onsdag 29 oktober 2008

Tillägnan

Här kommer dikten mitt i prick.
Jag älskar dig!

"Den dagliga kärleken" av Maria Wine
Kärlek
men inte den som springer
på glödande fötter
till och från snabba möten
jagad och jagande
sårad och sårande
inte den som lever högt på ständigt
smärtsamma avskedstaganden
utan den kärlek
som ger trygghet och vila
som värmer och värnar
och endast har ett enda avsked att frukta:
dödens
Kärlek
men inte den som knappast hunnit stilla sin längtan
förrän en ny uppstår
inte den hetsigt hetsande
piskad av begärens krav
oftast mer plågsam än ljuvlig
inte heller den ångestfulla kärleken
som är rädd att bli bränd
och samtidigt rädd att inte få brinna
utan den milt flödande kärleken
den som vågar vila
och när tid är
störa den utvilade
Kärlek
som är att vakna tillsammans
och möta den blåögda morgonen
att utbyta leenden som värmer
och värnar om den nya dagens framtid
att på resan genom dagen
vila tillsammans på klockslagens små väntstationer
och intaga gemensamma måltider
upplysta av lingonsyltens röda glädje
De dagliga skavsår vi får och ger
den dubbelsidiga smärtan
som värker inom oss
och som vi övervinner hos varann
den osynliga skyddsängel
som kammar ut irritationens snår
övermättnaden som hotar med tomhet
men botas genom att var och en
drar sig tillbaka till
ensamhetens nödvändiga oas
rätten att vara frånvarande i var sitt drömland
glädjen att vara närvarande i varandras liv -
detta är kärlek
ur "Nattlandia" 1975

tisdag 28 oktober 2008

Några små tips

Om du behöver översättning från ett språk till ett annat, kolla in:
www.babelfish.com
En praktisk sida med et kul och fyndigt namn. (Du som inte vet vad en babelfisk är - konsultera Liftarens guide till galaxen.)

En annan sida som jag just fått nys om är:
www.predika.nu
Detta är ett hett tips till dom av oss som är predikoförfattare. Jag har just själv ansökt om medlemsskap där. Som student är medlemskapet gratis men sedan får man betala en liten medlemsavgift/kalenderår.

Och så, tack Anja för tipset om Skumtimmen. Jag är tyvärr inte någon älskare av deckare/kriminalare så just den boken ligger inte så högt på läslistan. Men det kan vara ett tips för andra som är mer förtjusta i sådana böcker än jag.
(Och det är ingen idé att säga till mig att "men det här är inte som vanliga deckare" för jag går inte på det. Så säger alla om sina favoritdeckarförfattare.)

måndag 27 oktober 2008

"Damernas detektivbyrå"

av Alexander McCall Smith

Det här var en lagom bok att läsa efter min nästan transartade läsning av "Å andra sidan".
"Damernas detektivbyrå" handlar om en kvinlig detektiv i Botswana. Närmare bestämt Botswanas enda kvinliga detektiv. Jag blir inte så fängslad av den här boken men den är fin och innehåller målande beskrivningar som gör att jag nästan känner doften, värmen och dammet från Botswana. McCall Smith är född och uppvuxen i Zimbabwe och har pluggad juridik (han är en högt framstående jurist) i just Botswana. Detta märks tydligt i boken vilket gör den trovärdig. Bortsett från de små och oftast ganska söta mysterierna får vi en inblick i den afrikanska kvinnans liv och förutsättningar. Vi får ta del i hennes kamp för självständighet och respekt men vi får också mötahennes oerhörda stolthet att vara både kvinna och afrikan. Man får möta afrikanens, både mannens och kvinnans, stora kärlek och stolthet för sitt land och ursprung.
"Damernas detektivbyrå" är skriven på ett stillsamt sätt och med en allvarsam humor som skiljer sig en del från den humor vi, eller åtminstone jag, är van vid.
Detta är en bok som inte lyckas fånga mig helt men som rör vid mitt hjärta.

tisdag 21 oktober 2008

Synonymer

Hittade just den här sidan:

http://www.synonymer.se/
Jättebra när man kör fast i skrivandet och behöver hitta nya ord.

måndag 20 oktober 2008

Å andra sidan

Så, nu är det dags för mig att ge ett litet utlåtande av den bok jag så gott som sträckläste förra veckan, nämligen "Å andra sidan" av Marian Keyes.
Det här är tredje boken jag läser av Keyes (tidigare har jag läst "Sista chansen" och "Är det någon där") och den uppnår i högsta grad mina förväntningar - otroligt bra men når inte lika högt som Är det någon där.
"Å andra sidan" har för mig en lite längre startsträcka än de tidigare lästa böckerna, p.g.a att det är tre karaktärer som ska presenteras var för sig, men när den väl kommer igång är det nonstop. Keyes erbjuder som vanligt en härlig blandning av ytlighet, humor, charm, värme, allvar, lyxproblem, vardagsbekymmer, kärleksbekymmer, livskriser och så kryddar hon det med lite djup. Det är den här mixen jag gillar så mycket. Jag älskar at få kliva in i andra världar, världar jag själv inte tillhör, främmande och spännande världar. I det här fallet en värld av lyx, smink, märkeskläder, kariär, dejting, stora middagar osv osv. Som sagt en värld som är främmande för mig, som jag inte känner mig särskilt sugen på att tillhöra men som jag gärna frossar i ibland. Men så finns också det där andra. Det som gör den hennes böcker så fantastiska - identifikationen. Under all den där ytan finns människor. Människor som jag kan spegla och känna igen mig i. Människor vars liv till det yttre inte liknar mitt men vars inre jag kan identifiera mig med. Människor som längtar, saknar, sörger, hoppas. Glada, ledsna, lyckiga, olyckliga, ambitiösa, hopplösa, fantastiska människor.
Jag är också mycket nöjd med slutet av boken. Hon har en förmåga att avsluta tilllräckligt mycket för att jag ska bli nöjd, samtidigt som hon lämnar mycket öppet så att jag själv kan fylla i resten så det passar mig.
Den här boken framkalade inte lika mycket skratt som de förra vilket nog är en av faktorerna till att "Å andra sidan" fortfarande ligger i toppen.
Keyes böcker är lättsam och underhållande läsning men med tillräckligt djup för att bli riktigt fängslande.

tisdag 14 oktober 2008

Som en drog

Skönlitteratur funkar ofta på ett eller annat sätt som en drog för mig. När jag har svårt att sova på kvällen eller när jag vaknar mitt i natten och inte kan somna om funkar läsningen som ett sömnpiller. Det gäller då att inte läsa något allt för engagerande men inte heller för tråkigt. Grejen är att välja en bok som distraherar mig tillräckligt för att jag inte ska ligga och fundera på saker men som är tillräckligt lam för att inte göra mig klarvaken av spänning.
Läsningen kan också få mig att göra saker jag egentligen inte har nån lust med. Att ha en bok i öronen när jag diskar, städar eller lagar mat gör hushållsysslorna nästan till en fröjd.
Men, om jag lyckas få tag på en riktigt fängslande bok då jag inte mår riktigt bra blir jag fast i drogträsket och kommer inte där ur förens boken är slut. Den senaste tiden i mitt liv har varit otroligt intensiv och det kommer fortsätta vara så ett bra tag till fram över. I fredags (eller egentligen i torsdags men det räknas inte riktigt eftersom jag somnade efter kanske fem minuter) började jag läsa Å andra sidan (mer om den kommer i nästa inlägg). Jag kom en bra bit in i handlingen men inte tillräckligt för att få den där känslan av att aldrig vilja sluta läsa. Men så igår, när jag var tillbaka i Uppsala, blev jag så otroligt otroligt trött och ganska apatisk. Jag gick hem från skolan efter lunch och tänkte att jag skulle ägna mig åt kurslitteratur och städning istället för eftermiddagens lektioner. Men när jag kom hem och suttit vid internet en stund tänkte jag att jag bara skulle lyssna på en skiva av Å andra sidan, vila lite och sätta igång sen. Det funkade inte alls. Jag låg som en hög här på mina kuddar och bara läste och läste enda tills det var dags att gå och lägga sig och sova för natten. Imorse tänkte jag att jag skulle hoppa över morgonandakten så kunde jag sova ungefär en kvart extra. Men, jag vaknade halv sex och kunde inte somna om. Vid sex började jag läsa igen och när klockan ringde bestämde jag mig för att hoppa första lektionen också. Så där höll det på tills jag läst ut boken. Då klättrade jag ner från sängen på skakiga ben och kom iväg till skolan ungefär 40 minuter innan lunch. Inte ens frukost hade jag ätit. Jag hade isolerat mig med min bok nästan ett dygn men jag mådde mycket bättre och även om jag fortfarande inte var på mitt mest sociala humör hade handlingsförlamningen släppt.
Böcker är alltså både livsfarliga och fullkomligt nödvändiga för mig när jag inte mår bra. Om det inte vore för att boken faktiskt tar slut och för att jag "kommer ut på andra sidan" skulle jag kunna hamna i ett tungt beroende. Det skulle vara katastrofalt eftersom jag inte får något gjort, och t.o.m kan bli riktigt irriterad om någon på något sätt stör mig i min verklighetsflykt. Men genom att för ett tag få fly in i en annan värld slipper jag undan mina egna bekymmer, mina måsten, min stress, min oro o.s.v och sedan kan jag ta tag i mitt liv med ny kraft och ny lust.

Jag har föresten fixat så vem som vill kan kommentera inläggen nu.

onsdag 8 oktober 2008

Vindens skugga

Här kommer en liten recension av en av mina många absoluta favoritböcker:

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón.
Berättelsen utspelar sig i Barcelona och börjar när 10-åriga Daniel Sempere följer med sin pappa till "De bortglömda böckernas gravkammare". Där får han i uppdrag att välja ut en bok som han får förtroendet att ta hand om. Han finner boken "Vindens skugga" vars gåtfullhet på olika sätt kommer att förändra Daniels liv.
Detta är en underbar bok, fylld av spänning, romantik och mystik. Den är fylld av färgstarka karaktärer och det är härligt att få förflyta sig till Barcelona. Jag är mycket förtjust i bokens språk. Det är svårt att sätta fingret på vad som är annorlunda men det känns att detta är en bok som inte är skriven på svenska eller engelska. Översättaren har gjrot ett otroligt bra arbete för att få fram den rätta känslan i spanskan. Ja nu kan jag ju inte spanska men men det är något i språket som gör att det känns genuint.
Ja men jag bara älskar den här boken! Att läsa den som ljudbok med Jonas Karlsson som inläsare gör inte saken sämre.

tisdag 7 oktober 2008

Bloggdags!

Jaha ja. Inspirerad av min lillasyster har jag nu startat en läsblogg. Kul va?!

Ja nä men jag sätter väl igång direkt.
Just nu håller jag på att läsa om Mikael Niemis bok Svålhålet. En enligt mig mycket rolig bok som jag stundtals skrattar högt när jag läser. Den har också Niemis karakteristiska drag av äckelpäckel som är nästan outhärdligt men fantastiskt kul.
Det är en sorts norrländsk variant av Liftarens guide till galaxen (vilken också är en av Niemis inspirationskällor). Dock är det ingen sammanhängande historia utan små "kåserier".
Extra roligt är det att, som jag, läsa den som ljudbok då det är författarinläsning. Det är inte alltid bra när författaren själv läser sina böcker men det här är toppen då texten kryddas härligt av hans norrländska dialekt. Lite bonus får man också på slutet då Niemi ger oss lite extramaterial i form av sådant som inte kom med i boken. Det är trevligt.