Det finns något som alla människor på alla öarna är ständigt rädda för. Det är att det ökända piratskeppet Snökorpen med dess stenhjärtade kapten ska dyka upp i horisonten. Snökorpen som rövar barn till kapten Vithuvuds diamantgruva.
Det här är berättelsen om Siri som ger sig ut på havet för att försöka rädda tillbaka sin lillasyster Miki från Vithuvud och hans pirater.
Alltså, dt här var spännande, sorgligt och ruskigt nästan rakt igenom.
Det är inte en helt lätt bok, vare sig språkligt eller känslomässigt. Femåringarna somnade omgående varje kväll (vilket som jag tidigare nämnt uppskattas), det var flera ord som jag själv faktiskt inte förstod (hitte-på eller vedertagna fiskar/skärgårdstermer?) och jag märkte att berättelsen påverkade min sjuårings sorgsna hjärta.
Men hon tyckte mycket om den! Jag funderade flera gånger på om det verkligen var rätt läge för henne med en sådan här bok och kom nog fram till att ja, det var det. Sorg och allvarsamhet behöver få ha sin plats och tid och kan inte alltid övertäckas med roligheter.
Jag skulle nog ändå rekommendera den här boken för något äldre barn. Kanske 9-12 år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar