dansarna i filmen besökte våran högstadieskola när jag gick i nian. En äkta indian ute på Vikbolandsskolan. Konstigt va?!
Han dansade och tolken berättade en massa intressanta saker. Bl a hur glada idnidanerna var över just filmen Dansar med vargar.
Han berättade också att när Kevin Costner talade urspråket tjöt halva biosalongen (alltså indianerna) av skratt. Han fick nämligen lära sig språket av en kvinna och män coh kvinnor talar tydligen på olika sätt. Männen mer grovt och manligt och kvinnorna mer mjukt och kvinnligt... Så det tyckte dom var roligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar