Visar inlägg med etikett Israel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Israel. Visa alla inlägg

onsdag 18 januari 2017

Morgon i Jenin, av Susan Abulhawa

Berättelsen börjar 1940 hos en glad, kärleksfull och harmonisk olivodlarfamilj i Ein Hod. 1948 bryter helvetet lös i Palestina när israelerna med våld tar det land som de tycker sig ha sin fulla rätt till.
Familjen flyr och hamnar i flyktinglägret i Jenin.

Nu börjar förlusterna. Yngste sonen som bara är några månader rövas bort av en barnlös judisk man och näst yngste sonen skjuts och blir ohjälpligt skadad för livet.
Familjen skapar ändå något slags liv i flyktinglägret. Ett liv mestadels utlämnat åt omvärldens välvilja, eller ovilja.

Usch alltså! Skönt att det är över.
Men så bra!
Så mycket skönhet och så mycket sorg och smärta i samma roman är nästan outhärdligt.
Större delen av boken gav mig gråtkramp i halsen.
Men den här boken borde alla läsa.
Även om det är en skönlitterär roman där karaktärerna är påhittade så är inte Palestina påhittat. Förlusterna, sorgen och smärtan är den samma. Och för alla palestiniers lidandes skull är det inte mer än rätt att jag står ut. Står ut med en smärta som är ojämförbar med deras verkliga.

Den fantastiska berättartekniken, det vackra språket och den oemotståndliga historien hjälper läsaren att förstå hur Israel-Palestina-konflikten kunde uppstå och hur den är så svår att bryta.
Jag blir arg och förtvivlad.
Arg över omvärldens agerande 1948. Då efter 1945 när världen var överens om att det som skedde i nazisttyskland aldrig fick upprepa sig. Tre år senare börjar förföljelser och massakrer på palestinier. Människor som aldrig hade något med judeförföljelse att göra.
Och USA stödjer Israel och världen ser på.
Förtvivlad över att det ser så hopplöst ut. Att läget är så låst eftersom israeler dödar palestinier eftersom palestinier dödat israeler eftersom israeler dödat palestinier eftersom… Hat nedärvt i generationer.

Ändå finns det hopp. Människor kämpar och arbetar för fred i Israel/Palestina och jag har själv besökt fredkonferenser i Israel. Och jag har upplevt den otroliga, hoppingivande mångfalden i Jerusalem.

Även i boken finns det faktiskt gnistor av hopp.
Jag säger bara läs den!

torsdag 25 juni 2009

Sharon och min svärmor - Dagbok från Ramallah

Av Suad Amiry

Nu är nästa etapp på jordenruntresan, anordnad av
Lyran,
avklarad.
Den här månaden bar det av till Palestina. Ett resmål som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Särskilt givande var denna läsning eftersom jag var i Israel/Palestina fysiskt en fantastisk vecka i höstas.

"Sharon och min svärmor" är en självbiografisk bok som till stor del bygger på Suads dagboksanteckningar.
Hon delger sitt liv genom små episoder, olika händelser och ögonblick.
Hon ger oss en inblick i hur det är att leva som ett ockuperat folk. Hur det är att alltid vara beredd på att vara bevakad, styrd och kontrollerad. Hur det är att sitta i bur.
Vi får genom hennes ögon betrakta det som oftast är helt obegripligt.
Och vi får veta hur man klarar av att leva med altihop - genom skratt och humor, gråt och sorg och en smula galenskap.

Jag slukade verkligen den här boken. Den var faktiskt ganska fantastisk. För det är på riktigt. Jag är ju annars inte så förtjust i verklighetsskildringar men när det gäller Israel/Palestina så behövs ingen fiktion. Det är overkligt som det är.
Det är så svårt att förstå att det här är på riktigt. Att människor verkligen lever i det här. Utsätter varandra för det här.

Jag tror att min studieresa till Israel i höstas, då jag fick tillfälle att sätta mig in i konflikten lite mer, har gjort att jag kunnat tillgodose mig boken mycket bättre än vad jag skulle ha gjort annars. Under vår resa fick vi förmånen att möta både palestinier och israeler samt inflyttade europeéer. Vi deltog även i ett par dagar i en fredskonferens där människor från hela världen deltog.
På det viset kan jag känna igen begrepp, situationer, mönster och tankesätt i boken.

Suad är mycket politisk men är ändå ganska nyanserad i sin bok. Så nyanserad man nu kan vara. Det tycker jag är väldigt skönt.
Boken är inte tänkt som något politiskt manifest mot Israel. Den är en beskrivning av hur många palestinier har det. Ett delande av livsöde.

(Finns inte som ljudbok.)